Leken är viktigast

Den här artikeln publicerades ursprungligen på forskolan.se

Med perfekt timing, när Lpfö 18 snart börjar gälla, kommer Margareta Öhman ut med sin nya bok om den angelägna leken. Boken blir som en bekräftelse på det läroplanen slår fast – att leken i sig är viktig, ska ha en central betydelse i utbildningen och är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande.

Margareta Öhman, barnpsykolog, familjeterapeut och eftertraktad föreläsare, är känd för sitt gediget forskningsbaserade arbete kring barns lek. ”Lekstyrka” är hennes eget begrepp. Men när hon beskriver lekens utvecklingskraft och energi lutar hon sig främst mot forskare och teoretiker, som vetenskapligt visat att leken är en förmåga hos barn att lära sig hantera en komplex omgivning och samtidigt utvecklas tankemässigt. Öhman drar slutsatsen att det viktigaste vi kan erbjuda barnen i förskolan är lekandet, och att vi som pedagoger har till uppgift att värna och främja barnens lekstyrka.

Boken tar upp lek ur många vinklar, ställer upp både hot och möjligheter och beskriver olika förmågor som krävs för att bli och vara lekande, lekandets signaler, förhandlingar och förvandlingar – ”lekbarhet”. Och de olika aspekterna som tas upp konkretiseras med många exemplifierande nedslag i förskolans vardag.

I de två sista kapitlen beskriver författaren hur hon ser att pedagogerna kan göra förskolan ”likvärdig och lekvärdig”. Hon lyfter vikten av medvetenhet kring hur vi ser på leken och vårt deltagande samt på vårt ansvar för förhållningssätt, material, tid och rum. Hon använder tydliggörande begrepp som ”närvarotör”, ”medlekare” och ”iscensättare” som positioner för pedagogen och bjuder även på frågor att fundera över i arbetslaget.

Med de nya skrivningarna i Lpfö 18 kring fantasi och föreställningsförmåga, och om att pedagogerna ska uppmärksamma både faktorer som begränsar och främjar lek, blir denna bok ett självklart stöd!