Fohlin: Det auktoritära smyger sig in i skolan

LÄS MER Kornhall: Vad är det för skola Linnea Lindquist vill ha?

En debatt har nyligen blåst upp i Vi Lärare om relationernas betydelse i skolan. Rektorn Linnea Lindquist gick ut med att det är ”dags att avliva myten om att relationer är en förutsättning för lärande”, med argumentet att elever visst lär sig av skickliga lärare oavsett om de tycker om dem eller inte. På liknande vis skrev läraren HP Tran att goda relationer inte är nödvändiga för undervisning. Kontentan i deras inlägg är att kunskapsförmedling och ordning ska stå i fokus – relationen ses högst som ett verktyg, inte ett mål eller krav. De beskriver också hur lärare beskylls för att inte göra tillräckligt och hur strukturella brister i skolans styrning i stället läggs på oss, med krav om att vi ska arbeta mer relationsskapande.

När elever känner tillit till lärarens välvilja och kompetens ökar deras lust att anstränga sig, våga ställa frågor och göra misstag – alltså att lära sig på riktigt. Detta är ingen flummig idé utan vetenskapligt belagd kunskap.

Martin Karlberg och Per Kornhall svarade HP Tran och Linnea Lindquist bra. Visst har Tran och Lindquist en poäng i att lärare ofta lastas för sådant som ligger utanför klassrummet samt att relationer inte är någon universallösning. Men påståendet att undervisning klarar sig utan relationer oroar mig. Jag ser den som ett tecken på en djupare strömning: en auktoritär ideologi som smyger sig in i våra skolor.

Och en sådan behöver alltid fiender att bekämpa. I svensk skolvardag pekas ofta mobiltelefoner, elevdemokrati, pedagogisk forskning och mjuka arbetssätt ut. I stället förslag om ordningsomdömen, fler sätt att plocka bort elever från sina vänner i klassen, fler så kallade akutskolor. I samma anda förs nolltoleransmodeller som ”No excuses” fram med hårdare disciplin, längre skoldagar och skoluniform. Förslag kommer om utökade befogenheter för att kunna visitera väskor. Aldrig någonsin ser jag en debatt om dessa förslags baksidor. Budskapet blir återkommande: problemen beror på föräldrar, kulturer och dålig uppfostran i kombination med brist på lydnad; om skolan bara sluter upp kring hårdare tag och enkla regler ska ordningen och de bättre resultaten komma.

Föräldraskapet blandas ihop med läraruppdraget

När jag hör röster som tonar ned vikten av relationer i klassrummet och ensidigt betonar disciplin, mer kunskapsprov och kognitionsvetenskap som den enda rätta läran, då hör jag ekon av klassisk auktoritarianism. Ordning och lydnad framställs som lösningen på komplexa problem. Visst, ordning och struktur är viktigt i skolan – men hur skapar vi ordningen, genom dialog och förtroende eller genom rädsla och tvång? Vad vi väljer påverkar såklart lärandet!

Jag har inget emot tydliga ramar och att handlingar får konsekvenser. Men lärande uppstår inte av straff utan när relationen bär undervisningen: tydliga mål, modellering, samarbete, träning med återkoppling, höga förväntningar med stöd i ett tryggt klimat där misstag ses som tillfällen att lära sig.

Det som ofta går fel i skoldebatten är att man blandar ihop föräldraskapet med läraruppdraget. I hemmet finns en kärleksfull, fostrande relation med ett livslångt mandat; i skolan är relationen professionell och inriktad på kunskap, trygghet och rättssäkerhet för alla. När vi gör straff och onaturliga konsekvenser till metod i skolan flyttas elevens fokus från förståelse till att undvika obehag, och tilliten, ansvarstagandet och motivation att lära sig vittrar sönder.

Lärande uppstår inte av straff utan när relationen bär undervisningen: tydliga mål, modellering, samarbete, träning med återkoppling samt höga förväntningar med stöd i ett tryggt klimat, där misstag ses som tillfällen att lära sig.

Kanske kan man få kortsiktig studiero i ett klassrum där läraren är en auktoritet att frukta och lyda, punkt slut – eleverna sitter tysta av rädsla för konsekvenser. Kanske lär sig eleven rentav faktan för stunden, precis som zoologen Staffan Ulfstrand en gång lärde sig hur många tänder en igelkott har efter ett rapp med linjalen från sin lärare, som Kornhall lyfter i sitt svar. Visst kan man lära ut under hård disciplin. Men som Per Kornhall frågar: ”Hur mycket, till vilken nytta och vilken sorts kunskap blir det?”

En skola baserad på lydnad riskerar att leda till fokus mot ytliga kunskaper och individer som tränats i att inte ifrågasätta. Vilka föräldrar skulle på riktigt vilja ha en skola där deras barn inte förväntas trivas, bara drillas?

Vi som arbetar i skolan vet av erfarenhet att lärande kräver mer än enbart metodval eller kunskapsöverföring. Detta bekräftas också i den senaste meta-meta-analysen av Emslander och kollegor (2023), där man systematiskt analyserat resultat från ett stort antal meta-analyser om lärare-elev-relationer. Slutsatsen är tydlig: positiva relationer mellan lärare och elever har en konsekvent och signifikant koppling till flera positiva effekter – från skolprestation och motivation till beteende, exekutiva funktioner, skolengagemang och välmående.

Tillit ökar lusten att anstränga sig

När elever känner tillit till lärarens välvilja och kompetens ökar deras lust att anstränga sig, våga ställa frågor och göra misstag – alltså att lära sig på riktigt. Detta är ingen flummig idé utan vetenskapligt belagd kunskap.

Så vad menar vi egentligen med relationer i skolan? Det handlar inte om att dalta, mysa eller bli kompis med eleverna för sakens skull. Det handlar om yrkesskicklighet i bemötande och ledarskap. En skicklig lärare bygger en kultur av ömsesidig respekt, är tydlig och rättvis, visar engagemang och skapar ett klimat där eleverna vågar tänka fritt. Relation är hur vi kommunicerar och undervisar så att elever känner sig trygga att försöka, misslyckas och försöka igen. Det är att signalera med varje handling att vi bryr oss om elevernas utveckling. Relationen gör didaktiken möjlig att landa. Utan grundläggande förtroende minskar elevens uppmärksamhet, uthållighet och ansvarstagande drastiskt – oavsett hur ”skicklig didaktiker” läraren än är.

Förespråkarna för den auktoritära linjen vill gärna framställa hård disciplin som omsorg – tuff kärlek. Självklart behöver även en varm och relationsorienterad lärare sätta gränser och upprätthålla regler; det ena utesluter inte det andra. Men det är en milsvid skillnad mellan att sätta gränser utifrån genuin omtanke och respekt, och att kräva blind lydnad för att ”fostra” elever. Skolan har två lika viktiga uppdrag: kunskaper och demokratisk fostran. Läroplanen slår fast att vi ska förankra respekt för varje människas värde och fostra eleverna i demokratiska värderingar – skolans uppdrag sträcker sig därför långt bortom enbart kunskapsförmedling.

Vad lär vi våra barn om vi själva förespråkar en ordning där den med makt alltid har rätt och där ifrågasättande ses som illojalitet? Slutligen måste vi våga ställa oss frågan: Vilken skola vill vi ha, och, kanske än viktigare, vilken framtid önskar vi våra barn? I en tid när auktoritära idéer normaliseras alltmer måste vi stå stadigt i stormen och hålla fast vid skolans demokratiska uppdrag. Historien visar att det går skrämmande fort att göra ett öppet samhälle auktoritärt.

Det börjar nästan utan att det märks. En längtan efter enklare svar. Lite mer hårdhet. Lite mindre utrymme för det främmande. Man talar om ett ”sammanhållet” samhälle och om positiva budskap som ”tydlighet” eller “gemenskap”. Innan vi vet ordet av har gränserna flyttats. Likt en groda som låter sig kokas till döds utan att hoppa ur kastrullen. Vi i skolan har ett ansvar att vara vaksamma. Vi behöver värna dialogen, det kritiska tänkandet och toleransen som utgör kärnan i skolans demokratiska uppdrag. Våra elever förtjänar mer än enkla svar och hård disciplin. De förtjänar friheten att tänka själva och ett samhälle som välkomnar det.

Niclas Fohlin, speciallärare och specialpedagog

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.

LÄS MER:

Debatten om relationer: ”Att ställa krav är att bry sig”

Kornhall: Vad är det för skola Linnea Lindquist vill ha?

”Relationer står inte i vägen för kunskap utan bär den”

”Dags att avliva myten om relationer och lärande”

”Ingen myt att lärande kräver goda relationer”

”Relationen är ett verktyg – inte ett mål”

HP Tran: Nej, relationer till eleverna är inte en förutsättning för lärande