”Haveri” – experterna sågar arbetet med nya kursplaner

Det är med ett leende som dåvarande skolminister Lotta Edholm tar emot den nya läroplansutredningen i februari 2025. Med emfas konstaterar hon att de pedagogiska experimentens tid nu måste vara förbi.

Budskapet från utredningen och regeringen är glasklart: Efter omfattande kritik mot dagens läro- och kursplaner ska skolan vaccineras mot ovetenskapliga trender och metoder utan evidens.

Grundskolans nya styrdokument ska vara förankrade i de bästa vetenskapliga förklaringarna. Lärare ska kunna lita på att de undervisningsstrategier som förordas vilar på en stark vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Ansvaret för att ta fram kursplaner som lever upp till det kravet går till Skolverket som får i uppdrag att ta fram vetenskapligt förankrade underlag som ska bli vägledande för kursplanearbetet i de olika ämnena.

”Otroligt lösa boliner”

Arbetet påbörjas i mars 2025 när myndigheten skickar ut en anbudsförfrågan till landets lärosäten i jakt på forskare som kan skriva de så kallade ämnesspecifika instruktionerna.

Och det är nu – när beställningen av styrdokument på en solid vetenskaplig grund ska verkställas – som haveriet inleds, menar Jonas Linderoth, expert i läroplanstutredningen och professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

– Jag tror inte att lärare – som tvingas städa upp efter de här ansvarslösa processerna – vill veta hur det här går till, att de här dokumenten som har ett sådant enormt inflytande på något så stort och viktigt som svensk skola kommer till på så otroligt lösa boliner, säger Jonas Linderoth.

Han anlitades för att granska de ämnesspecifika instruktionerna i ett av grundskolans ämnen och har läst de färdiga instruktionerna för de andra ämnena. I många fall är hans dom hård.

– När jag tittar på flertalet av de här underlagen skakar jag bara på huvudet. Det är uppenbart att vad som avses med evidensbaserad välgrundade undervisningsstrategier överhuvudtaget inte har landat hos de här skribenterna, säger Jonas Linderoth.

Gör om samma misstag på punkt efter punkt

Ämneslärarens granskning visar att likheterna med de processer som Riksrevisionen granskat, och i höstas gav Skolverket svidande kritik för, är påfallande – på punkt efter punkt.

En tung anmärkning från revisorerna var att Skolverket inte kräver att de anlitade forskarna gör systematiska litteratursökningar eller dokumenterar sina urval och hur de värderar forskning.

Några sådana krav på systematik och transparens i arbetet har inte heller ställts vid beställningen av de ämnesspecifika instruktionerna. Skolverket nöjer sig med att konstatera att underlagen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Risken är att man rekommenderar metoder som är ineffektiva eller rent av skadliga för eleverna.

Men att Skolverket inte definierar vad man menar att det innebär är olyckligt, menar Knut Sundell, docent i psykologi och referensperson i Riksrevisionens granskning. Han har lång erfarenhet av att utvärdera insatser inom skola och socialtjänst. De vaga, ospecifika kraven urholkar trovärdigheten för underlagen drastiskt, anser han.

– Vill vi att undervisningen ska hjälpa elever att nå skolans mål räcker det inte med en rimlig teori. Det finns många teorier som inte håller vad de lovar. Då måste man ha utvärderat effekterna av olika metoder. Risken annars är att man rekommenderar metoder som är ineffektiva eller rent av skadliga för eleverna, säger Knut Sundell.

Han menar att en systematisk översikt är det bästa verktyget för att få fram kunskap om vad som faktiskt fungerar, som är trovärdig och oberoende av experters åsikter.

Enskilda studier ges orimlig tyngd

Att forskares egna uppfattningar riskerar att få genomslag, att väsentlig forskning missas och att enskilda studier ges orimlig tyngd i Skolverkets forskningsunderlag varnade även Riksrevisionen för i sin granskning.

Enligt Jonas Linderoth är det uppenbart att så har blivit fallet i arbetet med de ämnesspecifika instruktionerna.

– Det är som att Riksrevisionen spår framtiden. Det är case in point. Det är exakt det som händer när processen ser ut så här, säger Jonas Linderoth.

Han anser att Skolverket borde ha ställt samma krav på systematisk evidens som läroplansutredningen förordar. I de fall där det saknas tillräckligt med forskning på en ämnesspecifik nivå borde Skolverket ha efterfrågat att strategierna som föreslås i stället utgår från välbeforskade generella undervisningsprinciper.

– Problemet i de här underlagen är att det inte görs någon skillnad på om årtionden av experimentella studier har visat att en metod är bra för lärandet eller om det bara är en kvalitativ beforskad liten idé. Allt plattas ut under begreppet vetenskap, säger Jonas Linderoth.

Tidsbrist gav svalt intresse från forskare

Ett annat återkommande problem är, enligt Riksrevisionen, att Skolverket har så snäva tidsramar att många forskare tackar nej till att medverka. Tidspressen leder också till att de anlitade forskarna inte får förutsättningar att göra ett bra arbete.

De ämnesspecifika instruktionerna beställdes med kort varsel och skulle skrivas på drygt fyra månader – mitt i semestertid. I fem av grundskolans ämnen var inte en enda forskare intresserad av uppdragen. I åtta fall fick Skolverket bara in ett enda anbud per ämne – som alla antogs.

Det visar på okunskap om hur man värderar och sammanställer kunskap. Det här är inte en upphandling av gem.

Enligt Jonas Linderoth hade det krävts minst ett års arbetstid för att ta fram kursplaneunderlag som vilar på bästa tillgängliga kunskap.

Knut Sundell är också mycket kritisk till att Skolverket återigen förväntar sig att forskningsunderlag ska kunna tas fram på så kort tid.

– Att ge någon några månader på sig att utföra ett arbete som bör ta mer än ett år är inte seriöst. Det visar på okunskap om hur man värderar och sammanställer kunskap. Det här är inte en upphandling av gem, säger Knut Sundell.

Lärare och elever får betala priset

Enligt Riksrevisionen har Skolverket inte haft tillräckligt med kompetens att beställa och omhänderta forskningssammanställningar från externa forskare.

Det kan få allvarliga konsekvenser för de nya kursplanerna – och i förlängningen för lärare och elever, menar Jonas Linderoth.

– I slutändan är det de som får betala priset när man slarvar och snålar med förarbetet på det här sättet. I värsta fall kommer generationer av lärare att tvingas försöka tolka dåligt skrivna, bristfälliga och disparata styrdokument. Det är tragiskt, säger han.

Processen är ett haveri. Riv upp den och börja om.

Han menar att flera av underlagen måste kastas och skrivas om.

– Processen är ett haveri. Riv upp den och börja om, säger Jonas Linderoth.

Knut Sundell landar i en snarlik slutsats.

– Gör om och gör rätt. Har myndigheten inte den kompetens som krävs för att göra detta får man antingen skaffa den eller gå tillbaka till regeringen och säga ”tyvärr, vi kan inte utföra det här uppdraget”, säger han.