Nytt nummer! Nu gör vi upp med ”nånannanismen”
Specialpedagogik ”Skolan behöver en jobbstruktur som effektiviserar det positiva och filtrerar bort det negativa”, skriver redaktör Kjell Häglund i en programförklaring om det nya numret av Specialpedagogik.
LÄS MER ”En epidemi i skolan – nånannanismen sprider sig”
Det stora temat i nya numret av Specialpedagogik (2/2026) är föräldrarelationer. Så jag hade tänkt skriva några rader om det i välkomstkrönikan, som alltid är det sista jag färdigställer innan tidningen kan skickas till tryck. Men när jag sätter mig och kollar igenom hela numret ser jag ett annat, större tema som liksom ramar in allt annat, eller är en förutsättning för det, och för vår verksamhet överhuvudtaget, både hos oss på redaktionen och hos er ute i skolorna.
Det är vår krönikör Niclas Fohlin som uppmärksammar mig på det, under rubriken ”Nånannanismen sprider sig”.
Det är ju oftast ingen positiv bild som ges av vårdnadshavare i skoldebatten. De sägs antingen ställa omänskliga krav på lärare och skolledare – eller inte engagera sig alls. ”Jag kallar det nånannanism”, skriver Niclas Fohlin. ”Symtomen är lätta att känna igen. Det är elevens fel. Föräldrarnas fel. Samhällets fel. Skolsystemets fel. Skolledningens, elevhälsans, kommunens, politikernas …”
Vi kan alla bli stressade och frustrerade i jobbet och känna att det är någon annans fel. Vad collective teacher efficacy handlar om är att bygga en jobbstruktur som effektiviserar det positiva och filtrerar bort det negativa.
Senare i krönikan beskriver Fohlin nånannanismens motpol: tron på den egna handlingskraften och förmågan att göra skillnad. Om denna samordnas på en skola kan den kallas ”collective teacher efficacy”, alltså lärares gemensamma tilltro till att de tillsammans kan påverka elevers lärande. Metastudier lyfter detta som rena superfaktorn för förbättrade elevresultat.
Jag tror att både nånannanismen och tron på förmågan att påverka finns naturligt på alla skolor, eftersom båda egenskaperna är djupt mänskliga och bor i oss alla. Vi kan alla bli stressade och frustrerade i jobbet och känna att det är någon annans fel. Vad collective teacher efficacy handlar om är att bygga en jobbstruktur som effektiviserar det positiva och filtrerar bort det negativa.
Och det är vad vår Special om föräldrarelationer ytterst handlar om. Utöver att pumpa forskare på fakta hälsar vi på i två skolor där lärare jobbar strukturerat med vårdnadshavare och är förvissade om att det ger resultat. Föräldrarelationerna odlas som ett naturligt vaccin mot den epidemiska nånannanismen.
LÄS ÄVEN
Samtalet centralt i högläsningen
