Karin Herlitz: Eleverna får allt svårare att förstå skolspråket
Krönika Det här tycks gå igen i flera ämnen – eleverna tycker att de kan och förstår för att de kan förklara olika begrepp, men faktum är att de många gånger inte kan använda orden på ett rimligt sätt, skriver svenskläraren Karin Herlitz.
Karin Herlitz: Eleverna får allt svårare att förstå skolspråket
Att arbeta språkutvecklande ligger verkligen i tiden! I alla ämnen fokuseras det på orden som används just där – det specifika ämnesspråket. I matematiken lär sig eleverna att använda de korrekta orden addition och subtraktion i stället för talspråkliga plus och minus, och i de samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnena får eleverna långa listor på ämnesspecifika begrepp under olika arbetsområden.
Trots detta är det tydligt att eleverna har svårare och svårare att förstå skolspråket på ett riktigt sätt – hur kan det bli så? Jag förhörde ett av mina barn för ett tag sedan inför ett prov i samhällskunskap. Området var demokrati och mänskliga rättigheter. I boken fanns en punktlista under rubriken ”Definitionen av en diktatur”. Han förstod att rabbla alla punkter, men när jag frågade honom vad ordet ”definition” betydde stod han svarslös. Han kunde inte riktigt förstå vitsen med att kunna just det ordet – han visste ju vad en diktatur var.
Bara två läste matteuppgiften rätt
Det här tycks gå igen i flera ämnen – eleverna tycker att de kan och förstår för att de kan förklara olika begrepp, men faktum är att de många gånger inte kan använda orden på ett rimligt sätt. Jag mötte några lärare på lågstadiet som hade märkt att elevernas kunskaper i matematik blivit gradvis sämre genom åren – till och med de elever som var duktiga på den rena matematiken (den som faktiskt är ett eget språk med bara siffror) hade stora problem med problemlösningen.
Lärarna genomförde en uppgift med alla elever i en årskurs (nästan 100 elever), och det visade sig att bara två av eleverna klarade av den matematiskt sett rätt enkla uppgiften på grund av att de lät sig styras av ett signalord. Uppgiften lät så här: ”Pelle och Lisa springer på en löparbana. Pelle springer 14 varv vilket är 4 varv mindre än Lisa. Hur många varv springer de tillsammans?” Alla barn utom två svarar att de springer 24 varv eftersom de styrs av signalordet ”mindre” som ju signalerar subtraktion.
Mycket begränsat ordförråd
Dessa olika exempel, tillsammans med min egen erfarenhet att unga människor har ett mycket begränsat ordförråd (jag jobbar med dagens ord och kan välja nästan vilket ord som helst utan att mina elever kan förklara vad det betyder) tyder på att vi kanske inte hjälper våra barn och ungdomar när vi pratar om olika ämnesspråk. Oavsett ämnet så är ju språket svenska (förutom i moderna språk och engelska) och kanske hjälper vi eleverna bättre om vi inte nöjer oss med att förklara våra ämnesspecifika ord utan i stället jobbar med hela språket, varje lektion? Ämnesord eller inte – vi behöver jobba med ord – varje dag på varje lektion. Vi behöver hjälpas åt att bygga upp deras ordförråd i svenska så att de står bättre rustade inför framtidens utmaningar!
Karin Herlitz är lärare i svenska och engelska på Nacka gymnasium samt författare.
LÄS ÄVEN
Herlitz: Elevdriven undervisning är en vansinnig tanke
Herlitz sex tips: Så skapar vi en läsande skola
Herlitz: Utan böcker kommer eleverna inte att läsa
Herlitz: När formen styr skrivandet blir orden tomma på innehåll
