De tände hoppet för barnens skolgång

Byn Valsa Seaca (Torra dalen) består av 3 700 fattiga bybor, varav 1 700 är romer som står längst ned på samhällsstegen. Byn ligger inte långt från gränsen mot Moldavien och varje år åker omkring 400 av invånarna till Sverige och Norge för att spela dragspel eller tigga.

Hit kom hjälporganisationen Hoppets stjärna, med bas i Kärrsjö i Ångermanland, för tre vintrar sedan.

– Då frös människor ihjäl i sina bostäder, varav många bestod av skjul som saknade fönster och ytterdörrar, säger Lennart Eriksson, grundare av Hoppets Stjärna, som samlade in ved till familjerna så att de skulle klara resten av vintern.

För två år sedan startades skolresurscentret. Lennart Eriksson säger:

– Alla barn i byn går inte i skolan och många av dem som går i skolan hade svårt att klara skolgången. Hur ska man kunna göra läxorna om mamma och pappa inte kan läsa och skriva? Hur ska man kunna plugga om det är minusgrader i bostaden och dessutom mörkt för att man inte har elektricitet?

– Vi fick ta över ett hus av kommunen, men kommungubbarna var skeptiska. ”Det kommer aldrig att gå, dessa ungar kommer aldrig för att göra läxorna”, sa gubbarna.

Så fel de hade.

Nu är det kö. Varje dag efter skolan kommer ett 50-tal barn (fler ryms inte) för att få hjälp med läxorna av lärarna Andrea Plescan och Cornelia Nechifor, som har anställts av Hoppets stjärna.

– Dessutom får barnen ett mål varm mat, de får duscha och tvätta sina kläder. Och så försöker vi ge dem så mycket mänsklig värme och kärlek som vi bara kan, säger Cornelia.

Andrea fyller i:

– Det är fantastiskt vilka framsteg som barnen började göra sedan de kom till oss efter skolan. Tidigare hade väldigt många av dem inga möjligheter att göra läxorna. Nu ser vi att om ett barn – hur fattigt det än är – bara får chansen, så lyckas de flesta.

Tidigare var det nästan ingen som ville ha med barnen att göra – så smutsiga var de.

– Nu har barnen vant sig vid att vara rena och kräver av sina föräldrar att också dom ska hålla sig rena, säger Lennart Eriksson, som poängterar vikten av att hjälpa på plats. Det här är inget quick fix, men om vi hjälper barnen med undervisning och hälsa, så kanske nästa generation får det bättre och slipper åka till Sverige och tigga.

Det är en fantastisk hjälp för mina barn.

Arbetet i byn Valea Seaca har blivit en succé och organisationen har öppnat ytterligare fyra skolresurscentra i andra fattiga byar. Allt är finansierat med insamlade pengar och gåvor.

Resurscentret har betytt mycket för de familjer som har fått chansen att bli hjälpta.

• Fem familjer har fått enkla växthus, trädgårdsverktyg och utsäde.
• 17 familjer har fått hjälp med nya tak, fönster, ytterdörrar och kaminer.

Artisterna Brolle och Mimi Werner har valt att bli ambassadörer för Hoppets stjärnas arbete i Valea Seaca. Drömmen är att starta en musikklass. I resurscentret träffar Mimi och Brolle trebarnsmamman Michaela Tanase. Två av barnen – André, 10, och Roberta, 8, får varje dag läxhjälp i resurscentret.

– Det är en fantastisk hjälp för mina barn. Vi har det så svårt, min man har hepatit, struntar i att ta medicin och så dricker han och arbetar inte. Jag har bestämt mig för att klara barnen och mig utan hans hjälp, säger hon.

Hon säger att familjen har fått högre status i byn eftersom det går så bra för barnen i skolan. Äldsta dottern Andrea, 15, har kommit in på gymnasiet.

Michaela Tanase har fått ett växthus av Hoppets stjärna. Där odlar hon tomater, lök, äggplantor, paprika, morötter och mycket mer, som hon säljer.

– Och så kokar jag tomatsås och konserverar, jag har lagt upp ett lager som jag ska sälja i vinter, säger hon.

Michaela vill ge något tillbaka – därför arbetar hon gratis med att städa, diska, tvätta kläder och hålla ordning på ungarna i resurscentret några timmar varje dag.

Det här skulle fler människor i Sverige behöva se och uppleva.

I ett litet ruckel i byn sover en familj på åtta barn och tre vuxna. Magdalena, 21, är ingift i familjen. Hon står med sin tio månader gamla baby Nicola i famnen. Han är hungrig och skriker efter mammas bröst.

Magdalena – som är gift med sonen i huset – berättar om hur hon får ta hand om sin svärmors åtta barn (svärmor Constansa, 38, har totalt tolv barn).

Flera av barnen går inte i skola för att familjen inte har några papper på att de överhuvud taget existerar och några barn har inte kläder – och snart kommer vintern.

– De små barnen riskerar att frysa ihjäl i vinter om de inte får hjälp, säger Mimi och Brolle.

– Ja, vi måste hjälpa familjen med en ny bostad. De kan inte bo i ett ruckel med stampat jordgolv, hål i väggarna och ett tak som läcker, säger Aura Vatamaniuc, chef för Hoppets Stjärnas verksamhet i Rumänien.

Ni har sett förfärlig fattigdom när ni var hemma hos familjen som knappt hade tak över huvudet och där åtta barn bodde i en liten skrubb. Hur känns ett sånt möte?

Mimi säger:

– Jag tänkte på hur vi har det där hemma och jag fick nästan dåligt samvete för att vi har det så bra, men inte alltid uppskattar det. Barnen i huset var glada, men det var väldigt tungt att se hur eländigt de hade det – jag blev väldigt berörd.

Brolle:

– När jag såg deras livssituation skämdes jag lite över att vi klagar över våra vardagliga problem hemma i Sverige. Det är svårt att sätta fingret på varje enskild känsla, men jag tänker att det är nyttigt att se. Det här skulle fler människor i Sverige behöva se och uppleva.