”Det behövs helt andra åtgärder som skulle kunna leda till hela klassrum av saliga korgossar”, skriver Maria Wiman om den nya lagen mot att förolämpa lärare.

Nu händer det grejer! Snart träder en ny lag i kraft! Nu ska det bli förbjudet att förolämpa oss. Inga mer ärekränkande nedrigheter i affekt! Det är slut på haglande glåpord! Ja, den som förolämpar en tjänsteman riskerar fängelse upp till hela sex månader.

Eller nja. Vi lärare omfattas endast av förbudet när vi utför myndighetsutövning. Och det gör vi ju inte precis varje dag om man säger så. Att undervisa är ingen myndighetsutövning. Ej heller att rastvakta, att mejla föräldrar, städa klassrum, skriva veckobrev, planera lektioner, äta pedagogisk lunch, skriver incidentrapporter eller tillverka läromedel. När vi sätter betyg eller utövar disciplinära åtgärder däremot – då jädrarimej ska man akta sig för att förolämpa oss! Då kan det bli dryga böter och många dygn i kurran!

En lurig gränsdragning

Eller nja. Det blir ju en lurig gränsdragning såklart. Vad är egentligen en riktigt redig förolämpning? Tydligen krävs något slags uppsåt för att sänka lärarens självkänsla. Det räcker inte med att eleven till exempel ska vara spritt språngande skogstokig. Hen måste också ha uppenbart uppsåt att kränka hela min person. Hen måste säga saker i stil med: ”Din inkompetenta jubelåsna, du kan inte sätta betyg” (exemplet är fingerat och tillrättalagt, min mamma läser mina krönikor) – då är saken biff! 

Om vi låtsas att jag som laglydig myndighetsutövare bestämmer mig för att som disciplinär åtgärd fösa ut en bråkstake ur klassrummet och denne vänder sig till mig med tydlig avsikt att verbalt sänka hela min person till avgrunden – då råder ingen tvekan om att det är brott mot lagen. 

Själadödande evighetsprocess

Eller nja. Om detta skulle inträffa måste jag naturligtvis först upprätta en polisanmälan enligt konstens alla regler (wohoo – det kommer jag sannerligen att prioritera i mitt späckade schema). Därefter ska den redan hårt belastade polismyndigheten initiera en utredning som i sin tur ska gå till en åklagare som i sin tur ska avgöra om det som sagts möjligen kan leda till en fällande dom och därefter kan möjligen redan nämnda upprorsmakare till elev få sitt straff. 

Puh. Jag blir matt av bara tanken på denna själadödande evighetsprocess. Och med tanke på det jämmer samt elände som pågår i vårt vackra land dagligen kan jag inte låta bli att undra hur prioriterade dessa fall egentligen kommer att bli. 

Bra att markera

Jag säger inte att lagen är dålig. Det är väl bra att markera, i synnerhet när det kommer till vårdnadshavare som är lite för heta på att berätta för oss hur vi ska sätta betyg. Men jag tror inte att vi ska ha alltför höga förhoppningar om att detta ska leda till hela klassrum av saliga korgossar. Där behövs helt andra åtgärder. 

Jag har hört att gammal klassisk föräldrauppfostran, trygga mjuka vuxna och förebyggande arbete är himla bra grejer! För att nämna några exempel. 

LÄS MER:

Ny lag: Nu blir det brottsligt att förolämpa lärare

Skoljuristen: Så påverkas lärarna av nya lagen

Ulrica pressades att sätta högre betyg: ”Var hemskt”