Lindström: Det är vuxna som vill ha skärmar i förskolan – inte barnen

Det är ju ingen hemlighet att jag inte är sådär jippieglad över att barn sitter med skärmar på våra förskolor, det har jag uttryck öppet och ibland högljutt. För det har jag fått ta emot en hel del kritik, kallats bakåtsträvare och inkompetent, jag vet inte vad jag pratar om.

Fast vänta nu, kanske att jag inte var så fel ute ändå, för nu är det rätt många som håller med mig, tillräckligt många för att ändra i vår kära läroplan. Kravet på att barn ska använda digitala hjälpmedel på förskolan tas bort. Bra, tycker jag, ingen jättechock. Det är inte så att det blir olagligt och straffbart att använda en skärm i sin barngrupp, inte alls, bara inte längre ett måste.

Vuxna har skapat behovet

Och det finns underlag för att barn inte behöver skärmarna, barn har större behov av andra saker. Man kan ju vid första anblicken tänka att det var en bra ändring, nu borde ju alla kunna vara nöjda, eller? Nej, tydligen inte. För nu är alla som av någon outgrundlig anledning kämpar som tusan för att barn visst ska få ha skärmar upprörda ändå. Varför då?

För att man hävdar att det är så otroligt viktigt att barn ska ha skärmar. Vet ni vad jag tror? Jag tror att det är viktigt för de vuxna. För, liksom, vem som helst måste ju förstå att barn av sig själva inte har något som helst behov av skärmar, det är vuxna som skapat detta behov genom att erbjuda det. Barn har inte heller något behov av godis, det är vuxna som erbjudit detta, barn har inte heller behov av plastfigurer från olika tv-serier, en massa färgglada kläder, resor till andra sidan jorden, färska jordgubbar mitt i vintern, kepsar med tryck av någon de sett spela Minecraft på Youtube eller, det senaste: små gosedjursmonster att hänga på väskan.

Jag kommer till och med att uttrycka åsikten att om barn visste vad konsekvenserna kan bli av detta orimliga konsumerande och resande, då skulle de säga ”nej, tack”. Låt mig få uttrycka att det är otroligt oansvarigt att lägga över detta med skärmtid på våra barn, att hävda att de behöver det för att hänga med och bli en del av den digitala världen. Dumheter. Det finns ett helt liv att lära sig hantera en skärm, alla kan lära sig det, oavsett ålder.

Hur påverkar vår skärmtid barnen?

En treåring behöver inte veta hur man gör en film i stopmotion. Och innan ni börjar anklaga mig för att inte veta hur man använder digitala hjälpmedel i förskolan, jag vet det, jag använder detta med stopmotion som ett exempel, okej. Ett exempel.

Vuxna borde sluta blanda in barnen överhuvudtaget, det är inte barns skärmtid som är problemet, det är de vuxnas skärmtid som borde diskuteras och ifrågasättas. Läste att de börjat nosa på det där i vårt grannland Norge, hur påverkar egentligen vuxnas skärmtid barnen? Inte barnens, utan vuxnas. Fundera på den en stund, hur påverkar personalens skärmtid barnen? När vi står där och glor, checkar in barn, ut barn, kollar upp olika saker, svarar på meddelanden, letar efter små pedagogiska filmer på UR Play att visa barnen. Hur påverkar det barnen att vi lägger så mycket tid och pengar på att skapa digitala miljöer, och diskutera sakers vara eller icke vara?

Jag tycker att det är bra att den vetenskapliga grunden stärks i nya läroplanen, dock borde Skolverket förtydliga vilken vetenskap som ska gälla. För eller emot? Under tiden tycker jag att vi ska ta med barnen till skogen, lyssna på fåglar och plocka kottar.

LÄS OCKSÅ:

Debatt: ”Barns passiva skärmtid kommer inte minska”

Förskollärarnas kritik mot slopade skärmkravet

Lindström: Bra att digitala verktyg ska bort ur förskolan

Podcast: Skärmar – varför rör det upp så mycket känslor?

”Förskolan ska i huvudsak vara skärmfri”