Debatt: Elevers starka vardagsengelska döljer ett stort problem
”När eleverna når högskolan blir detta glapp smärtsamt tydligt – både för dem själva och för de lärare som möter dem”, skriver engelskläraren Kim Gusic.
Debatt Även om många elever utvecklar ett starkt vardagsspråk i engelska saknar en betydande andel de färdigheter som krävs för att läsa, tolka och kritiskt granska akademiska texter, skriver engelskläraren Kim Gusic.
I Sverige utgår vi ofta från att engelska inte är ett problem. Språket finns överallt – i musik, filmer, sociala medier, datorspel och populärkultur. Många elever möter engelska tidigt, ibland långt innan den formella undervisningen börjar. Detta har bidragit till bilden av Sverige som ett språkligt undantag, ett land där engelska ”kommer av sig själv”.
Men denna bild döljer ett växande problem. Även om många elever utvecklar ett starkt vardagsspråk i engelska saknar en betydande andel de färdigheter som krävs för att läsa, tolka och kritiskt granska akademiska texter. När eleverna når högskolan blir detta glapp smärtsamt tydligt – både för dem själva och för de lärare som möter dem.
Möter krav de inte har tränats för
Problemet kan inte förstås som enskilda elevers brister. När progressionen i engelskundervisningen, sådan den i dag är organiserad och styrd av läroplaner och kursplaner, saknar tydlig riktning och långsiktiga mål blir det svårt att bygga den språkliga kompetens som akademiska studier kräver. Resultatet blir att studenter möter krav de aldrig systematiskt har tränats för.
Akademisk engelska är ett eget register. Den präglas av komplex syntax, abstrakta resonemang och ämnesspecifika begrepp och kräver avancerade lässtrategier och språklig medvetenhet. Denna kompetens uppstår inte av sig själv. Den måste undervisas explicit, strukturerat och långsiktigt.
Forskningen ger stöd för denna bild. Hans Malmström har i sin forskning visat att omkring 30 procent av studenterna själva uppger att de inte var tillräckligt förberedda för den engelska de möter i sina universitetsstudier. Det är anmärkningsvärt, särskilt med tanke på att dessa elever har gått minst tolv år i svensk skola.
Ensamma lärare kan inte lösa strukturellt problem
Många engelsklärare ser problemet och försöker kompensera. I ett reportage i Ämnesläraren beskriver engelskläraren Ben Grimm hur han arbetar med att ge elever strategier för att förstå akademiskt språk, snarare än att fokusera på isolerad ordinlärning. Men hur engagerade och skickliga enskilda lärare än är kan de inte ensamma täppa till ett strukturellt glapp.
I dag faller ansvaret mellan skolans olika nivåer. Grundskolan fokuserar ofta på grundläggande kommunikativa färdigheter. Gymnasiet förväntas både säkra måluppfyllelse och förbereda för vidare studier. Högskolan utgår i sin tur från att studenterna redan behärskar akademisk engelska. I övergångarna försvinner progressionen – och därmed ansvaret.
Ta ansvar – vi är redo
Konsekvenserna blir ojämlika. Elever med hög studievana eller språkligt kapital hemifrån klarar omställningen bättre, medan andra riskerar att halka efter, trots att de formellt är behöriga för vidare studier.
Om vi menar allvar med att förbereda elever för högre studier behöver academic literacy bli ett uttalat mål genom hela skolgången. Lärare behöver stöd i form av kompetensutveckling, tydligare styrdokument och realistiska förväntningar. Lärarutbildningarna behöver ge blivande engelsklärare verktyg för att undervisa i akademiskt språk, och skolledare måste skapa förutsättningar för undervisning som går bortom läroboken.
Lärare är redo att undervisa.
Elever är redo att lära.
Nu behöver skolsystemet ta sitt ansvar.
Kim Gusic, legitimerad lärare på Augustenborgsskolan i Malmö
LÄS ÄVEN
Så erövrar Bens elever akademisk engelska
Många studenter har problem med engelsk kurslitteratur
