Så jobbar mattelärare i Japan

Foto: Pixabay

Forskning från Linnéuniversitetet visar att många svenska lärarstudenter har svårt att minnas någon bra matematiklärare de haft, däremot kan de peka ut åtskilliga dåliga.

Anledningarna är flera, tror matematikforskaren Yukiko Asami Johansson, som undervisar i matematikdidaktik vid Högskolan i Gävle.

I sin avhandling har hon undersökt hur japanska matematiklärare undervisar och hur deras professionella kunskap skiljer sig mot svenska matematiklärares.

I Japan vilar ansvaret på lärarna som grupp.

– Nyutbildade matematiklärare i Sverige tvingas ofta experimentera sig fram till hur de ska lära ut matematik. I Sverige har vi inte en gemensam undervisningskultur utan resultatet är hela tiden upp till den enskilde läraren. I Japan vilar ansvaret på lärarna som grupp, säger hon.

Hon fortsätter:

– Om en läkare inte kan bota en patient med cancer tar läkaren det inte personligt. Men en matematiklärare i Sverige som inte kan lära ut till exempel bråkräkning ser det som ett personligt misslyckande, säger hon.

I Japan lutar sig lärarna mot en gemensam grund och undervisningskulturen uppmuntrar läraren till att dela med sig av sin kunskap och inspireras av andra. Varje år håller japanska matematiklärare ”öppna lektioner” där även andra lärare får närvara.

– Den öppna lektionen tas på största allvar och lärarna förbereder den noga. Efter lektionen diskuterar lärarna tillsammans, de observerar elevernas reaktioner och ger återkoppling. Det skapar en vi-känsla och en gemensam kunskapsbas, helt enkelt en sorts infrastruktur för läraryrket. Det ger yrkesstolthet och jag tror att det är nyckeln, säger Yukiko Asami Johansson.

Hon berättar att matematiklärare i Sverige saknar ett gemensamt språk, medan japanska matematiklärare redan under utbildningen får en verktygslåda med språkbegrepp och rutiner, precis som målare eller murare har i Sverige.

– I Sverige använder matematiklärare ”pizza” när man undervisar i bråkräkning. I Japan är det allmän kunskap att man måste börja bråkräkningen med enheter, som meter och liter. Verben som finns på japanska, till exempel ”tsubun” som betyder att skriva om olika bråktal med olika nämnare till gemensamma nämnare, underlättar undervisningen. Ett gemensamt professionellt språk gör det lättare att förstå, förklara och lära ut, säger hon.

Den japanska läroplanen ger också praktiska exempel på hur de olika utbildningsmålen i matematik ska förverkligas i undervisningen. Tavlan används därför ofta i Japan för att eleverna ska få utveckla sin resonemangsförmåga.

– I Sverige används tavlan snarare för att visa på problem och lösningsmetoder, säger hon.

En japansk lärare går inte igenom ett matematikproblem, utan låter eleverna fundera först – och gissa sig fram. Gissningsmomenten leder till ett rationellt och resonerande tänkande, menar hon.

Generellt presterar japanska elever bra i matematik och enligt Pisa-rapporten 2019 var Japan ett av de högst rankade länderna inom OECD-gruppen.

Vilket system är bäst, det svenska eller japanska?

– Jag vill poängtera att min avhandling inte handlar om vilket som är bäst, snarare belyser den att vi har olika undervisningskulturer. Japanska elever presterar väl i internationella undersökningar, men samtidigt vet jag inte om människor som tänker annorlunda premieras, säger Yukiko Asami Johansson.