Debatt: Även laddade åsikter måste få höras i skolan

Höstterminens början är en nystart. Men det är också ett möte med en komplex samtid, som följer med eleverna in i klassrummet. De bär med sig inte bara skolmaterial och mobiltelefoner, utan berättelser från krig och konflikter, inlägg från sociala medier, känslor av orättvisa – och ibland misstro mot vuxenvärlden, nyhetsflöden eller varandra.

Det här ställer stora krav på skolans hela personal: från skolledning till lärare, elevhälsa och övrig personal. Vad innebär det att vara en professionell pedagog i ett samhälle där vissa frågor knappt går att diskutera utan att skapa motsättning?

Etisk och professionell utmaning

Sokrates blev känd – och sedermera avrättad – för att han ställde frågor som utmanade makten. För honom var det viktigare att väcka tänkande än att skapa samförstånd. I skolan i dag påminns vi om att lärande och trygghet inte alltid drar åt samma håll. När elever uttrycker starka åsikter om världsläget, eller ifrågasätter medier och lärarens neutralitet, uppstår spänningar.

Att som lärare våga stanna kvar i dessa samtal – inte föreläsa bort dem, inte tysta dem, men inte heller acceptera hat eller förenkling – är en etisk och professionell utmaning. Här krävs inte bara ämneskompetens, utan didaktisk fingertoppskänsla.

• Didaktiskt exempel: En välstrukturerad samtalsmodell (till exempel sokratisk dialog eller strukturerad klassrumsdebatt) kan ge utrymme för komplexitet utan att samtalet brakar samman. Skolverket rekommenderar exempelvis att lärare tydligt förbereder samtal om kontroversiella frågor, ger elever begrepp att tänka med, och ramar in syftet: att förstå, inte att vinna.

Inte bara SO-lärarnas uppgift

Nietzsche varnade för ”flockens moral” – den bekväma tendensen att bara tänka det som är socialt accepterat. I ett algoritmstyrt samhälle där grupper bekräftar sina egna perspektiv, är det lätt att unga människor fastnar i ekokammare.

Att motverka detta är inte bara en uppgift för SO-ämnena. Det handlar om skolans hela uppdrag: att ge elever språk, mod och metod att tänka kritiskt. Men det kräver stöd.

• Organisatoriskt exempel: Skolledare kan prioritera lärarlagstid där pedagoger får gemensamt planera och reflektera kring frågor som rör värdegrund, kritiskt tänkande och bemötande av kontroversiella ämnen. Rektor kan också signalera tydligt att skolan tål komplexa samtal – men aldrig kränkande uttryck.

Lämna inte lärarna ensamma

bell hooks beskrev undervisning som en akt av radikal omsorg. Hon såg klassrummet som ett rum där både intellekt och känsla måste få plats – särskilt när världen utanför är splittrad. Detta kräver relationellt ledarskap och psykologisk trygghet.

Men det är svårt att ge trygghet om man själv känner sig ensam eller osäker. Därför är det avgörande att skolledare inte lämnar lärarna att hantera detta ensamma.

• Elevhälsoexempel: Elevhälsan kan bidra proaktivt med handledning till personal, gemensamma temadagar eller elevworkshops om mediekritik, källor och samtalsklimat. Detta gör värdegrundsarbetet till en helskolasatsning – inte bara lärarens ansvar.

Har inte råd att backa

Pedagogikforskaren Gert Biesta menar att skolans uppgift är att stödja elever att bli någon snarare än bara att kunna något. Det handlar om att fostra demokratiska subjekt – människor som kan leva med oenighet utan att kräva likriktning.

Men det här är inte enkelt. Det kräver att skolor orkar stå emot trycket att förenkla, likrikta eller undvika. Det kräver mod – och struktur. Särskilt i en tid där det ibland upplevs som farligare att ställa frågor än att ropa svar.

Att hålla det öppna samtalet levande i ett splittrat samhälle är inte en fråga om personlighet – det är en fråga om skolans infrastruktur. Det behövs planering, stöd, gemensam hållning och professionell generositet. Den lärare som vågar möta det svåra måste veta att hen har ett system bakom sig.

Vi har inte råd att backa. Om inte skolan är en plats där unga människor får pröva tankar utan att dömas – vem ska då vara det? Att undervisa i vår tid kräver mer än kunskap. Det kräver mod, omtanke och ett kollegium som bär tillsammans.

Att tänka fritt är stort. Att tänka tillsammans är nödvändigt. 

Ahmad Abdul Hafiz

Gymnasielärare i historia, filosofi, psykologi och religion

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Ämnesläraren

LÄS ÄVEN

Debatt: Läraryrket är tufft – men det finns hopp

Så handskas historielärare med känsliga konflikter

Läsningen får elever att våga prata om hur de mår

Så fick de igång skrivandet hos elever med F