Ring ut till lektion!

När undervisningen flyttas ut blir gränserna inte lika tydliga som mellan klassrummets fyra väggar. Det kan vara både en hjälp och en utmaning för elever i behov av särskilt stöd, menar Tarja Kalnins, rådgivare inriktad på utomhuspedagogik på Specialpedagogiska skolmyndigheten och ansvarig för kursen Tillgänglig utomhuspedagogik, där pedagoger från hela landet deltagit.

– Alla barn har rätt att vara utomhus, under raster och i undervisningen, säger hon. Tänk inkluderande och planera vilka fysiska, pedagogiska och sociala anpassningar du som pedagog behöver göra för att alla dina elever ska kunna vara delaktiga i samarbete med andra. Utemiljön ska inte exkludera någon. Det gäller oavsett om det handlar om fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar.

Konkret innebär det att om klassen exempelvis ska håva i en å behöver lärare försäkra sig om att även den elev som är rullstolsburen kan ta sig fram; och ska en lektion eller en hel dag förläggas utomhus krävs noggranna förberedelser med tydligt syfte och mål.

Utomhuspedagogik leder till ett lärande där fler sinnen inkluderas. Eleverna tycker generellt att undervisningen blir roligare och det håller också i sig över tid.

– Det är särskilt viktigt för elever som är känsliga för förändringar. Annars är risken stor att de väljer bort att alls delta när något skiljer sig från rutinen, säger Tarja Kalnins.

Att förlägga undervisningen utomhus ger också en mängd fördelar, enligt både pedagogisk forskning och forskning som rör fysisk hälsa och hjärnans utveckling. Anders Szczepanski är forskare och filosofie licentiat i utomhuspedagogik vid Linköpings universitet med över 30 års erfarenhet av att undervisa i utomhusdidaktik för lärare i allt från förskola­ till vuxenutbildning. Han brukar påminna om att det faktiskt går att ”ringa ut” till lektion likväl som det går att ringa in.

– Det skapar tydliga ramar och markerar att man kan ha undervisning i alla miljöer. Inte en enda studie säger att klassrummet är bästa miljön för att lära och att eleverna skulle få sämre resultat om undervisningen sker utomhus. Ändå stannar de flesta lärare inomhus av vana eller bekvämlighet.

Anders Szczepanski förordar i stället att lärare hela tiden bör göra ett aktivt val och tänka efter: vilken miljö lämpar sig bäst för just det här momentet? För utomhuspedagogik handlar inte om att bara gå ut med matematikboken och sätta sig och räkna under ett träd, utan om en medveten växelverkan och variation mellan lärmiljöer både inomhus och utomhus.

– Såväl platsen, alltså lärmiljön, som innehållet, metoder, tidpunkt samt syftet är viktigt, säger Anders Szczepanski. Man kan välja skolgården för ett visst moment och staden för ett annat, eller också tar man med eleverna på bussen ut i naturreservatet för ett specifikt ändamål. Dessutom behöver man vara öppen för det som sker i stunden, för det kan hända mycket spännande när man lämnar den fyrkantiga box som klassrummet faktiskt ofta är. Ett sådant förhållningssätt brukar per automatik resultera i en mer kreativ och inkluderande undervisning som gagnar alla.

Förra året kom forskningsöversikten Klassrum med himlen som tak, med Anders Szczepanski som en av huvudförfattarna. Han ser den som ett svar på återkommande rapporter om att dagens barn och unga rör sig för lite, är för stressade, saknar förankring och erfarenhet av skog, mark och hav samt att det ofta saknas sinnliga kopplingar i lärandet.

– Det finns massor av forskning som visar på utomhuspedagogikens fördelar. Den är ofta generell, men speciallärare och specialpedagoger är experter på att omsätta det till just sina elevgrupper. Tyvärr har dock temat hamnat i skymundan. Man är i Sverige generellt dålig på att lyfta fram och sprida kunskap om utomhusdidaktikens fördelar.

Anders Szczepanski saknar ett obligatoriskt moment om utomhusdidaktik på utbildningarna för både lärare och specialpedagoger. Han nämner Skolverkets nya skrift Hälsa för lärande – lärande för hälsa som ett annat konkret exempel.

– Där lyser utomhuspedagogiken i princip med sin frånvaro, den finns med på två ställen på 134 sidor. Ändå visar så mycket att elever både rör sig mer och mår bättre när de får fler möjligheter till utomhusvistelse. Vi i Skandinavien lever i tron att vi kommit så himla långt, men Sydkorea och Kina har faktiskt kommit längre än oss, säger Anders Szczepanski.

En annan som forskat om utomhuspedagogik är Emilia Fägerstam. 2012 kom hennes avhandling Space and place. Perspectives on outdoor teaching and learning. Hon är numera universitetslektor vid Linköpings universitet, specialinriktad på lärande utanför klassrummet och undervisar på lärarprogrammet. I sin avhandling följde hon bland annat ett årslångt projekt i en svensk högstadieskola där undervisning i samtliga ämnen delvis bedrevs utomhus. Hon kunde se att utomhusmiljön bidrog till ett ökat platsbaserat lärande, att elevaktiva arbetsmetoder och kroppsligt lärande blev fler samt att det även blev fler sociala interaktioner.

– Utomhuspedagogik leder till ett lärande där fler sinnen inkluderas. Eleverna tyckte generellt att undervisningen blev roligare och det höll också i sig över tid. I sina jämförelser med en kontrollgrupp kunde hon också se att eleverna som undervisades utomhus fick kunskaper på samma nivå, eller något bättre, än de som undervisades i klassrum.

– Utomhus finns fler möjligheter att vara fysiskt aktiv och dessa elever blev därför inte ett störande moment på samma vis, säger Emilia Fägerstam. Det är också lättare att få nya roller i alternativa miljöer. En lärare uttryckte det som att även om alla elever hade glädje av att vara ute var det just de i behov av särskilt stöd som verkligen hade nytta av det. Läraren sa att ”det liksom skedde något annat med dem”.

Det finns också flera studier, både internationellt och nationellt, som pekar på att naturen underlättar i de utmaningar som elever med olika typer av neuropsykiatriska funktionsvariationer kan ställas inför. Ett exempel är en några år gammal amerikansk studie som jämför 49 vanliga kvällsaktiviteters påverkan på barn med adhd-symtom. Resultaten visar att aktiviteter som sker utomhus i gröna miljöer signifikant minskade barnens symtom jämfört med resultaten av aktiviteter som sker inomhus.