Sandström: Tre års slit kan inte komprimeras i en prövning

Ämneslärarens granskning visar att det verkar finnas lika många sätt att anordna lovskola och prövningar som det finns huvudmän, vilket är ett problem ur många perspektiv. I Skol­verkets Allmänna råd för prövning (2018) upprepas välkända formuleringar där kunskapskraven får en framskjuten placering och det centrala innehållet nästintill raderas. Raderna nedan är hämtade från Skolverkets informationssida om prövning:

”I grundskolan görs prövningen i förhållande till kunskapskraven för slutet av årskurs 9. /… / Den prövandes kunskaper ska bedömas i förhållande till alla delar av kunskapskraven för ämnet eller kursen. En prövning får inte vara en komplettering där bara vissa delar av kunskapskraven prövas.” 

Det gör mina elever på tre år

Ett axplock av den litteratur Fredrik Sandströms elever läser under högstadiet. Foto: Fredrik Sandström

Det centrala innehållet förekommer på ett ställe i råden: ”Prövningen omfattar kunskaps­kravens alla delar och ett representativt urval av det centrala innehållet.” Dessa krav gäller om eleven såväl vill tenta av ett ämne i förväg eller i efterhand läsa upp sitt betyg. Mina elever i årskurs 7–9 läser under tre förhoppningsvis lärorika år fyra romaner per läsår, totalt tolv och cirka 3 000 sidor. De möter klassiska författare i utdrag och noveller tio gånger per läsår. Vi lyssnar på radio­teatrar, läser poesi och tittar på filmer. Lägg därtill andra områden som grammatik, språkbruk och informationshantering. Eleverna skriver otaliga texter – upp till 120 sidor totalt, ungefär en A4-sida per vecka. Att basera en prövning på ett ”representativt urval” blir långt ifrån likvärdigt. Om en elev i förväg eller i efterhand vill tenta av ett ämne bör urvalet vara så likt den ordinarie undervisningens urval som möjligt.

Den cyniske undrar: Varför ska jag gå i skolan när jag kan göra en prövning med en bråkdels ambition?

Nästa problem som undergräver betydelsen av lärarens undervisning och den ansträngning som övriga elever lägger ned är: ”Om en elev i grundskolan eller specialskolan har gjort en prövning och fått lägst betyget E måste hen inte närvara vid resten av undervisningen i ämnet.” Den cyniske undrar: Varför ska jag gå i skolan när jag kan göra en prövning med en bråkdels ambition? En prövning ska i svårighetsgrad och ansträngning komma så nära undervisningens krav som möjligt.

Ologiskt, olikvärdigt och orättvist

Ett tredje problem uppstår i sommarskolan, efter årskurs nio, där ”elever som deltar i frivilligt anordnad avräkningsbar lovskola ska erbjudas att göra en prövning för betyg i anslutning till lov­skolan”. Om läraren på ett begränsat antal dagar ska både undervisa eleven och kort därefter genomföra en bedömning av elevens kunskaper riskerar dessa två processer att sammansmälta. Lägg därtill att om eleven ska ges möjlighet att läsa in sig på det underlag som bedömningen ska grunda sig på så behöver man inte ha A i matematik för att inse att ekvationen är omöjlig. En prövning där resultatet blir giltigt måste göra tydlig skillnad på lärande- och bedömningstillfällen.

Ansvariga på flera nivåer bör se över praxis som omgärdar elevens rätt till prövning om den nu över huvud taget ska finnas kvar. Nu är den ologisk, olikvärdig och faktiskt orättvis mot de elever som deltar i den ordinarie undervisningen.