Riksrevisionen riktar nu skarp kritik mot svenska skolmyndigheter. De har brustit i vetenskaplighet i sitt material till lärare.

– Lärare går miste om mycket av den kunskap som finns, säger Helena Holmlund, projektledare på Riksrevisionen.

Det är förstås sant. Men vad värre är har vi under många år även uppmanats att jobba – fel.

Vi fick inte ett ljud till svar

I mars 2023 publicerade Kvartal en granskning av professor Martin Ingvar och mig där vi gjorde en stor genomlysning av Skolverkets och Specialpedagogiska skolmyndighetens storsatsning Specialpedagogik för lärande. I den visade vi hur skolmyndigheterna genomgående i sitt material spridde hjärnmyter och irrläror till skolledare och elevhälsa. Forskare vi talade med bekräftade att de i åratal försökt påtala för Specialpedagogiska skolmyndigheten att lärstilar är en myt men att lärstilsteorin ändå ”poppade upp” i myndighetens material, gång på gång.

I min naivitet trodde jag att skolmyndigheterna åtminstone skulle vilja bemöta vår granskning och kritik. Men inte ett ljud fick vi till svar. Det enda som hände var att de hastigt och lustigt plockade ned visst innehåll i modulerna (utan att nämna vår granskning) och sedan återpublicerade materialet, efter att artiklarna tvättats rena från lärstilsbegrepp.

Den ovetenskapliga och skeva grunden lät man vara kvar.

Borde ha dragit i nödbromsen

Idag har denna kostsamma fortbildningsinsats, enligt Riksrevisionens rapport, nått 58 367 personer. I tid motsvarar detta 1,9 miljoner lärartimmar eller 1 000 årsarbetskrafter. Det är bedrövligt att inte politikerna drog i handbromsen – utan i stället valde att skala upp detta ovetenskapliga projekt. Modulen finns fortfarande kvar som kompetensutvecklingsinsats.

Vi är många som i åratal påtalat problemen med myndighetens ovetenskapliga och ofta ”floskulösa” material. Under rubriken ”Skolverket förnedrar lärarkåren” riktade Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete, svidande kritik mot Skolverkets antiintellektuella tonalitet i en kolumn i Göteborgs-Posten. Hon har också i flertal artiklar kritiserat Skolverket för att i stödmaterial och handledningar lyfta fram en konstruktivistisk metodik och en postmodern kunskapssyn. Även Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap, har kritiserat Skolverket för att ”körsbärsplocka” sina forskningsartiklar istället för att låta sina råd vila på samlat, vetenskapligt, robust stöd.

Det är oroande att läsa generaldirektörens loja svar.

Givet all kritik (det ovan är bara ett axplock) är det minst sagt oroande att läsa generaldirektörens loja, lätt nonchalanta svar i Vi lärares intervju, efter Riksrevisionens granskning:

– Jag är inte jätteintresserad av att recensera hur saker har kunnat pågå.

”Intresseklubben antecknar” typ. Är det verkligen bara jag som tycker att det är av största vikt att ta reda på varför skolmyndigheterna hamnat så snett? Men det finns det tydligen inget intresse av. Frågan är hur de då ska kunna agera bättre i framtiden?

Skyll inte på ”stuprör”!

Riksrevisionen är försiktigt artig i sina uttalanden om att skolmyndigheterna vilar sina råd på enskilda forskares slutsatser i stället för på samlad vetenskap. Generaldirektören själv talar om att det bildats ”stuprör” på myndigheten.

Här måste jag få invända. Nej, generaldirektör Joakim! Man kan inte skylla på ”stuprör” när det finns interna dokument som visar att en grupp tongivande tjänstemän på Skolverket förvanskade sitt uppdrag att ta fram tydligare kursplaner, under Jan Björklunds tid. Inte heller handlar det om ”stuprör” när Skolverket låter gamla forskningssammanställningar från 2009, som varnar skolor för att nivåindela elever, ligga kvar och myndigheten vägrar komplettera dem med nya, trots att forskningsläget ser annorlunda ut idag.

Det är ett aktivt val.

Handlar om myndighetsaktivism

Det är också ett aktivt val att de artiklar som kommer upp när man söker på ordet ”mobiltelefoner” på Skolverkets webbplats är renodlat positiva, trots att det vetenskapliga läget visar på motsatsen. Eller att den enda träff man får när man sökt på professor Jonas Linderoth åratal tillbaka, varit en träff om ”gamification”, trots att han är en av de mest drivande pedagogerna inom fältet The Science of Learning. (Numera får man inga träffar alls när man söker på honom.) Eller, som Anna-Karin Wyndhamn lyfter fram: att man bara får fyra träffar när man söker på ”kognition” men hela 317 träffar när man skriver in ordet ”normer”.

Detta handlar inte om ”stuprör”. Det handlar om myndighetsaktivism.

Det vägrade Skolverket

Själv mejlade jag Skolverket för en tid sedan och bad dem lägga ut informationen om att det är undervisande lärare som beslutar om vilka extra anpassningar som ska göras i klassrummet. De vägrade, trots att de tydligt och klart uttryckt detta i en intervju med Vi lärare. Samtidigt går lärare under av alla anpassningskrav från specialpedagoger, skolledningar och föräldrar.

Att inte tydligt kommunicera vad som gäller är ett aktivt val vår skolmyndighet gör.

Ute på skolorna i Sverige regnar direktiven om anpassningar vidare över lärarkåren. Lärare ska differentiera och anpassa, kräver huvudmännen – för det har ju skolmyndigheterna sagt är bra och politikerna har fört in det i skollagen. Elever ska få springa in och ut i klassrummet, ha hörselkåpor och stressbollar, sitta bakom skärmar och producera arbeten, slippa genomgångar som är längre än 15 minuter, fota av tavlan, lyssneläsa och slippa skriva prov och få göra lustfyllda rollspel eller poddar.

Metoder som går helt i strid med allt vi vet om god undervisning.

Lärare som söker jobb möter annonser späckfulla av krav på differentierad undervisning, formativ bedömning, digital kompetens, relationskompetens, anpassningar och lärstilar. Metoder som går helt i strid med allt vi vet om god undervisning.  

Om Skolverket vill ändra på de kulturer som satt sig ute på skolorna måste de börja ta kritiken de får på allvar. Och sätta ned foten.

Skolmyndigheterna håller just nu på att rensa i sitt material, utifrån det (pinsamma!) regeringsdirektiv de fått om att ”städa bort” ovetenskapligheter, något som nu förstärkts genom Riksrevisionens granskning. Man kan se att de plockar bort en felaktig formulering här och en löjeväckande film där. Det är oroande att det är så de väljer att gå tillväga.

Har fått alldeles för stort mandat

Problemet ligger nämligen inte i enskilda detaljer utan i en helhet som spretar, hamnat vetenskapligt snett och inte ger skolor det stöd de behöver. Problemet är att tongivande tjänstemän på skolmyndigheterna fått ett alldeles för stort mandat att låta stöd och riktlinjer utgå från deras personliga, närmast religiösa, övertygelse om lärande och undervisning.

Det som behövs nu är antingen att lägga ned skolmyndigheterna och börja om med ny personal – eller att generaldirektören ser till att helrenoveringen sker från grunden.

Skolmyndigheterna måste samstämmigt rekommendera de metoder och de arbetssätt som vi idag kan enas om fungerar väl och som har vetenskaplig evidens. Och framför allt – låta bli att rekommendera saker som saknar vetenskaplig grund.

Här har ni – till att börja med

Skolmyndigheterna kan börja med att kraftfullt och samstämmigt förmedla följande:

• Undervisning ska främst vara analog, i synnerhet i grundskolan.
• Skriftspråket är skolans förstaspråk. Det kan inte differentieras bort med ”annat”. Läsa/skriva ska vara i fokus och användas som bärande lärandemetod i alla teoretiska ämnen.
• Handskriften är central för elevers lärande.
• Lärarledd undervisning, där en kunnig förberedd lärare berättar, visar och förklarar, är grundläggande för elevernas lärande.
• Klassundervisning ska som normalläge vara en lärande, lärarledd, sammanhållen, klassgemensam aktivitet (inte elever som sitter ensamma framför en padda eller producerar uppgifter i enskildhet).
• Skolan ska skilja på specialpedagogik (enskild specialundervisning, utifrån enskilda individers behov) och vanlig klassundervisning (undervisning utifrån ett centralt innehåll på standardiserad nivå, riktad till ett kollektiv).
• Läroböcker är ett givet lärverktyg för att ge elever struktur och nivåsäkra undervisningen.
• Textläsning sker bäst på papper – inte på skärm.
• Faktainlärning i långtidsminnet är viktigt för att undvika kognitiv överbelastning.
• Lärare bör arbeta med fördelad inlärning för att stärka minnet hos eleverna.
• Testeffekten och provpedagogik är viktiga inlärningsmetoder.
• Speciallärarstöd för den tredjedel elever som behöver det i grundskolan för att hänga med i undervisningen, är ett normalläge. Extra anpassningar och en ”tillgänglig lärmiljö” kan inte ersätta detta.
• Differentierad undervisning och individuella anpassningar saknar vetenskapligt stöd.

LÄS MER:

Riksrevisionens kritik: Svagt stöd för vetenskaplig grund

Skolverkets besked – så ska de återfå lärarnas förtroende

Edholm: ”Skolverket har inte varit lärarnas bästa vän”

Niclas Fohlin: Därför får vi lärare problem med evidenshysterin

Lärarna reagerar på kritiken: ”En upprättelse”