Så ofta kränks hbtqi-personer i skolan: ”Våga tjata”

Nedsättande kommentarer och kränkande skämt om hbtqi-personer är fortfarande vanligt i grundskolans mellan- och högstadium, enligt en ny undersökning från Sveriges Lärare.

Var tredje lärare i mellanstadiet och 40 procent av lärarna på högstadiet hör varje vecka nedsättande kommentarer om hbtqi-personer.

Bara 55 procent av högstadielärarna svarar att kränkningar mot personal undersökts av huvudmannen och 60 procent svarar att det genomförts om elever drabbats.

– Man ser i svaren att problemen är störst där arbetsgivarna utreder minst. Allt kan såklart inte vara skolans ansvar. Det måste finnas ett samspel med resten av samhället, säger David Gustafsson, ordförande för Sveriges Lärare i Stockholm.

Reagerar på resultaten

Läraren och författaren Sanna Mac Donald deltar i Sveriges Lärares paneldebatt under Prideveckan, tillsammans med bland andra David Gustafsson, Sveriges Lärare, och Lina Axelsson-Kihlblom, tidigare skolminister och numera chef för barn- och utbildningsförvaltningen i Eskilstuna.

Sanna Mac Donald reagerar även hon på resultatet.

– Resultatet var väntat, tyvärr. Det är tydligt att vi behöver arbeta med inkludering tidigare, redan från förskolan, säger Sanna Mac Donald.

Hon efterfrågar också ett aktivt, förebyggande arbete.

– Nu är arbetet reaktivt. När kränkningar sker sätts resurser in, då blir det utbildningsdagar och värdegrunds- och inkluderingsarbete, anmälningar och dokument som visar att skolan tagit uppgiften på allvar. Däremot missar alldeles för många skolor att arbeta med det främjande arbetet; det som inte är lika mätbart, men som skapar ett tryggt och tillåtande klimat i grunden, säger Sanna Mac Donald.

Måste våga tjata

Enligt Sanna Mac Donald finns det ett bra sätt att komma till rätta med problemet: att avdramatisera orden.

– Vi måste förekomma problemen aktivt. Arbeta med främjande insatser om bemötande och skapa ett tryggt klimat, att göra skolan till ett tryggt rum. Vi måste våga tjata om de här frågorna hela tiden till det överhuvudtaget inte är en grej vem man är eller hur man väljer att leva sitt liv. Först då kommer det inte längre att tyckas spännande eller kännas rimligt att använda exempelvis ”gay” som ett skällsord. Och framför allt är det först då som den som nu kanske lider i det tysta kommer våga visa vem den är.

Att tro att barn automatiskt blir inkluderande individer som en följd av tidsandan är naivt, anser Sanna.

– För 10–15 år sedan var de här frågorna högaktuella och mycket arbete gjordes för att nå likabehandlingsmålen. Nu tycks många tro att arbetet är klart. De pekar på regnbågsflaggan i receptionen och känner sig nöjda. Men det här är ett arbete som varje ny årskull och varje nyanställd personal behöver få ta del av.

– Det är ingen som tycker att ettagluttare ska kunna räkna eller skriva som en konsekvens av att tidigare elever nu kan det. Detsamma gäller inkludering och mångfald, det måste man lära sig, säger Sanna Mac Donald.

LÄS MER:

• Här hittar du mer om undersökningen och Sveriges Lärares krav.