Storförskolan fick nya naturlekar i magiska lådor – vill ni också ha?

I mars för två år sedan invigdes förskolan Opalen i Storvreten i Botkyrka kommun, söder om Stockholm. Den tidigare förskolan som byggdes på 1970-talet hade gjort sitt och har ersatts av en modern storförskola i två plan. Den nya stora gården välkomnas av förskolläraren Linda Reimers och barnskötaren Kattis Alaverronen. Barnen har nu gott om plats att sprida ut sig, de har ett stort berg att klättra på och det finns gott om växtlighet.
– Det är allt annat än en traditionell gård med gungor och rutschkanor, men vi har hängmattor och ett antal olika klätterställningar, flera små hus och platser där barnen kan leka i fred, säger Linda Reimers.

Gården är så pass stor att de öppnar upp den i omgångar på morgonen i takt med att personalgruppen ökar i antal.
– Vi samlar även ihop barnen på en mindre yta på eftermiddagarna, då kan de heller inte vara på hela gården. Övrig tid är vi minst fem personal i den fria zonen för att kunna ha uppsikt, säger Linda Reimers och tillägger att den allra största fördelen med gården är att barnen har så stora ytor att röra sig på.

Barnskötaren Kattis Alaverronen uppskattar växtligheten.
– Vi har många buskar, äppelträd och körsbärsträd. Det gör att det även finns otroligt mycket insekter. Vi har sett väldigt många småkryp och olika nyckelpigor den senaste tiden.

Men det finns även nackdelar med en storförskola. Bland annat att det är trångt i den gemensamma hallen för alla äldre barn, och även problematiskt när det är dags för lunch. Nu låter de alla stora barn äta tidigt för att få det att fungera. Det kan också vara svårt att hitta platser ute att få vara i fred med en mindre grupp vid undervisning och liknande.
– Det var lättare att fånga barnen förr när det var dags för undervisning, nu är det nästan så att man måste springa och jaga dem, säger Linda Reimers.

Även Kattis Alaverronen ser fördelar med en mindre förskola:
– Jag är inte sentimental men ibland saknar jag den gamla förskolan, där man bara öppnade dörren och ropade när man behövde hjälp. Nu är det så många trappor hit och dit. Men gården är mycket bättre, förr var det bara små uteplatser.

Nyligen fick förskolan två leklådor fulla av material och lekinstruktioner från Helena Osswald, pedagog på kommunens naturskola.
– Jag är ute och träffar femåringar på alla kommunens förskolor, säger hon. Då ser och hör jag att det saknas material eller att man leker samma lekar om och om igen. För att stötta pedagogernas undervisning utomhus, och för att det ofta saknas bra lekar för 1–3-åringar, föddes idén att ta fram ett material som gynnar både barnens språkutveckling och rörelse.

Tillsammans med pedagoger på olika förskolor i kommunen har hon testat sig fram till vad som är lämpligt att ha med. Opalen är nu först ut att ha tillgång till lådorna, en för de yngre barnen och en för de äldre.
– Till varje låda finns en pärm med instruktioner och tips, säger Helena Osswald, som tidigare arbetat som kommunens NTA-samordnare. ”Natur och teknik för alla” är ett skolutvecklingsprogram kopplat till Kungliga Vetenskapsakademien.

I de yngre barnens låda finns bland annat såpbubblor, trumma, bollrännor, aktivitetstärning, koner med olika bondgårdsdjur, inplastade tasspår och djurspårning med bilder och QR-koder för djurens läten.
– Jag har även utbildning för pedagoger om lådorna, säger Helena Osswald, Just nu har jag tolv förskolor i kö. Alla är välkomna att höra av sig!

Linda Reimers och Kattis Alaverronen på Opalen är entusiastiska.
– Det är ett jättehäftigt och utvecklande material, Helena är verkligen grym. Synd bara att vi inte hade lådorna redan under pandemin. Men det är väldigt positivt att vi har fått dem nu.

De tycker båda att det nu efter två år är enklare att hantera den stora gården, samarbetet har satt sig och de vet vilka skrymslen och vrår barnen gillar att gömma sig i. Men allra helst skulle de vilja dela in gården i två delar. I alla fall delar av dagen, och i synnerhet när det är kort om personal.
– Ibland behöver även de äldre barnen få vara i fred från de yngre. Om det var avdelat kunde man också ta med sig två, tre barn emellanåt till den fria zonen. Det vore bättre.

LÄS ÄVEN

Eva Lindström: ”Förskolan är en magisk plats för mänsklighet, inget mattelabb”

Ge plats åt filosofiska samtal i förskolan

Stenkula: Den djupa meningen med att vara förskollärare