Läraren som vill leda både elever och nya läroplanen rätt

I ett första mejl tvekade han inför att ställa upp: ”Jag skulle känna mig självmedveten i den kontexten, föredrar nog att skriva artiklar.”

Och många artiklar har det blivit. Med det återkommande budskapet: Lektioner ska i hög grad ledas av en lärare, att låta elever idka självstudier i bikupor är inte hans melodi.

Tankar av det här slaget har på senare år blivit populärare bland beslutsfattare i Skolsverige, vilket kan förklara varför Håkan Sjöberg fick det prestigefulla uppdraget att vara med som expert i läroplansutredningen.

Men hur översätter han sina tankar i praktisk undervisning? Mot löftet att han skulle få tid på sig att sitta och resonera om sina pedagogiska idéer, gick han med på att också bjuda in oss till sitt klassrum på fjärde våningen i den ståtliga Nordhemsskolan, invigd mitt under brinnande världskrig 1917.

– Det är imponerande hur man kunde satsa på en skolbyggnad på den tiden, säger han när vi står i det vackert belysta klassrummet med höga fönster och utsikt mot Masthuggsberget.

Full koncentration från start

Vi talas vid helt kort innan svensklektionen börjar med 9D. Valet av klass för vårt besök säger något om hans syn på sina elever, det är inte en av hans mest framgångsrika klasser.

– Jag vill lyfta dem, de ska få lov att känna sig som den duktiga klassen.

Han inleder med en föreläsning – och det är full koncentration från första början. Man kan höra risp­andet från blyertspennor mot papper. Efter­åt medger Håkan Sjöberg att vår närvaro förstås påverkade, men säger samtidigt att han ofta får till den där förtätade koncentrationen.

Med rätt ingång till ämnet.

Den här lektionen ska de jobba med poesi, det kan bli ”en krock för de här killarna”, som han uttrycker det (killarna är i klar majoritet). Så hur ska han väcka elevernas lust till poesi?

Genom Veronica Maggio.

– Ni kanske inte tror det, säger han till klassen, men ni uppskattar poesi. Tonsatt poesi.

Redan lektionen före hade de börjat arbeta med låten ”Välkommen in”. Nu går han igenom grunderna i diktanalys: motiv, perspektiv, kontext. Och inte minst förekomsten av metaforer.

– Hon sjunger ”hela världen är min”, men det menar hon ju inte. Men vad uttrycker hon?

– ”Lycka!” säger en elev. ”Glädje!” svarar en annan.

Från en modern poet till nästa

De blir uppenbarligen entusiasmerade av att få dissekera en av sina idolers dikter. I sin föreläsning beskriver Håkan Sjöberg hur Veronica Maggio ofta uttrycker ambivalens, flera känslor samtidigt. Hon är både lycklig och ensam, uttråkad och full av hopp.

– Nu ska ni själva skriva en dikt på 6–7 rader där minst två olika känslor samsas. Välj en vardaglig plats därhemma och berätta vad som finns där.

De flesta kommer igång bra. Men inte alla. Efter 5–6 minuter räcker en kille upp handen och säger: ”Håkan, jag har inte en aning om vad jag ska skriva.”

– Börja med att berätta vilka prylar du har i ditt rum, redan där får du ihop tre rader, svarar Håkan Sjöberg uppmuntrande.

För att de ska komma i stämning sätter han på Maggios hit ”17 år” på datorn.

När eleverna är klara får de som vill läsa upp sina dikter, flera gör det spontant. Innan de går påminner han om nästa poet som de ska arbeta med och pekar på ett foto som han fäst på vita tavlan – på Taylor Swift.

”Jag vill väcka en positiv förväntan”

När vi blivit ensamma igen ställer jag den givna frågan: Vad är det från den här lektionen som är värt att sprida till dina kollegor? Vilka beståndsdelar i undervisningen vill du betona?

Han visste att frågan skulle komma:

– Jag vill lyfta två saker. Dels vikten av att hitta en sträng som slår an, något som kan väcka en positiv förväntan. I det här fallet var det Veronica Maggio. Dels vikten av att jag som lärare inleder med en föreläsning, lektionen ska vara lärarledd.

Han tror på undervisning i helklass – så långt det är möjligt.

– Det ligger en styrka i att alla tar sig an samma uppgift, att alla går mot samma mål tillsammans.

En kille kom inte alls igång i dag – och en annan läste upp en lång dikt på rim. Går det att undervisa i helklass när nivån är så varierande?

– Ja, den typen av spännvidd klarar man, men jag är kritisk mot den långt gångna tanken på inkludering, vi får inte ha en orimlig förväntan på vad vi kan uppnå i helklass. Alla elever kan inte vara kvar i klassrummet med extra anpassningar, vi måste våga nivågruppera oftare. Vissa elever behöver under vissa perioder jobba i mindre grupper med extra stöttning.

I vårt samtal återkommer han flera gånger till lärarens roll för kunskapsinhämtningen.

– Som lärare knyter du ihop kunskaperna, förklarar orsak och verkan. Läraren är bäst skickad att ge relevanta förklaringar. Många tenderar att överskatta gruppdiskussioner och underskatta lärarens kapacitet.

I läroplansutredningen slår man ett slag för vikten av att lärare förmedlar ämneskunskaper, något som inte varit självklart i svensk skola de gångna decennierna. Man kan misstänka att Håkan Sjöberg haft ett finger med i denna betoning, vilket han blygsamt medger torde vara fallet.

Sedan väljer han en något klumpig, men ändock tydlig, formulering:

– Vi går nu från ”problembaserad undervisning” till ”problemlösningsbaserad undervisning”. Det är vi lärare som ger lösningar åt eleverna!

Underskatta inte lärare

Håkan Sjöberg har haft en fot i universitetsvärlden också, i fyra år undervisade han på lärarutbildningen. Genom åren har han fördjupat sig i kognitionsvetenskap – hur vi människor tar till oss och bearbetar information.

– Jag har dammsugit litteraturen på egen hand, eftersom jag föredrar självstudier. När elever kommer in på ett nytt område ska de kunna plocka fram kunskaper från långtidsminnet. Och det blir lättare om vi lärare gett dem mycket ämneskunskaper och kunskapskartor.

Den stora frågan är förstås hur kunskapen ska paketeras – för att så många som möjligt ska ta den till sig. Hans devis:

– Underskatta inte vikten av den berättande läraren.

Har du varit konsekvent i din syn på god undervisning?

– Nej, jag påverkades absolut av tidsandan! Jag lät också elever arbeta själva utifrån löst formulerade frågeställningar. Jag är medskyldig! Men till mitt försvar vill jag säga att jag tidigt började kritisera metoderna.

Enkät: Vad tycker du om Håkans undervisning?

Ruben Kjellberg:

”Håkan är snäll och omtänksam. Han visar att han tycker om att undervisa oss, att han själv också har roligt. Och han är bra på att uppmärksamma våra intressen. När det blir stökigt ibland är han duktig på att återskapa en bra stämning.”

Lykke Steen Stillman:

”Jättebra! Han undervisar så att man lär sig saker – och har kul samtidigt. Jag tycker om att han berättar ordentligt först, och att vi sedan får jobba själva. Och när vi jobbat på bra kan vi få dansa på slutet av lektionen!”

Leo Nilsson:

”Han finns där när man har det är tufft i skolan, han är bra på att hjälpa till. Och jag tycker om när han skriver på tavlan och förklarar saker, det är bättre än när jag måste ta reda på saker själv. Man vill lyssna på honom.”