"Tre saker som räddar skolan, utan akutstyrkor”
Mariana Moreira Duerte vill se verkliga förändringar av skolsystemet – och ger tre förslag.
Debatt
Hon läser om akutskolor, insatsstyrkor och No Excuses – och känner sig uppgiven.
”Svensk skolpolitik försöker febrilt hantera konsekvenserna av systemet – men vägrar röra vid systemet i sig”, skriver Mariana Moreira Duerte – och listar tre insatser som skulle kunna vända skolan på riktigt.
När jag ser inslag om akutskolor, insatsstyrkor och "No-excuses"-modeller blir jag mer uppgiven än hoppfull. Inte för att idéerna nödvändigtvis är dåliga, utan för att de är tunna plåster på ett sår som sitter direkt i halspulsådern. Svensk skolpolitik försöker febrilt hantera konsekvenserna av systemet – men vägrar röra vid systemet i sig.
”Ärlig genomlysning”
Debatten fastnar ofta i friskolefrågan och vinstuttag. Det är viktiga frågor, men innan vi diskuterar hur resurserna fördelas måste vi våga se hur skolan faktiskt är konstruerad. En ärlig genomlysning skulle visa att vi behöver fundamentala systemförändringar, snarare än ännu en runda av politiskt flamskydd och omfördelning av smågrus.
Det finns en bred politisk enighet om att unga mår sämre i dag. Orsakerna är lika många som snöflingorna under stormen Anna: Sociala medier, stress, vuxnas arbetsvillkor – och skolan. Skolan är en bärande del av problemet.
”Byggt för idealelev”
Skolsystemet är i teorin genomtänkt, men i praktiken byggt för en ”idealelev”. Låt oss kalla henne Petra.
Petra har två högskoleutbildade föräldrar, en stabil ekonomi, meningsfulla fritidsaktiviteter och ett socialt skyddsnät som bär henne.
Petra finns, men hon är inte normen. Ändå är det för henne mallen är utformad. Alla andra elever knådas genom samma system, men utan de resurser som mallen förutsätter. Resultatet blir ett kroniskt status quo där frustration och konflikter gror, samtidigt som skolorna saknar manskap att hantera dem.
Jag har arbetat i skolan sedan 2006. Jag har sett otaliga justeringar av betygssystemet, nästan alltid drivna av politiker som inte förstår hur besluten slår i klassrummet. Varje "fix" kräver enorma utbildningsinsatser och långa implementeringsperioder.
”Insatserna som krävs”
Ofta infinner sig osäkerheten – har vi tänkt rätt? Det är då medierna börjar tala om betygsinflation, medan en hel yrkeskår sitter som katolska präster i självspäkning för synder de eventuellt begått.
Jag är inte naiv. Jag förstår att man inte bygger om hela skolsystemet över en natt. Men vi måste börja i rätt ände. Akutskolor och insatsstyrkor kan stoppa den omedelbara blödningen, men de frågar aldrig varför det forsar.
För att vända utvecklingen krävs tre fundamentala skiften:
-
Resursgaranti: Skolan måste få behålla sina resurser även när elevkullarna minskar. Att skära ner i takt med demografin är att planera för misslyckande.
-
Fler vuxna, inte fler modeller: Skolan behöver fler vuxna i alla roller – lärare, mentorer, socialpedagoger och elevhälsa. Det är relationer, inte manualer, som räddar elever.
-
Låt skolan vara: Professionen behöver arbetsro. Varje politisk klåfingrighet i betygssystem och läroplaner stjäl tid från det pedagogiska uppdraget.
”Bara plats för en”
Detta handlar inte bara om skolan. Socialtjänsten måste få resurser att prioritera ungdomar tidigt – inte bara dem som redan står med pistolen i handen.
Om fler vuxna finns i och runt skolan ökar chansen att Axel, Mohamed och Nina fångas upp i tid.
Omfördelning av smågrus
I dagens system finns det bara plats för Petra. Var är de stora systemförändringarna? Och framför allt: Var är besluten som faktiskt är finansierade? De lyser med sin frånvaro, medan blödningen fortsätter.
Mariana Moreira Duerte, lärare i spanska
LÄS ÄVEN:
”Insatsstyrka” ska minska våld bland yngre elever
Lärarna som ger de svåraste eleverna en ny chans
Hot och våld ökar bland yngre barn: ”Ett slagfält”
