Skärmar – och fyra andra prylar som skapat debatt
”Tankarna om hur undervisning ska genomföras finns så länge själva skolbänken finns”, säger Andreas Westerberg.
Digitalisering
”Från skärm till pärm” dikterar utbildningsminister Johan Pehrson (L).
– Det där kan nog bli svårt, säger Andreas Westerberg, som är aktuell med en avhandling om tingens påverkan på undervisningen.
Före skärmarnas intåg handlade utbildningsdebatten om overheadprojektorer, videoapparater – och självaste skolbänken.
Andreas Westerberg är historiker, politisk redaktör på Norran i Skellefteå – och tills för ett år sedan gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap. Han intresserar sig för prylarna i klassrummet, de föremål som påverkar och formar undervisningen.
– Jag blev färdig lärare i början 00-talet och det var en ganska kul period att vara lärare. Men det fanns konstiga saker då också. Man skulle inte ha läroböcker – klart jag skulle haft läroböcker som ledstång både för mig och eleverna, säger Andreas Westerberg.
”Utrustning ingen genväg”
Nu disputerar han vid Umeå universitet med avhandlingen ”Skolutrustning och undervisningsideal”.
– Utrustning är aldrig en genväg till att uppnå undervisningsideal. Man ska veta att det hela tiden finns en koppling mellan undervisningen du vill förverkliga och den utrustning du har, säger han.
Andreas Westerberg.
Att dra in skärmarna kräver ny undervisning.
– Man ska ha respekt för att förändringar kräver arbete. Det kanske är självklart, men det jag märker är att det finns en återkommande förhoppning att ny utrustning ska hitta en genväg, säger Andreas Westerberg.
I fallet med utbildningsministerns pärmar är det om ett svar på det som ibland kallas läskris: svenska elevers sjunkande Pisa-resultat och bristande intresse för skönlitteratur.
– När politik eller byråkrati vill förändra skolan är det enklast att stoppa något. Man tar bort mobilerna. Men sen ska pärmarna in och det är svårare. De finns inte i skolan nu, säger han.
Statliga direktiv
Skärmdebatten är också en ny företeelse, på så sätt att det kommer direktiv uppifrån.
Både den förra regeringen och den nuvarande, samt Skolverket, har haft tydliga riktlinjer kring vilken utrustning som ska användas i klassrummet.
– Det har varit en mer aktiv politik, både för och emot teknik, sedan början av 00-talet. Den debatt vi har idag är en reaktion på de politiska beslut som togs med digitaliseringsambitionen kring 2010, säger han.
Vem bestämmer egentligen över undervisningen? Är det lärare, huvudmän? Regering eller kommersiella aktörer?
– Det finns ingen enskild som har hela makten. Den som tar in nya idéer kommer att möta strukturer, aktörer eller någon gubbe som har andra tankar, säger Andreas Westerberg.
LÄS ÄVEN:
Mobilspöket – nu är det på väg ut ur skolan
”Förskolan ska i huvudsak vara skärmfri”
Hjärnforskaren varnar för ensidigt neurofokus i skolan
