Balanskonsten att vara specialpedagog

Foto: Johannes Plenio/Unsplash

Elever som utmanar oss gör oss till bättre ­pedagoger! Så inleder Veronica Gustafsson,  lärare och specialpedagog, en bok där hon beskriver hur exekutiva förmågor som motivation, impulskontroll och initiativförmåga påverkar elevernas skolvardag och hur lärare kan bemöta sina elever för att kompensera och stötta.

Barn som utmanar oss är vana vid att bli dömda utifrån sitt agerande, och försvarsmurarna är höga. Uppe på muren finns ofta beväpnade soldater vars mantra är att attack är bästa försvar. Då är det viktigt att inte ge upp utan i stället bli nyfiken, skriver författaren.

Som specialpedagog behöver man ha empati för sina kollegor som inte alltid har förmågan att känna empati med vissa elever. Rädsla, skam och skuld letar sig in även i professionen. Gustafsson skriver att kollegiet behöver skapa konsensus kring övertygelsen om att varje elev som utmanar oss försöker kommunicera med oss och att vi behöver lista ut vad hen vill säga.

Vissa kollegors reaktioner bygger på missuppfattningar om skillnaden mellan straff och konsekvens.

Jag känner igen mig i författarens beskrivning, att vissa kollegor menar att vi sänder fel signaler till eleverna om inte felaktigt beteende får konsekvenser. Hon skriver att det bygger på missuppfattningar om skillnaden mellan straff och konsekvens. Vid straff poängterar man att ett fel har begåtts och att ett pris måste betalas. Det leder ofta till en känsla av skam och skuld som inte är konstruktiv. Konsekvens kan vara en naturlig följd av ett beteende, men uppfattas som straff beroende hur det framförs.

För att det ska fungera behöver eleven kunna kontrollera sin impulsivitet, ha förmåga att förutse vad beteendet kan leda till och förmågan att dra slutsatsen att beteendet är fel, för att kunna göra rätt nästa gång.

Veronica Gustafsson sätter ord på det som är svårt att förklara och inger hopp till alla som kommer i kontakt med elever som utmanar.