Därför rättar lärare inte elevernas skrivfel

I princip alla lärare i Ämneslärarens undersökning ser ett värde i att elever behärskar grundläggande skrivregler, stavar korrekt och utvecklar ett formellt skriftspråk. Åtta av tio lärare klassar det till och med som mycket viktigt.

Trots det svarar en fjärdedel av lärarna att de sällan eller aldrig rättar grundläggande skrivfel. Ännu fler, nästan var tredje lärare, låter stavfel passera utan anmärkningar.

Se fler siffror längre ner i artikeln.

Många lärare – i synnerhet de som inte undervisar i svenska – menar att tiden att rätta helt enkelt inte finns. Högstadieläraren Eric Wennström, som undervisar i SO-ämnena på Södervärnskolan i Visby, är en av dem.

– Att rätta alla fel skulle ta för mycket tid, energi och ett för stort fokus från faktainnehållet i elevernas texter. Dessutom ser jag ingen poäng med det. Eleverna är ändå bara intresserade av betygen och slänger papperen direkt när de sett sina resultat, säger han.

Andra förmågor dras med i fallet

Ska rättandet bli meningsfullt måste eleverna få revidera sina texter på lektionerna och det hinns inte med, menar Eric Wennström.

– Självklart kommer förmågan att analysera och resonera i mina ämnen på skam när de inte kan uttrycka sig i skrift och använda ord och begrepp korrekt. Men jag hinner inte vara svensklärare också, tyvärr, säger han.

Att flera lärare i undersökningen svarar att de enbart bedömer elevernas ämneskunskaper och inte deras skrivförmåga är en märklig hållning, menar Gustaf Skar, professor vid Norges nationella center för skrivundervisning och skrivforskning.

Han är kritisk till att alla lärare inte undervisar i – och ger återkoppling på – skrivande, utan att det ses som svensklärarens uppgift.

– Hur kan lärarna utläsa elevernas ämneskunnande om de inte skriver begripligt? Ämneskunnandet kommer ju till uttryck genom skrift. Och vem är bättre att undervisa i det skrivande som gäller i samhällskunskap eller naturkunskap än lärarna i de ämnena? säger Gustaf Skar.

Framhåller norskt krav på skrivande

Att flera lärare i Ämneslärarens undersökning beskriver att de låter bli att rätta språkliga fel för att de inte vill ”döda skrivlusten”, ”knäcka” eller rent av ”kränka” elever är också bekymmersamt, menar Gustaf Skar.

– Det har funnits en stark felaktig föreställning att elever lär sig att skriva genom fri lek och att vi dödar deras motivation om vi även fokuserar på formfel. Men det är först när vi kan något som vi blir motiverade. Kan du inte forma bokstäver eller stava ord blir det svårt att initiera och genomföra en skrivaktivitet.

Efter nedslående Pisa-resultat har skrivandet utsetts till en grundläggande färdighet som ska genomsyra alla ämnen i Norge. Att på ett likartat sätt tydliggöra vikten av skrivande i de svenska styrdokumenten ser Gustaf Skar som en lösning för att vända trenden.

– Står det i betygskriterierna att elever ska kunna presentera ämnesinnehåll skriftligt så tror jag att mycket är löst. Då måste varje lärare inkludera skrivande i sin undervisning, säger han.

”Eleverna är inte dummare idag än på 50-talet”

I Norge har staten också inrättat och finansierat ett nationellt skrivcentrum där Gustaf Skar arbetar. Centret har i uppdrag att fortbilda lärare i skrivande i alla årskurser.

– Det är inte så att eleverna är dummare i dag än på 1950-talet. När vi gör fortbildningsinsatser och lärare lägger tid på att undervisa mer systematiskt i skrivande ser vi att eleverna kan skriva rätt avancerade texter redan i årskurs 1.