Så möter du fem muntliga dilemman i skolan

Cecilia Olsson Jers, docent i svenska språket med inriktning retorik samt filosofie doktor i svenska med didaktisk inriktning, och Malin Gren Landell, psykolog, psykoterapeut, forskare samt författare till boken ”Orolig och blyg i skolan”.

Fokus Tidsbrist, hårt klassrumsklimat, blyga barn som tystnar och extroverta elever som bländar. Lärare vittnar om flera utmaningar vid muntliga framställningar. Vi bad två experter om vägledning i fem svåra situationer.

Elina Lundberg

Idag 10:02

Fråga: En av mina elever vägrar prata i helklass och jag vill inte tvinga hen. Samtidigt är jag rädd att eleven aldrig ska komma över sin talrädsla. Hur kan jag stötta?

Malin Gren Landell svarar: Det är sällan bra att pusha, tvinga eller försöka övertala en elev som känner talrädsla. Däremot är det viktigt att lotsa eleven över rädslan successivt så att hen kan bli mer muntligt aktiv. Försök få till ett enskilt samtal där du lyssnar till eleven och där ni gör en plan för att hen ska bli mer bekväm muntligt.

Enas om olika steg, till exempel att hen får en förberedd fråga i klassen, att hen ska läsa ett kort textstycke högt eller redovisa inför en liten publik – kanske bara två personer. Många elever vill kunna redovisa inför klassen men det behöver inte vara ett uttalat mål. Det viktiga är att ni steg för steg tar er framåt.

Om ni enats om att eleven inte ska redovisa i helklass är det viktigt att du inte bryter överenskommelsen och uppmuntrar till det i stunden. Det kan få motsatt effekt.
Fråga: Jag vill att alla i klassen ska vara bekväma med att prata inför varandra men ett hårt klassrumsklimat gör att flera elever tystnat. Vad kan jag göra?

Malin Gren Landell svarar: Förutom att arbeta för att öka tryggheten i allmänhet så är det bra att prata om muntliga redovisningar med hela klassen. Berätta att det är vanligt med talängslan och låt eleverna diskutera hur de själva vill bli bemötta när de redovisar.

Ta in alla synpunkter och sätt upp klassregler som alla ska efterleva. Det kan handla om att ha nolltolerans mot fniss, miner och viskningar. Att ingen håller på med annat, utan att alla fokuserar på den som redoviserar, och att ni avslutar med en applåd är andra exempel på regler.

Att låta hela klassen få träna på muntliga framställningar är väl investerad tid. Alla behöver öva på att redovisa – inte bara blyga elever – men framför allt behöver alla träna på att lyssna och vara publik. Låt eleverna utvärdera hur de är som publik, ge varandra tips och hjälpa varandra att utvecklas.
Fråga: I en klass med 30 elever är det för tidskrävande att låta alla hålla muntliga presentationer. Hur kan de få öva sin muntliga förmåga ändå?

Cecilia Olsson Jers svarar: I stället för att ägna veckor åt långa muntliga presentationer i helklass kan ni ha flera korta muntliga framställningar som eleverna övar på stegvis. Det är mer tidseffektivt och höjer kvaliteten på presentationerna. Övningarna behöver inte ta mer än tio minuter per lektion.

På första lektionen kan alla få säga vad syftet med deras presentation är – högt inför klassen eller i grupper. Vid nästa tillfälle kan de redogöra för sin disposition. Nästa gång får de ge exempel på innehållet. När den färdiga presentationen ska hållas har eleverna fått inblick i varandras arbeten och deras muntliga förmåga har tränats undervägs.

Det underlättar lyssnandet för läraren och för klasskamraterna. Dessutom blir den som ska tala lugnare. Underskatta inte heller de vardagliga situationer där eleverna talar i klassen. Det är också träning i muntlighet.
Fråga: Jag har flera extroverta elever som är bra på muntliga framställningar. Hur kan jag vara säker på att jag bedömer deras ämneskunskaper och inte deras retoriska förmåga?

Cecilia Olsson Jers svarar: Det finns vältaliga elever som snabbt kan slå ihop en övertygande muntlig presentation på rasten och det kan vara väldigt besvärligt för en lärare att genomskåda det. För att bedöma vad eleven faktiskt kan behöver du därför insyn. Du måste veta vad eleven ska tala om.

Ett sätt att få insyn är att ta in elevernas manus innan presentationen. Utöver manuset är det bra om eleven skriver ned vad hen valt bort för ämneskunskaper för att kunna hålla taltiden. Då får du veta hur eleven värderat innehållet.

Ett annat sätt är att följa elevens skrivprocess så att du tar del av presentationen från utkast till färdigt manus. Genom att använda tal- och skrivprocessen som parallella verktyg kan du lättare undvika att falla för en presentation som på ytan låter väldigt bra.
Fråga: Jag vill att mina elever ska utveckla sin muntliga förmåga men jag vet inte hur jag ska stötta dem och ge respons på ett bra sätt. Vad kan jag tänka på?

Cecilia Olsson Jers svarar: Det är vanligt att elever tycker att de får otillräcklig och kortfattad respons, ofta med fokus på deras kroppsspråk. För att hjälpa dem att komma vidare, så att de kan göra bättre ifrån sig nästa gång, kan du fokusera på en specifik del av presentationen.

Var redan i din instruktion tydlig med vad du vill att eleverna ska öva på. Säg inte bara att de ska redovisa muntligt. Äldre elever kan till exempel fokusera på val av sambandsord. Det är uttryck som ”en effekt av”, ”det beror på” och ”i och med” som leder presentationen framåt och som är viktiga för den röda tråden. Yngre elever kan laborera med dispositionen, till exempel göra en presentation med en cirkeldisposition eller en presentation som avslutas med en uppmaning. Ge sedan respons på de här små specifika delarna som kan göra stor skillnad för presentationen som helhet.