Total oenighet kring hur viktigt det muntliga är

Foto: André de Loisted/Fredrik Öhlander/Adobe Stock

På samma sätt som vi hjälper elever med matematik eller skrivsvårigheter borde vi hjälpa elever med talrädsla, säger Daniel Sandin.

Fokus Tidsödande och traumatiserande eller livsviktig demokratisk träning. Frågan om elever ska kunna tala inför klassen splittrar lärarna.
– Det finns en djup oenighet om hur talrädsla ska hanteras, säger gymnasieläraren Daniel Sandin.

Elina Lundberg

Idag 10:07

Drygt hälften, 55 procent, av lärarna i Ämneslärarens undersökning menar att alla elever ska kunna tala inför hela klassen. Får de inte öva på det berövas de en grundläggande demokratisk färdighet, anser många lärare.

Men en nästan lika stor andel, 45 procent, av lärarna är av motsatt uppfattning. Många minns ångesten från sin egen skoltid och menar att den muntliga förmågan överskattas.

Daniel Sandin, gymnasielärare på Katedralskolan i Lund och författare till boken ”Talrädsla i skolan”, tror att det är frågans känslomässiga laddning som gör att den polariserar lärarkåren.

– Lärare har väldigt olika uppfattningar om hur elevernas ångestfyllda känslor bäst hanteras och vilket allvar deras känslor ska tillmätas, säger han.

Krävs mer kunskap, tid och stöd

Traditionellt sett har lärare premierat och förväntat sig muntliga färdigheter av eleverna. Tysta elever får ofta höra att de borde prata mer och extroverta elever gynnas, anser Daniel Sandin. Därför är det positivt att många lärare ställer sig frågande till om alla elever måste tala inför klassen, menar han.

– Det är bra om man ifrågasätter den normen och reflekterar över sina arbetssätt. Samtidigt är det ett stort problem om vi slutar lära ut viktiga färdigheter.

Fem orsaker till talrädsla

Fem faktorer som försvårar muntliga framställningar i skolan, enligt Daniel Sandin, gymnasielärare och författare till boken ”Talrädsla i skolan”.

Stora elevgrupper, mycket ämnesstoff, slimmade scheman, krav på dokumentation och ett brett betygsunderlag gör det svårt för läraren att hinna med muntliga presentationer som tar mycket undervisningstid i anspråk. Ju tajtare lärarens arbetssituation är, desto svårare blir det.
Saknas det extra personal som gör det möjligt för läraren att dela in en klass i grupper försvinner chansen för eleverna att öva på det muntliga i mindre sammanhang. På skolnivå saknas det dessutom ofta ett strukturerat stöd vid sidan av den ordinarie undervisningen för elever med talrädsla.
Pressen på lärare att hörsamma krav på att undervisningen ska individanpassas har ökat, vilket försvårar muntliga moment i helklass. I en marknadsstyrd skola kan elevers och föräldrars nöjdhet bli viktigare än att eleven utvecklas och får hjälp att överkomma sina svårigheter.
En del lärarutbildningar ägnar för lite tid åt muntlighet. Talrädsla har inte setts som någon stor fråga utan många utbildningar präglas av ett extrovert samhällsideal. Det tas för givet att alla är bekväma med att prata i grupp men ska lärarna kunna hjälpa elever utveckla sin muntliga förmåga krävs kunskap.
Att delar av muntliga presentationer ofta förbereds utanför lektionstid gör det svårt att säkerställa att eleven själv producerat innehållet – inte minst med tanke på AI. Det kan leda till att lärare väljer mer kontrollerbara redovisningsformer och att eleverna får öva mindre på muntliga framställningar.

Daniel Sandin understryker att det går att få eleverna att våga prata inför varandra utan att någon offras på muntlighetens altare. Men då krävs det både mer kunskap hos lärarna och tid att låta eleverna träna i trygga former.

– På skolnivå borde man också ha strukturerat stöd. På samma sätt som vi hjälper elever med matematik eller skrivsvårigheter borde vi hjälpa elever med talrädsla, säger han.

”Ansvaret kan inte dumpas på enskilda lärare”

Tidigare i år föreslog den statliga läroplansutredningen nya, mer konkreta och specifika kursplaner i grundskolan. Dagens kursplaner är alltför vaga och öppna för tolkningar, enligt utredningen.

Att förtydliga muntlighet i styrdokumenten skulle kunna motverka att lärare behandlar förmågan på vitt skilda sätt, menar Daniel Sandin.

Samtidigt tycker han att lärare redan nu borde kunna enas om att de har gemensamt ansvar att rusta eleverna med baskunskaper.

– Ju mindre eleverna arbetar med muntliga moment, desto mer ångestfyllt blir det. Det blir en ond cirkel. Men ansvaret kan inte dumpas på enskilda lärare som är hårt pressade. Vi måste alla hjälpas åt med den muntliga träningen.