”Vi förespråkar kamplek – inte skojbråk”
Pilo Stylin och Fredrik Gundmark på Budo & kampsportsförbundet vill slå ett slag för kamplek.
Debatt ”Det är skillnad på att bygga en hinderbana och att kasta en isklump. Men det är också skillnad på maktutövning och ömsesidig kamplek”, skriver företrädare för Svenska Budo & kampsportsförbundet.
Det var Svenska Budo & Kampsportsförbundet som tillsammans med Svenska Idrottslärarföreningen och flera forskare startade debatten genom vår artikel i Dagens Nyheter den 28 december.
Varken där – eller någon annanstans – har vi förespråkat ”skojbråk”. Det är en missuppfattning. Begreppet är laddat och förknippas ofta med kränkningar och trakasserier. Det är också därför vi själva aldrig har använt det. Att det hamnade i rubriksättningen hos SVT blir därför väldigt olyckligt.
Kamplek en av formerna
Det vi har talat om är det forskningen kallar rough and tumble play – på svenska kamplek. Det är en frivillig, ömsesidig och reglerad form av fysisk lek. Inom flera forskningsfält beskrivs den som en av de mest kraftfulla arenorna för barns utveckling av självreglering, empati, konflikthantering, gränssättning och förmåga att läsa sociala signaler. Sociala färdigheter tränas bäst i sociala sammanhang – inte i teorin, utan i praktiken.
I somras publicerade Folkhälsomyndigheten en rapport om just riskfylld lek – och där ingår kamplek som en av formerna. Rapportens slutsats är tydlig: barn behöver möjligheter att möta och hantera risk i kontrollerade sammanhang för att utvecklas väl.
Det betyder inte att någon förespråkar kränkningar, mobbning eller att kasta isbumlingar i nacken på klasskamrater.
Däremot förespråkar vi ett mer neutralt förhållningssätt till risk.
Risk och fara är inte samma sak, även om de ofta blandas ihop. Fara är något okontrollerat och skadligt. Risk är något vi kan påverka och hantera. Med rätt ramar, närvarande vuxna och tydliga normer kan fysisk och social risk bli utvecklande i stället för destruktiv. Barn behöver inte bara träna på reglerade former av fysisk risk – de behöver också få möta social risk: att läsa av signaler, backa när någon säger stopp, reparera relationer när något blev fel.
Skolan är i dag i praktiken den enda plats där barn fortfarande leker tillsammans på daglig basis. Fritiden är organiserad, uppbokad och i hög grad digital. De fria arenor för lek som tidigare generationer hade finns knappt kvar. Det gör skolans roll ännu viktigare.
Släpp på generella förbud
Ingen föreslår att vi ska släppa allt fritt. Vi föreslår att vi organiserat och medvetet släpper på onödiga generella förbud – och i stället arbetar pedagogiskt med att skilja mellan otryggt bråk och ömsesidig kamplek.
Att en elev känner sig utsatt är alltid allvarligt. Men lösningen kan inte vara att förbjuda alla former av fysisk lek. Då riskerar vi att ta bort just de sammanhang där barn lär sig att inte utsätta varandra.
Det är skillnad på att bygga en hinderbana och att kasta en isklump. Men det är också skillnad på maktutövning och ömsesidig kamplek. Om vi inte gör den distinktionen riskerar vi att förväxla utveckling med fara – och förbud med trygghet.
Debatten förtjänar att handla om rätt sak. Inte om rubriker.
Fredrik Gundmark, idrottslärare och ordförande Budo & kampsportsförbundet
Pilo Stylin, idrottskonsulent Budo & kampsportsförbundet
LÄS MER:
Maria Wiman: Skojbråk är sällan speciellt skoj
Podcast: Riskfylld lek – utmanar alla
Riskfyllda lekar är bra för barns hälsa
