Barn som utmanar

Boken Utmanande beteende i förskolan är skriven av Emilie Kinge, som är förskollärare och har en masterexamen i specialpedagogik. Författaren vill uppmärksamma och påminna oss pedagoger i förskolan om att barns utmanande beteende alltid har en orsak, att barn är så mycket mer än sina utmanande handlingar och att det är viktigt att vi vuxna tar reda på de bakomliggande orsakerna.

Boken som är på cirka 100 sidor och indelad i tio kapitel är mycket tydlig och lättläst. Kapitlen handlar bland annat om: Vilka är ”de utmanande barnen”? Hur förstår vi barns beteende och hur agerar vi? Relationens betydelse, Vad betyder empati?, Om dialogen med barn och Vad gör vi? Om verkningsfulla åtgärder.

Boken varvas med författarens kunskap, tankar och exempel från verkligheten, där pedagoger och barn beskriver hur de har tänkt i olika situationer. Och det är såklart lättare att ta till sig bokens innehåll när man själv jobbar i samma sorts verksamhet och känner igen sig.

Barnen som utmanar oss, vad är det de vill säga egentligen. Kinge beskriver att barns beteende kan ses som kommunikation och det måste vi vuxna ta hänsyn till. Vad är det som sker mellan vuxen och barn i olika situationer? Att som vuxen kunna reflektera över vad det är för känslor som sätts igång hos en själv. Det allra viktigaste är att skapa nära relationer till barnen, för att genom empati och dialog förstå vad det är barnen vill säga och kunna hjälpa dem. Författaren beskriver i flera fall att det är så vanligt att vi som vuxna mest diskuterar barnets utmanande beteende och hur det ska försvinna eller minska. Det är i stället viktigare att visa intresse för barnet, försöka förstå dess upplevelser och hur barnet mår, för att börja där och skapa tillit.

Emilie Kinge är tydlig med att vi som vuxna behöver starta med oss själva. Hur kan vi vuxna göra för att förstå vad det är barnet vill säga oss? Barn som utmanar behöver närvarande vuxna.

Avslutningsvis blir det tydligt när Kinge beskriver: ”Det handlar om att bli en Alfred i barns liv” (Alfred från Emil i Lönneberga). Alfred bara finns där för Emil, dömer inte, kritiserar inte, skäller eller straffar inte Emil för alla hyss. Alfred bara godtar Emil villkorslöst.”