Fritidshemmet som ger plats för riskfyllda lekar

På den fällda, tjocka stammen ligger överlevare från en flygolycka. Det är visst en mamma som har kraschat. Tjejerna samlas kring ”offret” och leken går vidare ackompanjerad av fåglarnas kvitter och trädkronornas sus. Lite längre bort är det full fart i den nybyggda mountainbikebanan, med mjuka gupp och tvära svängar. Åt andra hållet kämpar ett gäng tjejer och killar med att komma upp på ett tak, och ett killgäng springer förbi i motsatt riktning mot kojan de byggt lite längre bort. 

– Det är mycket bättre här i skogen än på gården. Vi bygger nya kojor hela tiden, säger Ossian och skuttar ner från stubben han just balanserat på en stund. 

Förr hade skolan bara sin vanliga gård och tillgång till en mindre del av skogen. Redan då användes den flitigt även om tillgången på löst material var betydligt mer begränsat än i dag. 

– Förr städade fastighetsförvaltaren bort nästan allting, och det händer faktiskt fortfarande ibland att de städar bort alla pinnar. Men då beställer vi nya, säger läraren i fritidshem Mattias Holmstrand som har jobbat på Mariedalsskolan sedan 2018. 

Har slutat med onödiga regler

Han och hans kollega, Jimmy Pettersson, berättar att de hade betydligt fler regler förr, som exempelvis hur långa pinnar man fick leka med och var man fick ha dem. Dessutom var det vanligare att de anordnade lekar. Nu försöker de i stället agera på ett annat sätt och ge barnen förutsättningar för lek i stället för att styra den. 

– Vi säger sällan nej, och när vi tvekar låter vi barnen förklara hur de tänkt sig. Oftast blir det ett ja till sist eller så ger vi dem ett alternativ, säger Jimmy Pettersson. 

De upplever att lekarna i skogen är annorlunda, att det är mer rollekar, och ganska könsneutrala sådana där både tjejer och killar är med. Än så länge är det mest de yngre eleverna som är i skogen, de äldre har inte riktigt hittat hit ännu. 

– Men det finns äldre elever som går hit när de vill vara själva ett tag, tillägger Jimmy Pettersson. 

Barnen får cykla i skolan

Mountainbikebanan är det senaste tillskottet i skogen och kommunen ställde glatt upp och bekostade sanden.  

– Hos oss får man cykla i skolan, jag vet att det inte är så överallt men här är det tillåtet. Det är ju kul att cykla och vill de ha en cykelled i skogen, så gör vi en cykelled. Man måste ha tillit. Och om de aldrig får träna kan de heller inte lära sig, säger Mattias Holmstrand. 

När det gäller säkerhet och risker tycker både Mattias Holmstrand och Jimmy Pettersson att vuxenvärlden litar alldeles för lite på barns förmåga. Att vi ofta fokuserar på fel saker. 

Personligen tror jag att det är betydligt farligare att barn sitter stilla så mycket nu för tiden.

– Vi kan inte ha hela samhället i bubbelplast. Personligen tror jag att det är betydligt farligare att barn sitter stilla så mycket nu för tiden, säger Mattias Holmstrand och berättar om en kille som frågade honom om han fick cykla nedför en kulle. 

– Det är lätt att bara tänka nej, nej. Men det är ju bättre att lära barnen att cykla nedför en kulle i stället för att förbjuda det. Det är inte farligare att trilla där än på en grusplan, och skogen är mjuk, säger han.  

Jimmy Pettersson tillägger att de till och med har slopat hjälmtvånget när det är dags att åka pulka. Visserligen föregicks det av många diskussioner i kollegiet och med rektorn, men till sist kom de överens.  

– Jag inspekterar skolgården och skogen varje morgon för att se om det är något vi behöver tänka på. Är det exempelvis riktigt isigt i pulkabacken så säger vi till eleverna att ”i dag är det hjälm”. Då säger de okej direkt eftersom vi är så tillåtande i övrigt, säger han.  

Färre anmälningar och tillbud

Att de har slutat med onödiga regler på skolan tycker de har lett till ett bättre klimat. Bland annat har både anmälningar och minnesanteckningar minskat i omfattning.

– Skolans värdegrund räcker långt, att vara en schysst kompis och inte kränka någon är det viktigaste. Samtidigt har vårt kontrollbehov minskat och tilliten ökat. Det är ju ofta när man tar bort eller förbjuder något som det blir konflikter. 

Här och där i skogen och på gården dyker det upp omplåstrade elever, men varken Mattias Holmstrand eller Jimmy Pettersson tycker att skadorna har blivit fler. 

– Det var en kollega som ville att vi skulle fylla igen en grop här i skogen, men hur stor är risken att någon gör sig illa där? Samtidigt har vi fyra stycken som halkat i rullgruset uppe på gården. Det är ju farligare, säger Mattias Holmstrand. 

Vid senaste undersökningen om hur rasterna upplevs svarade samtliga elever att de var nöjda. Alla hade något att göra, fick vara med och kände sig trygga. Ett gott betyg för Mattias Holmstrand, Jimmy Pettersson och de övriga inblandade. 

– Nu för tiden när vi är ute känns det vissa dagar mer som att vara på fest. Det är både musik och dans, och vi kan bara gå runt och prata, fråga vad de gör, och vara delaktiga i barnens lek på ett helt annat sätt. Det är härligt, säger Mattias Holmstrand.