Larmet: Så torftigt är barnens språk

En majoritet tycker alltså att barnens språkliga förmåga, när det gäller ordförråd, grammatik, uttal, berättande och förståelse generellt har blivit sämre. Lärare i förskolan vittnar bland annat om hur de upplever att barnens ordförståelse har minskat liksom deras förmåga att uttrycka sig i längre meningar.

Var femte som svarat på enkäten uppger att 26–50 procent av barnen i deras barngrupp inte har ett ordförråd på åldersadekvat nivå.

Se fler svar från undersökningen längre ner i artiklen.

En av dem som tycker sig ha sett en tydlig försämring är Angelica Hansen i Jönköping som arbetat i förskolan sedan början av 2000-talet, då som barnskötare, nu som lärare.

– Jag märker hur språkförståelsen generellt har blivit sämre under den här tiden. Många barn har svårt att uttrycka sig sammanhängande, berätta om upplevelser och sätta ord på tankar och känslor. Det gäller inte alla barn såklart, men är ett tydligt mönster i barngruppen, säger hon.

Hon önskar att det fanns mer tid, att lärare i förskolan kunde slippa mycket av alla kringuppgifter.

– Jag kan bara spekulera i vad barnens försämrade språk beror på, men jag tror att vi i förskolan måste se vad vi lägger fokus och energi på. Vi missar kvalitetstid med barnen när vi försöker få ihop dagarna. Därför är det viktigt att använda sig av varje möte med barnen, att jobba responsivt i det dagliga samtalet oavsett alla runtomkringuppgifter, säger hon.

Professorn: Ta lärarnas larm på allvar

Angelica Hansen är även språkpedagog och tacksam för kommunens gedigna satsning på språkutveckling.

– Det har tagits fram en särskild språkplan för att främja det språkutvecklande arbetet i förskola och grundskola. Det är verkligen bra att satsa långsiktigt, säger hon.

Linda Fälth, professor i pedagogik och biträdande vicerektor för lärarutbildningarna vid Linnéuniversitetet, tycker att lärarnas larm om barnens försämrade språk ska tas på allvar.

– Även om vi inte vet hur det förhåller sig, eftersom er enkät framför allt visar professionens erfarenhet, den säger inte exakt hur stora förändringarna är, men den pekar på ett mönster som är angeläget. Vad som bygger barns språk är välbeforskat, och för vissa barn är förskolan det enda stället de kan få öva på. Ett systematiskt ordförrådsarbete är därför av vikt, men det låter sig bara göras med rimligt stora barngrupper och rimliga arbetsvillkor, säger hon och tillägger att hon välkomnar den uppdaterade läroplanen för förskolan med dess uppmaning att jobba mer med att väcka nyfikenhet inför att läsa och skriva.

– Jag hoppas och tror att det är rätt väg att gå. Det är läge att göra om och göra rätt, säger hon.

Forskaren: ”Det är eländigt”

Även forskaren Ann Nordberg, docent i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet, tycker att enkätresultatet är bekymmersamt.

– Det är eländigt om det är på det här viset. Det vi vet är att språkutvecklingsarbetet ser väldigt olika ut på olika förskolor. Det finns stjärnor där barnen stimuleras bra, men det finns också motsatsen. Men jag är ändå hoppfull, det finns insatser som fungerar, säger hon.

Hon lyfter ELSA-modellen som ett effektivt sätt att arbeta med språkutveckling. Genom att filma och analysera situationer med hjälp av ett speciellt -protokoll får man syn på vilka språkstödjande handlingar som fungerar och vilka som saknas. Metoden har bland annat anammats i Malmö stad där filmer, protokoll och moduler om ELSA-modellen finns tillgängliga för alla via sajten Malmö delar, en didaktisk resurs.

En annan välfungerande metod hon lyfter fram, och som rimmar väl med den reviderade läroplanen och regeringens mål att barn i förskolan ska möta fler böcker, är interactive bookreading, högläsning med boksamtal.

– De pedagoger som är skickliga på det ger barnen jättemycket stimulans. Insatser fungerar, det gäller att prata mer med barnen, och det gäller både pedagoger och vårdnadshavare, säger Ann Nordberg.

”Det behövs en kraftfull satsning”

Att interaktion kan göra stor skillnad är något även forskaren Anna Palmer, docent i förskoledidaktik vid Stockholms universitet, kan skriva under på. Ett tydligt exempel är ULF-projektet i Järvaområdet som fick 1–3-åringarnas ordförråd att fullkomligen explodera.

– Vi arbetade intensivt med barnriktat tal i en-till-en-interaktioner mellan vuxna och barn, i för barnen intressanta lärmiljöer, och barnens ordförråd ökade redan efter några veckor. Dessutom upplevde förskollärarna att jobbet blev roligare, säger hon.

Anna Palmer tycker att resultatet från tidningen Förskolans enkät är intressant och hon ser ett tydligt behov av mer forskning på området.

– Det behövs en kraftfull satsning, med långsiktiga studier om barns språkutveckling. Vi borde inspireras av Norge som har satsat mycket på förskolan de senaste 15 åren, säger hon.

Många i enkäten belyser just bristen på språklig interaktion i vardagen som en orsak till barnens försämrade uttal och ordförståelse. En av dem är Åsa Torpman i Karlskoga, lärare på Norlandia-förskolan Arkeologen.

– Jag har aldrig varit något stort fan av skärmar och har sett hur vårdnadshavare direkt gett telefonen till barnen när de varit på väg hem. Skärmar blev snabbt populärt och normaliserades hos små barn. Men jag minns hur det var när mina barn var små, hur man lagade mat tillsammans och pratade vidare vid middagsbordet, nu finns det barn som inte kan äta utan en Ipad, säger hon.

Stor skillnad mellan förskolor

Hur bra förskolor är på att stimulera barns språkutveckling varierar stort, det visar en studie som gjordes för några år sedan vid Göteborgs universitet. Kvaliteten på 153 förskolor undersöktes av forskare och man kunde konstatera att vissa förskolor lyckades väl när det gällde språkutveckling och läsande, men generellt var kvaliteten dessvärre låg. Bland annat skedde högläsning ofta inte som en systematisk del av undervisningen utan var något man tog till i samband med avkoppling eller i väntan på andra aktiviteter. Forskarna såg också stora skillnader i vilka böcker som fanns och hur de exponerades.

Det är alltså si och så med likvärdigheten på landets förskolor. Men av alla som svarat på enkäten tycker ändå en klar majoritet, cirka 80 procent, att de har ganska eller mycket bra förutsättningar att arbeta med språkutveckling. Annika Robertsson Gustavsson, på Björkängens förskola i Kungälv, berättar att de får bra fortbildning och att de dessutom har tillgång till både logoped och specialpedagog vid behov. Hon har arbetat som lärare i förskola sedan 1999 och har sett en ”lavinartad ökning” av språkdiagnoser de senaste 10–15 åren.

– Vi har många barn med stora utmaningar och särskilda behov. Att vi har fått extra resurser i form av flera pedagoger till vår barngrupp har varit avgörande. Det har gett oss möjlighet att dela in barnen i flera mindre grupper under hela dagen. Detta ser vi skapar bättre förutsättningar för ett medvetet och språkutvecklande arbetssätt, säger hon. 

Själv älskar hon högläsning och tycker att det är roligt med språkutvecklande arbete.

– I vår kommun arbetar vi dessutom med kollegialt lärande vilket gett oss fortbildning kring bland annat språkutvecklande arbete. Jag önskar att alla hade den möjligheten, säger hon.

Färre barn = mer tid

En annan som tycker att hon har bra grundförutsättningar är Petra Wetterö, lärare på Ingareds förskola i Alingsås.

– Jag är dessutom väldigt språkintresserad och har många kurser och utbildningar i bagaget. Men stora barngrupper är roten till väldigt många problem i förskolan, vilket vore bra om politikerna insåg. Om vi hade färre barn skulle det finnas mer tid till lärande. I stället utsätts barnens hjärnor för stor stress och det blir dåliga förutsättningar för att lära helt enkelt.