Elevhälsa är inte skola – det är vård och omsorg
Krönika ”Det finns inget behov av en elevhälsa som har som sitt främsta uppdrag att ge konsultation till lärarkåren”, skriver Filippa Mannerheim.
Det har pågått en debatt om elevhälsans roll och funktion i skolan med början på Svenska Dagbladets debattsida och med fortsättning här i Vi lärare. Kritikerna till dagens elevhälsa (däribland jag själv) hävdar att elevhälsans personal måste börja träffa eleverna utifrån ett vård- och omsorgsuppdrag och inte endast fungera administrativt och som konsulter till lärarkåren.
De som försvarar nuvarande ordning håller inte med. ”Elevhälsa är en skolinsats, inte vård!” hävdar de. ”Premissen måste vara att skolan bedriver undervisning, inte vård.”
Måste finnas ett skyddsnät
De har rätt men ändå helt fel. Förvirring uppstår när man tror att elevhälsa ÄR skola. Låt mig reda ut: Eleverna går i skolan för att lära sig saker och utvecklas kunskapsmässigt. Detta tar lärarna hand om, eftersom de är utbildade i att undervisa elever i olika ämnen.
Elevhälsan däremot, är inte skola, utan vård och omsorg – av elever som går i skola. Elevhälsan bedriver inte undervisning, har inte lektioner eller betygssätter elever, det är lärarnas bord.
För att det vi kallar skola (lektioner, undervisning och lärande) ska fungera, måste det finnas ett skyddsnät runt eleverna, där andra bitar runt ett barn fångas upp och inte ramlar mellan stolarna. Om ett barn gör sig illa behöver vi en utbildad sjuksköterska på plats som kan se om något är brutet, linda om och trösta. Om en tonåring mår psykiskt dåligt, har sömnproblem, matproblematik eller ångest, måste det finnas en skolpsykolog eller kurator som kan hjälpa tonåringen att hantera detta – eller remittera vidare. Det kan inte läraren ta hand om eftersom det skulle drabba 29 barn i ett klassrum om läraren måste lämna lektionen för att ta hand om ett barn i behov av vård eller terapeutiska samtal. Läraren saknar dessutom utbildning för detta.
Otydliga roller och ansvarsområden
Genom elevhälsans inträde 2011 (tidigare hade vi reglerad Skolhälsovård) har vi av någon märklig anledning börjat blanda samman elevernas lärande med deras hälsa, vilket skapat otydliga roller och ansvarsområden. Dagens elevhälsa har inte som sin främsta uppgift att finnas på plats för att ta hand om vanliga hälsorelaterade problem som kan finnas eller uppstå för barn och unga, så som stukade fötter, näsblod, magont, oro, sömnsvårigheter, skolångest eller lätt nedstämdhet.
Dagens elevhälsa har istället en arbetsbeskrivning där de ska arbeta ”holistiskt”, ”samverkande” och ”förebyggande” för att ”främja elevernas lärande” och ge konsultationsråd till lärarna – som istället för dem ska utföra det som listas ovan.
Det här var väl ändå inte tanken?
Men då faller ju hela idén med att ha en elevhälsa på plats för elevernas skull?
Som lärare har jag svårt att se varför ett renodlat vård- och omsorgsfokus för elevhälsan skulle bli sämre för eleverna. Den medicinska roll som elevhälsan inte vill ta sig an, landar nämligen istället i lärarnas knä med konsekvensen att den utbildning som eleverna är i skolan för att få, blir sämre. Detta samtidigt som den psykiska ohälsan ökar för att eleverna inte får konkret stöd av den utbildade personal som finns på plats – men inte längre har som uppgift att träffa elever.
Det var väl ändå inte tanken?
Sammanhållna undervisningen faller
Det finns idag ett stort behov av skolkuratorer, skolpsykologer, skolläkare och skolsköterskor i skolan. Dessa viktiga yrkesgrupper bör finnas på plats hela skolveckan och vara till för eleverna.
Däremot finns det inget behov av en elevhälsa som har som sitt främsta uppdrag att ge konsultation till lärarkåren. De har inte kompetensen att ge lärare fungerande råd, eftersom lärare arbetar på gruppnivå, medan elevhälsans yrkesgrupper jobbar med enskilda individer.
Vi har helt olika uppdrag och förutsättningar.
De anpassningar och konsultationsråd som har strösslats ut över svensk skola har tyvärr varit destruktiva för lärares klassundervisning och elevernas lärande. Många av de individuellt utformade råden från specialpedagoger eller skolpsykologer splittrar sönder den sammanhållna undervisningen eftersom lärarna då måste lägga sitt fokus på att försöka uppfylla alla personliga önskemål och behov som konsulterna ser hos olika elever. Den sammanhållna undervisningen faller. Eleverna får inte hjälp.
”Inför en vårdcentral i skolan”
En skola behöver en reglerad och stabil elevhälsa! Eleverna behöver en elevhälsa!
Men behovet är inte en elevhälsa som ger fler uppdrag till redan sönderstressade lärare utan en elevhälsa som befinner sig i skolan för att möta och stötta eleverna – så att lärarna kan fokusera på kunskapsuppdraget.
Eller som en lärarkollega så klokt uttryckte det: ”Om inte elevhälsan vill vara en vårdcentral i skolan – så behöver vi införa en!”
LÄS MER:
Filippa Mannerheim: Avveckla elevhälsan och mentorsrollen
