Nivågruppering skapar rättvisa och stärker eleverna

Yrkesläraren Samuel Genemo vill undervisa på individuell nivå i den utsträckning det går, utifrån de resurser han har, för de är begränsade. Därför väljer han ofta att nivågruppera elever i kunskapsspretiga årskullar. Ett av de vanliga argumenten mot nivågruppering är att det riskerar att leda till orättvis undervisning – att elever som ligger långt fram inte får lika mycket stöd och vägledning och därmed chans att komma vidare. Samuel Genemo är något skeptisk till kritiken. Han undervisar i svetstekniska ämnen på Dahlstiernska gymnasiet och VVSutbildningen på Vuxenutbildningen i Melleruds kommun.

– Att gruppera eleverna efter nivå är inte rättvist i bemärkelsen att alla får lika mycket tid av mig. Men rättvisa är, i det här sammanhanget, ett trubbigt begrepp. För mig handlar det om att alla ska få det stöd de behöver, och det är inte samma tidslängd för alla. Orättvist på papperet, men leder till att alla kan utvecklas, men inte på samma sätt och inte i samma takt, säger han.

Varför ska man nivågruppera?

För honom är det ganska ointressant att jämföra elevernas resultat med varandra.

– Jag ser ganska snabbt efter kursstart vilka elever som drar i väg, men det spelar mindre roll för planeringens skull. Det viktiga är att alla har en progression utifrån sin egen nivå, säger han.

Förkunskaperna hos hans elever kan skilja sig kraftigt åt, vilket gör att en mer traditionell undervisningsmodell inte alltid fungerar.

– En del elever, ofta med en socioekomonisk svag bakgrund, har inte jobbat i hela sitt liv, hittills. Andra har vuxit upp i en familj där man driver eget företag. Då kan det vara skillnad i både driv och förståelse, säger han och tillägger att det till exempel kan handla om arbete med säkerhetsmedvetande.

– Vissa elever saknar helt det interna drivet att tänka ”det här leder till det här, som leder till det här”. Oavsett gymnasie- eller vuxenutbildning eller NPF-spektrum, så måste vi finnas där och hjälpa till för att få till en progression.

Här bygger Samuel Genemo sin undervisning kring strukturen att varje elev får uppgifter och handledning i sitt eget tempo. I verkstaden har eleverna en pärm med ett antal uppgifter utifrån ämnesinnehåll som används efter att de genomfört grundläggande säkerhetsarbete.

– För de självgående eleverna handlar det om handledning som driver dem vidare på egen hand, och då kan jag lägga mer tid på de elever som behöver stöd för att komma i mål och klara av det hela. Häromdagen fick jag en kommentar av en gymnasieelev: ”Jag ligger ju så långt efter.” Då svarade jag: ”Varför då? de andra gör ju sina svetslägen i en annan ordning.” För mig är det extra viktigt att få just de här eleverna att fokusera på sin egen prestation och utveckling och inte jämföra sig för mycket.

Jag ligger ju så långt efter.

Det hjälper att vara kreativ som lärare och skapa undervisningssituationer där de ser målet med det de gör, förklarar Samuel Genemo, vilket han tror blir extra svårt om eleven arbetar på en svårighetsgrad den inte bemästrar.

– Här blir det särskilt viktigt att teori har en tydlig koppling till verkligheten. Till syvende och sist handlar undervisning till väldigt stor del om relationen mellan lärare och elev. Har man byggt upp en bra relation så finns det kapital att kunna vara både ödmjuk och tydlig utan att det blir negativt åt något håll, oavsett elevens förkunskaper.

Inte särskiljande

En genomtänkt nivåindelning behöver inte vara uppenbar eller upplevas som särskiljande mot eleverna.

– Det kan vara ett projekt där jag redan från början vet att en grupp inte kommer att kunna prestera mer än ett D, och för de eleverna kan den bedömningen vara en stor seger. Därför får de en uppgift som inte går lika djupt som en annan grupp där uppgiften har fler nivåer och där eleverna kanske når ett högre betyg.

Samuel Genemo ser inget värde i att stressa en elev till en nivå som de inte klarar av.

– Det är bättre att alla känner att de lyckas än att någon ger upp för att kraven är för höga. I skolan arbetar vi inte för att skapa misslyckanden, säger han med eftertryck.