Här satsar förskolorna på dans

Nyligen examinerades den första kullen, 30 förskolepedagoger, från uppdragsutbildningen i danspedagogik vid Luleå tekniska universitet. På Spira förskola i Luleå kan de nu stoltsera med fyra dansutbildade pedagoger vilket har lett till att dansen fått ett rejält uppsving.

– Tack vare utbildningen har vi fått mer och djupare kompetens samt fler verktyg hur man arbetar med dans. Vi dansar och rör oss till många olika sorters musik, vi har exempelvis dansat som olika havsvarelser kopplat till olika instrumentala låtar. Utbildningen var verkligen inspirerande och vi märker hur dansen både stärker gemenskapen och individerna, säger förskolläraren Hilda Englund.

Dansen vävs in i verksamheten

De har ingen speciell tid avsatt för dansen i veckoschemat utan försöker i stället väva in den i de olika projekten som de arbetar med. Dansandet kan även ske spontant, och när några väl har börjat brukar fler tillkomma.

– Ju mer vi har dansat desto mer märker vi hur barnen får mer fantasitänk, de leker fler lekar från scratch. Dansen hjälper deras fantasi. Vi har också sett hur barn som är blyga eller inte har språket utvecklas genom dansen och tar sig an mer extroverta roller i leken, säger kollegan Anna Winneborn.

Överst från vänster: Anna Winneborn och Hilda Englund. Nederst från vänster: Linda Englund och Cuiping Lahti.

De dansande pedagogerna förklarar att det inte finns något tvång att delta, men att de flesta barn går att locka med.

– Några sa att det inte var coolt att dansa, men när de hade testat att dansa till fem låtar ville de ha lika många till. Man kan också bemöta barnen utifrån deras intressen, för ett barn som inte ville vara med blev det något helt annat när vi spelade en robotlåt och rörde oss som robotar, säger Hilda Englund.

Professorn: ”Det här är ett genombrott”

Att dansen nu har ett större utrymme i förskolan och att uppdragsutbildningen fått ett sådant varmt välkomnande är något som gläder Cecilia Björklund Dahlgren, professor i danspedagogik vid Luleå tekniska universitet och tillika verksamhetschef för Stiftelsen Institutet dans i skolan.

– Det här har fallit otroligt väl ut. Det har tagit tid för dansen att erkännas i förskolevärlden, men det här är ett genombrott. Dans har tidigare mest handlat om fredagsdisco där barnen varit små miniidoler, och bara hälften av alla förskollärarutbildningar tar in dans som uttrycksform, säger hon. 

Dansen triggar barnens egen fantasi

Cecilia Björklund Dahlgren påpekar att det finns så mycket färdig fantasi i barnens värld i dag, ”bara ett knapptryck bort”, men att dans som uttrycksform ger något speciellt.

– Vi dansar inte bara för att röra oss, dans har ett eget värde. I dansen som uttrycksform får barnen gestalta inre bilder, tankar och känslor både som individ och i grupp. Barnens eget skapande och personliga uttryck står i fokus. Genom dansen får barnen utvecklas, lära, skapa och må bra. Det här passar som handen i handsken med den nya läroplanen, säger hon.

Cecilia Björklund Dahlgren slår även ett slag för att vidga vyerna när det gäller musikvalet.

– Det ska inte bara vara mello och det vanliga utbudet. Man kan presentera annat, som klassisk musik, flamenco, afrikanska trummor eller samisk jojk. Helst inte med för mycket text, låt gärna instrumentell musik få inspirera. Barnen nappar på det här. Och som Isadora Duncan sa redan 1928, en utbildning utan dans är ingen utbildning värd namnet. Dansen i förskolan har kommit för att stanna.