Debatt: Läraryrket är tufft – men det finns hopp

I skolans värld är det inte ovanligt att stöta på ett djupt rotat tvivel. Hos elever som säger att skolan ändå inte spelar någon roll. Hos lärare som uttrycker att förändringar bara är tomma ord. Hos arbetslag som präglas av uppgivenhet inför ytterligare krav, minskade resurser eller bristande stöd. Det är ingen överdrift att säga att ett visst mått av pessimism existerar i vardagen. Den kan till och med vara förståelig.

Filosofen Arthur Schopenhauer beskrev världen som en plats där människan drivs av en ständig vilja som aldrig når ro – ett tillstånd av återkommande frustration och lidande. Det är en mörk, men inte orimlig bild för den som möter elever i psykisk ohälsa, dokumentationsbörda eller ständiga förändringskrav. Men ett professionellt ledarskap inom skolan kan inte stanna i den insikten. Den måste kompletteras av ett annat förhållningssätt – ett som rör sig mot handling, ansvar och utveckling. Här erbjuder Friedrich Nietzsches filosofi en nödvändig motvikt. Han väjde inte för lidandet, men menade att det är just genom att möta det som människan växer. Att förmå skapa mening, även i motstånd, var för honom en livshållning.

Skolledarens uppgift idag består till stor del av att hålla samman dessa båda synsätt: att erkänna det svåra – men också formulera en trovärdig riktning framåt.

Så kan pessimism bemötas

Pessimism i praktiken – och hur den kan bemötas.

Exempel 1: En elev uttrycker att det ändå inte spelar någon roll vad hen gör – hen kommer inte klara skolan.

• Det är frestande att snabbt motivera eleven. Men ett mer verkningsfullt ledarskap, både för läraren och rektorn, börjar med att bekräfta känslan. Därefter kan små, konkreta steg mot framgång introduceras. Detta kräver en personal som får stöd i bemötandestrategier, i tillgänglig undervisning och i att orka ha tålamod.

Exempel 2: Ett arbetslag som ifrågasätter ännu en ny insats kring exempelvis betygsanalys eller språkstöd.

• Det handlar inte nödvändigtvis om motvilja mot utveckling. Ofta ligger där en erfarenhet av att tidigare förändringar saknat förankring eller resultat. Här krävs ett skolledarskap som kombinerar tydliga mål, tid för dialog och möjlighet till lokal anpassning – i linje med det Skolverket understryker i sitt stödmaterial om systematiskt kvalitetsarbete: förbättring kräver mening, inte bara metod.

Exempel 3: När en skola möts av en kris – exempelvis personalnedskärningar, en tragisk händelse eller externa konflikter.

• Då testas skolledarens balansförmåga. Det finns inget utrymme för floskler. Samtidigt kan en ledning som kommunicerar tydligt, visar närvaro och bevarar en grundläggande tro på skolans kärnuppdrag bidra till att återställa tryggheten.

Inte hela bilden

Det Schopenhauer beskriver som mänskligt lidande kan i skolkontext förstås som elevens kamp med lärandet, lärarens utmattning eller organisationens överbelastning. Men läroplanen för både grundskolan och gymnasiet uttrycker också ett hopp: att alla elever har rätt till utveckling, delaktighet och framtidstro. Nietzsche beskrev viljan till makt som en strävan efter att överskrida sin nuvarande position. Det är lätt att avfärda som elitism, men i skolmiljö blir det snarare en påminnelse om att varje elev – och varje medarbetare – har en förmåga att växa genom det svåra, om rätt förutsättningar ges.

Skolledarens roll är inte att välja mellan optimism och pessimism. Det handlar om att erkänna verkligheten utan att fastna i den. Ett ledarskap som är alltför luttrat riskerar att sprida uppgivenhet. Ett ledarskap som blundar för svårigheterna tappar sin trovärdighet.

Balansen finns i att visa att lidande, trötthet och frustration är verkliga – men inte hela bilden. I att vara tillräckligt lyhörd för Schopenhauer, men tillräckligt modig för att agera som Nietzsche.

Det är där skolans utveckling börjar.  

Ahmad Abdul Hafiz
Gymnasielärare i historia, filosofi, psykologi och religion
LBS-Kreativa gymnasiet i Helsingborg

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Friberg: Mentorsuppdraget är elefanten i rummet

Så handskas historielärare med känsliga konflikter

Lärare fruktar ökad arbetsbelastning med Gy25

Sandström: Vi glömmer bort att elever måste ta eget ansvar

Hård lärarkritik mot nationella proven i svenska