Så får fritidsläraren eleverna att våga nytt

Det är byggtisdag för ettorna på fritidsavdelningen Solen på Fyllinge­skolan i Halmstad. Runt 15 barn har samlats i ateljén för att fortsätta med sina byggen i temat Bygg och konstruktion. De har redan kommit långt med sina alster som alla är tänkta att passa in i en miljö runt Fyllingeån, som rinner nära skolan. De bygger broar, vattenrutschkanor, akvarier och vattendjur. Utanför ateljén har en vattenvärld börjat ta form. Några tyger i färger som symboliserar vatten och sand har draperats över borden för att ge plats åt alla saker som barnen skapar. Här ska det snart bli vernissage för både barn och föräldrar.

Fyllingeskolans tre fritidsavdelningar – Solen, Vinden och Havet – jobbar efter ett årshjul med fyra teman (se faktaruta). Läsårets sista tema är Bygg och konstruktion med båtar och strandmiljö i fokus. Det är samma teman varje år, men innehållet kan variera från år till år och mellan avdelningarna. 

Styrda aktiviteter främjar utveckling

Varje torsdag samlas all personal på de tre avdelningarna för gemensam planering tillsammans med skolans rektor. Det blir också ett tillfälle att tipsa varandra om hur man jobbar med det pågående temat.

Anna Olofsson-Dolk är fritidslärare på avdelningen Solen. Hon har bara jobbat ett år på skolan, men har 35 års erfarenhet som lärare i fritidshem. Frivilligheten och respekten för barnens fritid har alltid varit hennes ledstjärnor, men strukturen med olika teman hjälper henne att få barnen att våga prova nya saker de kanske inte skulle gjort annars.

– Det är mixen med mer styrda aktiviteter och barnens fria val som ger den bästa jordmånen för en långsiktig utveckling för barnen, men också för oss i personalen, säger hon.

Som lärare i fritidshem ser hon det som sin uppgift att få barnen att växa och utvecklas. Att de själva kommer på att de kan, och att de blir självständiga.

– Det har blivit så vanligt i dag att slentrianmässigt fråga saker, som vad klockan är eller att be mig klippa. Då svarar jag ”titta på klockan på väggen” eller ”prova att klippa själv, jag hjälper dig sedan om det inte går bra”.

Uppmanar eleverna att testa

Anna Olofsson-Dolk vill också undvika att barnen ritar av bilder eller får färdiga bilder att färglägga.

– Då kan jag säga att jag kan lära dem rita i stället. Om de ska rita ett ansikte kan jag be dem titta på mig i stället för att visa hur de ska göra. Att fråga om mitt huvud är runt eller hur ögonen ser ut. Eller ställa många följdfrågor om de har en egen idé som de vill få ner på papperet.

Därför ser hon också hur de mer styrda aktiviteterna i varje tema ger barnen större möjligheter att våga prova nya saker i stället för att välja den lättaste vägen med sådant de känner till. Så att de nästa gång det är ett fritt val kanske har fått ännu en aktivitet i sin repertoar i stället för att välja något de brukar göra.

Det blir tydligt när vi får se hur barnen i ateljén bygger sina alster. Alla är inte lika intresserade, men Anna Olofsson-Dolk får snart i gång dem. En del av arbetssättet är att locka barnen att prova en stund först och att möta dem först när de säger att de inte kan.

 – Jag tvingar ingen, men vill gärna uppmuntra dem att försöka. Såg ni barnen som byggde bron? De kom i gång sent och lite motvilligt, men sedan ville de inte sluta. Att se entusiasmen när de har övervunnit sina egna hinder är obetalbart, säger hon.

Ser fördelar med åldersblandat fritids

Arbetet med olika teman utifrån årshjulet blir också en utveckling för personalen. Anna Olofsson-Dolk och hennes kollegor har till exempel under året utvärderat och omvärderat att jobba åldersintegrerat kontra årskursvis med barnen. Vid årets första tema ”Lära känna varandra” var det självklart att ha alla åldrar tillsammans eftersom barnen inte kände varandra över klassgränserna.

– Vi ville att de skulle känna att de går på samma fritids, men det kan också vara utmanande att ha sexåringar och åttaåringar som ska göra samma saker när de kommit olika långt i sin motoriska utveckling. Man måste tänka till mer när man blandar åldrarna, men man kan också få ut mer, säger hon.

Hon beskriver hur hon sett sexåringar våga lite mer när de ser sina äldre kompisar, men också tvärtom – hur åttaåringar som inte klarar av lika mycket som klasskamraterna kunnat vara på sin nivå utan att känna att de ligger efter. 

Inför nuvarande tema Bygg och konstruktion bestämde sig Anna Olofsson-Dolk och hennes kollegor i stället för att jobba årskursvis, vilket resulterat i att barnen i förskoleklass och ettorna bygger saker som passar i strandmiljön medan tvåorna bygger båtar.

– I höst kanske vi gör annorlunda. Detta är en ständig utveckling, att lära sig vad som funkar och inte i olika ålderskonstellationer och när det kommer nya barn ändras också gruppen. 

Barnen bestämmer för det mesta

Den mesta tiden på avdelningen Solen är barnens egna tid, där de själva får bestämma vad de ska göra. De kan vara i ateljén, rörelserummet, på skolgården eller i den stora hallen utanför ateljén. De har också en egen önskelåda där de kan lägga egna förslag på aktiviteter. I önskelådan kan Anna Olofsson-Dolk hitta förslag som att bygga en koja, ordna en bandyturnering eller föreslå att fröken ska gå till ett zoo och hämta en tiger.

– Haha, ja, det kan bli riktigt kul förslag ibland! säger Anna, som alltid ser det som sin främsta uppgift att lyssna in barnen ordentligt, komma med följdfrågor och inte presentera några färdiga lösningar.

– Om det är några barn som vill bygga en koja, frågar jag vad de behöver och fortsätter fråga sedan när det kanske inte går som de tänkt. Om filtarna ramlar ner till exempel, då frågar jag dem vad de tror de behöver göra. Då lär de sig något och känner att de kan!

Hon upplever att många barn inte har så bra självförtroende och att de behöver tid för att förverkliga sina egna idéer. 

– Hela skoldagen behöver de göra vad någon vuxen säger. Här på fritids ska de ha möjlighet att välja, men också få hjälp på traven att våga något nytt. När jag hittar dem som från början inte skulle valt att till exempel bygga en bro och sedan går i gång så in i vassen, då blir jag glad!

”Fritids har blivit för skolifierat”

Det har blivit dags för mellanmål på avdelningen Solen. Några barn är så uppslukade av sina byggen att de inte vill sluta. Då kan det vara gott att veta att de kan fortsätta nästa dag om de vill, för ateljén är alltid öppen även när det är fritt val. Anna Olofsson-Dolk har inget emot att många aktiviteter är i gång samtidigt. Det får gärna vara en kreativ och lite rörig miljö.

– Det här ska vara något helt annat än skolan. Jag tycker fritids har blivit alldeles för skolifierat. Jag skulle aldrig kalla barnen för elever eller det vi gör för undervisning. För mig är det att distansera sig från barnen. Självklart ska jag lära dem saker, men det här är deras fria tid. Fem timmar om dagen behöver de göra vad en vuxen säger i skolan. Därför behöver vi värna fritidstänket. För mig betyder det att barnen har ett fritt val, men att jag också lockar dem att göra nya saker.   

LÄS OCKSÅ:

De trollar fram läslusten med Harry Potter-äventyr

Därför undervisar fritidslärarna helst utomhus

De flyttar ut fritidshemmet till skogen

Sy Pokémons – en hit bland eleverna

Fritidshemmet som är ute i naturen varje dag

Fritidslärarna vässar sitt språkutvecklande arbete med forskare