Så lär förskollärarna barnen att bli blöjfria

Varken Ian, Wilma, Aston eller Arian tvekar. De lämnar leken och tultar glatt med i pottåget där förskolläraren Sara Eliasson har tagit täten. Hon tutar och gör tågrörelser med armarna, ”är ni med” ropar hon och de små följer efter bort till toaletterna. Det är bara Ian som gör en kort avstickare för att titta till Diddi, en av Babblarna-figurerna som ligger på en bänk längs vägen.

Borta vid toaletten står tre pottor uppställda. Ett litet draperi skapar avskildhet och väggarna är dekorerade med olika bilder, på golvet står en korg fylld med olika böcker. Några av barnen väljer att gå på den vanliga toaletten medan de andra tar plats bakom draperiet.

– Det här blir en lugn och trevlig stund. De inspirerar varandra, läser och pratar, och framför allt blir de stolta när de har kissat. Det är fint att se, säger Sara Eliasson samtidigt som hon hjälper Ian att välja bok – det blir ”Söta husdjur”.

Ändrade inställning efter utbildning

Tidigare var toalettbestyren mer förknippade med stress, för både stora och små, berättar hon vidare. Det var blöjbyte på löpande band och barn som busade runt i väntan på sin tur.

Det nya sättet, att fråga om barnen vill gå på pottan i stället för att säga byta blöja, är rutin på avdelningen sedan snart två år tillbaka. Då var pedagogerna nämligen på en OMEP-föreläsning och tog del av organisationens material om blöjfria barn. 

– Därefter förändrade vi vårt förhållningssätt. Att få barn blöjfria handlar i första hand om barnens hälsa och utveckling, men det finns också ekonomiska och miljömässiga skäl, säger Sara Eliasson.

Att få barn blöjfria handlar i första hand om barnens hälsa och utveckling.

Det här innebär visserligen att de tillbringar mycket tid på toaletten, speciellt i början av terminen, men det är det värt, tycker hon. 

– Flera av barnen har torr blöja hela dagen. Förr bytte vi bara på dem som behövde, men nu får alla gå på pottan. Det har gjort skillnad, säger Sara Eliasson. 

 

Barnen blir aktiva och självständiga

När lilla Wilma är klar hämtar hon vant själv en ny blöja på sin hylla, Aston som är lite äldre bestämmer sig däremot för att han klarar sig utan blöja ett tag. 

– Nu har vi bara varit i gång i två månader med de yngsta den här terminen men de flesta kissar redan på pottan, åtminstone någon gång under dagen. Min upplevelse är att barnen är mer aktiva nu, har mer kontroll och bestämmer själva. Att de tycker att det är bättre att gå på pottan i stället för att bli bytta på, säger Sara Eliasson medan hon frågar om även Ian kanske är klar. Men nej, han har hittat en ny intressant bok att titta i – ”Vilda djur”.

Att Sara Eliasson och hennes kollega Catrine Karlsson månar om de yngsta är tydligt på flera sätt. Hela avdelningen är anpassad för de små och har en avskild gård där de får leka i fred. Bord, hyllor och bänkar inomhus är låga så att alla saker är lättåtkomliga. De vuxna får snällt anpassa sig och använda olika former av ergonomiska sitta-på-golvet-stolar när de behöver. 

Undervisningen anpassas efter de yngsta

Även undervisningen är anpassad och bygger på barnens eget utforskande och intresse. Efter pottstunden lockar bollarna mest. De finns i alla möjliga storlekar och färger. Wilma, som är ett och åtta månader, visar entusiastiskt att det finns bilder på bänken under varje låda som dels visar innehållet, dels dess plats. Arian klättrar upp på den grå lilla bron, medan Aston kastar sin boll mot bokstavsväggen. Samtidigt som förskolläraren Catrine Karlsson håller ett vakande öga på Arian, som klättrar allt högre upp upplyser hon Aston om vilken bokstav han just träffade med bollen. 

– Vi har våra olika miljöer, material och aktiviteter. Det gäller att fånga barnens intresse och peka ut saker. Vi har undervisning nästan bara i spontana situationer, samtidigt som vi jobbar väldigt målstyrt. Det finns ett syfte med allt som finns framme, och vi passar på att undervisa på ett lekfullt sätt när barnen visar intresse för något, säger hon. 

– Ja, vi har övergripande mål men inga bestämda undervisningstider. Vi följer barnens intresse och har långsiktiga perspektiv, som en termin eller ett år. Vi organiserar undervisningen med de yngsta med lek, samspel och delaktighet, tillägger Sara Eliasson. 

Innan vi tar farväl får vi även vara med på fruktstunden. De små sitter vid bordet med varsin liten skärbräda framför sig och skär själva sitt äpple med säkerhetsknivar. Så små, och redan så självständiga, och med torr blöja, eller ingen alls.   

Så tränar vi barnen att gå på pottan

Den extra tiden vi lägger i badrummet de första månaderna är värt det, menar Sara Eliasson. Här är hennes tips:

1. Barn är sociala och inspirerar varandra – ta hjälp av det och ha flera pottor.

2. Se till att toalett-/pottbesöken blir lugna och roliga – några få barn i taget, erbjud böcker, berätta sagor, ramsor, sjung och prata med barnen.

3. Behåll blöjorna på de första månaderna, men ta barnen till pottan ofta och fokusera på att få in toalett­rutiner och att få barnen att sitta och kissa på pottan. Först när blöjan är torr större delen av dagen kan man prova att gå utan blöja.

4. Prata om toalettbesöken som att gå och kissa, i stället för att barnen ska bytas på. På det sättet signalerar vi att det är barnen som är aktiva och som har kontroll. 

5. Förmedla självklarheten med att sitta på pottan – fråga inte barnen om de vill, utan ge dem andra val som vilken potta de vill sitta på, om de vill läsa en bok i dag eller om de vill höra en saga. 

6. Bästa tidpunkten att gå på pottan är efter att barnen har ätit eller precis
när de vaknat efter sovstunden. 

7. Kom ihåg att den extra tiden vi lägger i badrummet de första månaderna
snart lönar sig, för även om vi tar oss tid i lugn och ro under pottbesöken så går det ändå snabbare än att byta alla barnens blöjor!

Lyssna på Förskolan här: