Hemlösa katter väcker empati

Många detaljer ger mer att upptäcka för varje läsning. (Bilden är beskuren.)
Illustration: Ellen Ekman

3 – 5 år På min arbetsplats har vi en gosedjurskatt som heter Bosse. Han är en av oss, får låtsasmat, borstas och lever ett gott liv. Sedan vi första gången läste Idde och Hajen är lekarna med Bosse och hans tygkompisar fyllda av nya berättelser. Ellen Ekman har i sin första helt egna bilderbok för barn nått våra hjärtan med berättelsen om Idde som längtar efter en katt.

Efter evigt tjat lyckas Idde övertyga sin mamma. Idde och mamman beger sig till katthemmet där hemlösa katter bor. Idde möter katten vars husse träffade en allergisk pojkvän, katten som blev övergiven när familjen flyttade och kattgubben vars människa blev gammal och dog ...  Katternas öden skakar om oss, och barnen jag läser med har massor av frågor: ”Får man göra så?”, ”Kan den inte komma och bo hos mig?” Ett djurs utsatthet kan beröra så djupt.

När Idde träffar den grå katten Hajen syns bara ett par misstänksamma, skräckslagna ögon. Hajen är rädd för alla. Men Idde når fram, och hon har hittat sin livskamrat. Historien om hur Idde sen kommer hem och leker, gosar och tar hand om Hajen värmer våra hjärtan och alla är lättade.

Det är ändå svårt att sluta tänka på katterna som blev kvar på katthemmet. ”Men hon som jobbade där verkade faktiskt jättesnäll”, menar ett av barnen och alla håller med. Så är det. De starka empatiska känslorna som väckts och de vardagsnära miljöerna i Ekmans bilder gör att boken känns väldigt sann.

Bildvärlden känns igen från tidigare sam­arbetsprojekt som Ellen Ekman illustrerat som Hemma hela sommaren och böckerna om Olle och Bolle. De många detaljerna gör att mer finns att upptäcka för varje läsning. När skamfilade katter, stökigt hem och trött förälder avbildas med samma värme läser jag gärna Idde och Hajen tusen gånger till. Bosse, vår tygkatt, kan nog se fram emot många nya äventyr och mycket omtanke från barnen.