”Svängdörrar i klassrummet hån mot lärare och elever”

Det har rapporterats upprört i flera medier om att Arenaskolan i Timrå sätter (giltig) frånvaro när elever lämnar klassrummet under lektionerna.

Själv har jag alltid gjort så, fast övertygad om att det är min skyldighet att rapportera när elever är frånvarande. Men tydligen har jag fått det om bakfoten.

”Sällan ett akut behov”

I stället är kravet på att eleverna ska närvara under lektionerna ”kränkande” och ”upprörande”. I tidningarna kallas elevernas spontana raster för ”toalettbesök”, men vi som jobbar i skolan vet att det sällan är ett akut behov av att tömma blåsan som motiverar eleverna att lämna klassrummet. 

Kraven på svängdörrar i klassrummen bygger på ett flertal felaktiga antaganden, så låt oss reda ut dem ett i taget.

För det första: Ska eleverna kunna tillgodogöra sig innehållet i undervisningen så måste de vara närvarande. Det borde inte behöva sägas.

Om jag undervisar om ordklasser och en tredjedel av mina elever har missat fem minuter var av genomgången, vid olika tidpunkter, kommer de att gå vidare till nästa lektion med luckor som gör det svårare för dem att ta till sig undervisningen. Dessa luckor fördjupas ännu mer vid varje spontanrast och när kunskapsluckorna växer ökar motivationen att ”gå på toa” än mer. Det blir en ond spiral.

”Dopaminkickarna uteblir”

För det andra. Nej, spontanrasterna handlar inte om att hundratusentals elever varje dag drabbas av akut kissnödighet. Barn som är uppfödda framför skärmar och är vana vid svängdörrar i klassrummen har inte lärt sig planeringens och uthållighetens ädla konst. När dopaminkickarna uteblir under en lektion vill de inte vara kvar. Här måste vi vuxna våga ta ansvar.

För det tredje. Urinblåsan krymper inte i klassrummet. Många verkar faktiskt tro det. För när vi är och handlar med våra barn och tonåringar räknar vi med att de kan hålla sig tills vi kommer hem om det saknas kundtoalett. När jag åker buss ser jag sällan att föräldrar tvingar chauffören att stanna för att deras tonårsbarn behöver gå ut i buskarna och när vi är hos frisören eller tandläkaren så kräver vi inte att de ska avbryta arbetet för att våra barn behöver gå på toaletten.

Men av någon anledning så tror en del att det just i klassrummet är omöjligt att planera sina toalettbesök eller hålla sig några minuter. 

En unken barn- och kunskapssyn

För det fjärde. Spontanrasterna stör. Varje gång en elev går ut eller in avbryts min och mina elevers koncentration. Än värre blir det när elever, ibland utan att räcka upp handen, begär att jag ska berätta vad de missat, eller när elever känner behov av att högljutt annonsera sin återkomst till klassrummet. 

”Visar att man inte förstår"

Lektionerna är något som lärare och elever investerar tid och engagemang i. Det som händer där är viktigt. Den mest grundläggande förutsättningen för att elever ska kunna ta till sig kunskaperna är att de faktiskt är där. Att då komma och kräva svängdörrar i klassrummen visar att man inte förstår detta. Det är en unken barn- och kunskapssyn som vi borde lämnat bakom oss för länge sedan. 

Andreas Carlsson, svensklärare Stockholm

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS ÄVEN:

Mannerheim: Elevhälsa är inte skola – det är vård och omsorg

”Hur kul är det att vara klassens mus på en papptallrik?”