”Vi måste se hela bilden av lärande”

Oscar Björk skriver slutreplik i i ett svar till Linnea Lindquist.
Slutreplik ”Att hävda att lärande inte är socialt är att blunda för den pedagogiska verklighet lärare möter varje dag. Det är att reducera undervisning till instruktion, och att förminska det mänskliga mötet som är kärnan i utbildning”, skriver Oscar Björk i ett svar till Linnea Lindquist.
När Linnea Lindquist avfärdar att lärande skulle vara något socialt, signalerar det en idé om skolan som en envägskommunikation; Läraren talar, eleven tar emot.
Men alla som arbetat i ett klassrum vet att lärande sker i samspelet – mellan lärare och elev, mellan elever, och mellan elevernas erfarenheter och det innehåll vi arbetar med.
När Linnea Lindquist skriver att ”Lärandet är inte en social process”, tappar jag först hakan. Sedan börjar jag inse att de skygglappar som jag menar sitter på Lotta Edholm och Simona Mohamsson verkar ha producerats i fler än två exemplar.
”Avkodning del av vägen”
Ett barn lär sig inte att förstå en text bara genom att kunna ljuda orden. Avkodning – där phonics är en väl beprövad metod – är en del av vägen, men det är inte läsförståelse. PISA (och PIRLS) mäter inte hur väl elever kan avkoda ord, utan hur väl de kan tolka, dra slutsatser och sätta information i relation till tidigare kunskap. När Lotta Edholm och Simona Mohamsson, i sin ursprungliga artikel, skriver att ”Svenska elevers kunskapsresultat sjunker. PISA 2022 visar att var fjärde femtonåring inte kan läsa eller räkna ordentligt.” så är det alltså inte avkodningen, utan läsförståelsen som blir sämre. Den förmågan växer i samtal, i gemensamt utforskande, i mötet med andras perspektiv. Kort sagt: I det sociala.
”Då växer läsförmågan”
I varje klassrum möter vi elever med olika språkliga och erfarenhetsmässiga förutsättningar. Vissa har redan stött på orden, begreppen och sammanhangen i texten, andra möter dem för första gången. Det betyder inte att de saknar kapacitet – men det betyder att skolan måste ge dem rika möjligheter att bygga upp referensramar och språk. Här räcker det inte att nöta avkodning. Phonics kan hjälpa elever att ljuda orden, men det är i arbetet med läsförståelsen – att tolka, diskutera och knyta texterna till elevernas värld – som den verkliga läsförmågan växer fram. Det är därför läsförståelseundervisning alltid är en social och kulturell handling: vi bygger broar mellan textens värld och elevernas värld.
Att då hävda att lärande inte är socialt är att blunda för den pedagogiska verklighet lärare möter varje dag. Det är att reducera undervisning till instruktion, och att förminska det mänskliga mötet som är kärnan i utbildning.
Läs alla reaktioner – svaren på Liberalernas utspel om specialpedagogik
”Specialpedagoger ska arbeta direkt med elever”
”Liberalernas bild av läsinlärning är nostalgisk”
”Skolans problem vilar på två trasiga ben”
”Likvärdighet kräver närvaro – inte frånvaro”
”Vi behöver specialpedgogens perspektiv”
”Lärare är utbildade för att möta elevernas behov”
”Lämnar elever utan nyckel”
Självklart ska vi använda effektiva metoder för avkodning – men om vi inte samtidigt ger eleverna språk, sammanhang och möjligheter att bearbeta innehållet tillsammans, lämnar vi dem vid tröskeln utan nyckel. En läroplan som utgår från att lärande är något som sker i isolering riskerar att skapa en skola som mäter framgång i ljudade stavelser, men misslyckas med att rusta elever för att förstå världen. För lärande är alltid både kognitivt och socialt. Det är i (upprepade) möten – i dialogen, i de gemensamma erfarenheterna – som kunskapen får liv och befästs. Den insikten borde prägla varje reform som rör skolan, tycker jag.
Om vi på allvar vill arbeta med att utveckla svenska elevers läsförståelse och minska klyftorna, måste vi börja med att se hela bilden av lärande – inte kapa av dess syretillförsel.
”Ensidiga reformer”
Läroplaner och lärarutbildningar är enorma samhällsinstitutioner. De kan och bör utvecklas, men det kräver noggrannhet, helhetssyn och tid att pröva förslag mot forskning (annat än ett noga valt axplock) och beprövad erfarenhet. Hastas ensidiga reformer fram, byggda på en reducerad idé om lärande, är risken inte bara att eleverna inte lär sig mer – utan att de lär sig mindre. Och det hoppas jag inte ligger i någons intresse.
Oscar Björk, lektor i svenska språket, Mälardalens universitet
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se