”Specialpedgogen görs till syndabock i debatten”

Nu gör politiker återigen ett utspel gällande specialpedagoger. I vilket syfte undrar jag? Den debattartikel som Vi Lärare publicerat visar på stora brister i kunskapen om hur elevhälsan organiseras i landets kommuner.

Specialpedagogen görs till en syndabock för det som inte fungerar inom dagens skola. Jag vill påstå att det är en retorik som är mycket förenklad.

”Ser väldigt olika ut”

Till att börja med kan sägas att det inte finns en homogen grundskola i Sverige idag. Det ser väldigt olika ut när det gäller organisation och resurser. Detsamma gäller för organisation för elevhälsan.

Specialpedagoger idag kan vara anställda av en rektor och arbeta på en skola. Specialpedagoger kan också arbeta inom central elevhälsa i kommunen, det vill säga i ett tvärprofessionellt team under ledning av en elevhälsochef.

I ett sådant team finns tillgång till specialpedagoger, speciallärare, skolsköterskor, skolläkare, psykolog, kuratorer. Även logopeder kan ingå. De olika kompetenserna och perspektiv är styrkan i den samlade elevhälsan.

Specialpedagoger är lärare som vidareutbildat sig

I en mindre kommun är detta en oerhörd fördel då beslutsvägar kortas och remisshantering underlättas. Det ger mer tid för elevmöten. Elevhälsans personal dokumenterar sitt arbete löpande. Elevhälsoteamet har ett förebyggande och främjande uppdrag och ska samverka med lärare, rektorer och övrig skolpersonal.

”Ifrågasatt kompetens”

I debatten har åsikter om specialpedagogers kompetens ifrågasatts. Det faktum att det krävs en lärarexamen för att antas till specialpedagogprogrammet har enligt mig kommit i skymundan. För att antas till specialpedagogprogrammet krävs minst tre års yrkesverksamhet på minst halvtid som lärare efter avlagd examen.

De kollegor jag har i elevhälsoteamet och de specialpedagoger jag möter ute på skolorna har utan undantag en gedigen erfarenhet från arbete som lärare i förskolan och grundskolan.

Det är inte ”misslyckade” lärare som blir specialpedagoger. Det är lärare som vidareutbildat sig. Jag anser att mitt eget fackförbund Sveriges Lärare bör påtala detta med tydlighet.

Lärarerfarenhet, kunskaper om undervisning och dess innehåll samt kunskap om elevers lärande, försvinner inte bara för att jag läser specialpedagogik. Det bidrar till en solid grund att stå på i de utmaningar jag möter i skolans vardag.

”Ekonomisk fråga”

Till syvende och sist är det en ekonomisk fråga: när statsbidragen minskar och elevunderlaget sjunker ökar effektivitetsivern. Politiker vädrar morgonluft och en plats i mediabruset.

Det jag saknar i debatten är röster från fler specialpedagoger som tjänstgör i landets kommuner. Vad innebär ett uppdrag som specialpedagog på en skola? Hur ser uppdraget ut som specialpedagog inom central elevhälsa? Det här bör politiker beakta innan de gör sina utspel.

Vivianne Arnell, lärare med specialpedagogisk funktion, leg lärare i förskola, grundskola, gymnasiet och vuxenutbildning

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.