Lärare: Böckerna på läslistorna är alldeles för svåra

Sverige ska bli ett läsande land och barn och ungas falnande läsglädje ska återuppväckas. Det var regeringens budskap när Skolverket och Kulturrådet fick i uppdrag att ta fram läslistor som lärare kan inspireras av när de väljer litteratur till sin undervisning.

Men nästan varannan lärare, 46 procent av de 864 svarande lärarna i Ämneslärarens undersökning, ser inte listorna som något stöd i arbetet med att främja läsning och intresset för litteratur.

”Gamla, föråldrade verk”

I stället för att skapa ett sug efter att läsa riskerar tjocka, tunga och svårlästa verk kväva – snarare än väcka – elevernas läslust, menar flera lärare i undersökningen.

”Då ungdomars läsförmåga och läsförståelse nuförtiden är väldigt låg upplever jag att många av böckerna från läslistan ligger på en alldeles för hög nivå”, skriver en lärare i sitt enkätsvar.

En annan lärare konstaterar att hen inte kan motivera eleverna att läsa böcker som ”går över huvudet på dem”.

”Det är gamla, föråldrade verk som inte är elevnära eller väcker läslust. Hur tänkte ni?”, frågar sig ytterligare en lärare.

Klassas väl som skräplitteratur

Bjarne Engström på Risbroskolan i Fagersta har under sina 27 år som svensklärare sett elevernas läsvanor rasa. I dag är det ett fåtal elever – framför allt tjejer – som läser på egen hand. Bland många högstadieelever är intresset för litteratur obefintligt, menar han.

– Våra fyra, fem duktigaste elever kan absolut läsa böckerna på listan och få ut mycket av dem men det finns väldigt få böcker med som kan skapa en läsglädje hos de elever som inte vill läsa alls, säger han.

Otaliga gånger har han sett hur böcker som ”Ondskan”, ”Jag är Zlatan”, Twilight-serien och Harry Potter-böckerna fått fart på de mest svårflirtade ungdomars läsintresse. Men det är titlar som inte tagit sig in på myndigheternas läslistor och som Bjarne Engström misstänker har klassats som skräplitteratur.

– De som har gjort listorna har troligen aldrig varit i Fagersta och funderat på hur ungdomar har det här utan listorna speglar vad de själva tycker är ”god litteratur” som eleverna bör läsa, säger han.

De som har gjort listorna har troligen aldrig varit i Fagersta och funderat på hur ungdomar har det här.

Bjarne Engström tycker att lärare ska utmana sina elever och inte kategoriskt avfärda böcker som ”för svåra”. Men han ser en risk med att myndigheternas läslistor betraktas som ett facit och att lärare – inte minst nyutexaminerade – känner en press att sätta de utvalda titlarna i händerna på alla elever.

– Då blir det problematiskt att ha med böcker som bara 2 av 200 elever klarar av och uppskattar och som är alldeles för svåra för de många lässvaga eleverna.

Jenny Edvardsson, lärarutbildare och medlem i Expertrådet för läsning som instiftats av Sveriges Lärare och Lärarstiftelsen, förstår lärarnas kritik och har också reagerat på att läslistorna innehåller mycket tung litteratur.

Hon menar att listorna har många andra förtjänster. De innehåller en bredd av verk från olika tider och författarskap och lyfter viktiga teman som eleverna kan diskutera. Men är syftet att inspirera elever till läsning är urvalet mindre lyckat, anser hon.

– Vi har många elever som behöver mer lättillgängliga ingångsböcker som leder dem in i läsningens underbara värld. För de eleverna, framför allt i de högre årskurserna, så väcker kanske inte litteraturen på listorna den största läslusten, säger Jenny Edvardsson.

”Behöver fundera mer på urvalet”

Att många elever har en bristande läsförmåga kan vara en bidragande orsak till att listorna inte använts i så hög grad av lärarna, tror Jenny Edvardsson, som gärna hade sett fler tips på spännande och rolig samtidslitteratur.

Borde myndigheterna haft i åtanke att många elever i dag är svaga och ovana läsare när listorna togs fram?

– Ja, jag tycker att man borde ha tagit det i större beaktande. Om läslistorna revideras kan man behöva fundera mer på urvalet, både utifrån böckernas teman och svårighetsgrad.