Häromdagen hade jag en lektion om Nordkorea. Det var en sådan där drömlektion! Eleverna satt som klistrade när jag stod där framme och höll låda. Plötsligt haglade frågorna likt manna från himlen. Jag hann knappt svara innan nästa fråga kom och därefter nästa och nästa. ”Vet de ens vad demokrati är?” ”Finns det inga influencers i Nordkorea?” ”Är det en slump att Kim Jong Uns frisyr ser ut som en dumpling?”

Vi drev tankarna långt och sedan ännu längre och sedan lite till. Vi hann inte ens hälften av vad jag hade planerat men vi var fångade i en vidunderlig spiral av nyfikenhet, fascination och vetgirighet.

Om jag hade kunnat dansa schottis hade jag definitivt svingat de lurviga på vägen ut från klassrummet den där dagen. Jag var så upprymd! Jag var hög på undervisning!

Det är ju en lyx!

Häromdagen presenterades resultaten av Talis, den internationella studie som undersöker lärares och rektorers yrkesvardag runt om i världen. Den visar att 92 procent av svenska högstadielärare är nöjda med sina jobb. Tacka fan för det. Det är ju hur kul som helst att undervisa! Jag får liksom betalt för att förkovra mig i mina favvoämnen och sedan överföra mina nörderier till en generation framtida entusiaster. Lyx ju!

Ddet är liksom grejen med att vara lärare.

Mindre lyxig är stressen. 44 procent av lärarna är ganska eller mycket stressade, främst på grund av administrationen. Det krävs ju ingen Einstein för att dra slutsatser här va? Vi lärare valde yrket för att undervisa, det är liksom grejen med att vara lärare. Vi vill vara i klassrummet tillsammans med barnen och lära dem allt vi kan. 

Låt mig förtydliga. Om någon valde yrket för administrationen måste denne tillhöra en mycket liten skara kufar. Det är nämligen oerhört svårt att hitta charmen i utvärderingar, analyser av utvärderingar och analyser av utvärderingarnas utvärderingar. Vi är få som känner pirr av att författa incidentrapporter, pedagogiska utredningar, utredningar om problematisk skolfrånvaro, mitterminsrapporter, skriftliga omdömen, F-varningar, utvecklingsplaner, uppdateringar i skolplattformar och mötesprotokoll. 

Hade fått lättare att andas

Jag tror rent av att många lärare än idag förvånas över hur mycket tid som går åt till att göra sådant som egentligen inte direkt har med undervisning att göra. Om den där liderliga dokumentationspilskheten kunde svalna av lite tror jag att de 44 procenten stressade lärare hade fått lättare att andas.

Likaså visar Talis att vi i vårt land har mycket större klasser än våra nordiska grannar, de snittar på 21 elever medan Sverige har 27. Samma undersökning vittnar också om att 14 procent (!) av varje lektion går åt till att skapa ordning och studiero. Många minuter blir det på en vecka. Och jag kan inte låta bli att tänka att det måste finnas en liten korrelation mellan stress, stora elevgrupper och det tålamodsprövande arbetet med att dagligen bringa ordning i klassen.

Allt hänger liksom ihop. Endast 15 procent av svenska lärare känner sig hörda av beslutsfattare. Jag måste tolka det som att 85 sköna procent känner sig förbisedda och sönderklappade på huvudet.

Här kommer min analys

Och det är nu jag ska komma till min storartade analys av Talis 2024. Håll i hatten! Här kommer den:

Sveriges lärarkår är engagerad och arbetsvillig. Vi gillar det där med undervisning! Så om man bara kunde stryka dokumentationen som görs för att fylla arkiven eller för att ha ryggen fri vid konfrontation, om man bara kunde minska klasserna till rimlig storlek och om beslutsfattarna kunde öppna upp korpgluggarna och lyssna på professionen – då kommer nästa Talis-resultat tamejtusan att bli bättre än jordgubbar och glass en varm sommardag!

• Fler krönikor av Maria Wiman hittar du här

LÄS MER:

Trots stress och stök – lärare nöjda på jobbet

Lärare lägger mer tid på ordning – mindre till undervisning