Forskaren: Så försöker historieämnet fostra eleverna

Pontus Larsen är utbildad gymnasielärare i historia. När han under ett år arbetade på mellanstadiet fick han en insikt: Eleverna skulle uppenbarligen inte bara ta till sig historiekunskaper, de skulle också lära sig vissa grundläggande värderingar och fostras in i en särskild värdegrund och kollektiv idévärld.

– Sverige är ett ”vi”, det var ”vi” som förlorade slaget vid Poltava och det var Karl X Gustav som ”räddade oss” undan dansken. Det är en storsvensk berättelse som sedan kontrasteras mot de landvinningar som det demokratiska Sverige har gjort under 1900- och 2000-talen. 

Ett svenskt ”minnesaltare”

Han bestämde sig för att doktorera på temat och disputerade tidigare i år vid Linköpings universitet. Studien bygger på 70 klassrumsobservationer i tre skolor och på intervjuer med både lärare och elever samt en genomgång av läromedel, elevtexter och prov. 

– Jag kommer fram till att historieundervisningen fungerar som ett slags svenskt ”minnesaltare” där äldre mer nationalistiska värden och idéer lever kvar, bitvis oförändrade sedan 100 år tillbaka. 

Han menar att elever med olika etniska bakgrunder fostras till att omfamna och memorera liknande berättelser som svenska skolbarn gjorde i början 1900-talet.

– Alla får lära sig om ett förindustriellt Sverige byggt på hårt arbete, patriotism, plikt och självuppoffring. Och som därefter utvecklats till en modern och moralisk stormakt med fokus på frihet, rättvisa och alla människors lika värde.

”Vände sig mot bilden”

Han understryker att lärarna gör det som förväntas av dem och att resultatet snarare speglar krocken mellan kursplan och läroplan. Ett traditionellt och nationellt inriktat historieinnehåll ska samspela med demokratisk fostran och värdegrundsarbete.

Är det ett problem?

– Ja, om elever känner sig exkluderade från berättelsen eller bär på erfarenheter som inte stämmer överens med skolans framställning. Flera av eleverna som jag intervjuade, i synnerhet de med annan etnisk bakgrund, vände sig mot bilden av ett Sverige som ett fulländat demokratiskt samhälle där alla är lika mycket värda. De berättade om rasism och orättvisor och uttryckte en känsla av att stå utanför det svenska ”vi:et”. 

Kanske mer ett integrationsproblem än ett problem med själva historieundervisningen?

– I viss mån, visst, men jag tror att det är viktigt att vi diskuterar hur kursplanen ser ut och att lärare blir medvetna om hur eleverna uppfattar undervisningen och skolans värdegrundsarbete. 

Hur reagerade lärarna i intervjuerna när du berättade om den ”fostrande undervisning” som du observerat?

– Lite olika, men jag minns en lärare som svarade i stil med ”Oj, undervisar jag så? Det har jag inte ens tänkt på”. Det visar hur naturlig den nationella identiteten är, där ord som ”vi”, ”vårt” och ”oss” blir till osynliga identitetsskapande mekanismer. 

Går i den amerikanska riktningen

Pontus Larsen jämför med historieundervisningen i andra länder. I Storbritannien använder man inte alls ett kollektivt ”vi” på samma sätt. 

– I USA däremot betonar man tydligt den kollektiva identiteten, där ska historieundervisningen bidra till att skapa nationell identifikation i föreställningen att alla snabbt ska kunna bli amerikaner. Jag uppfattar att Sverige går mer i en sådan riktning. 

Regeringens kulturkanon är väl ett exempel på det?

– Absolut, och där kan man säga att mellanstadiets historieundervisning redan länge arbetat utifrån en mer informell svensk kulturkanon, med de stora nationella händelserna och personligheterna i centrum.

Enligt kursplanen ska elever i mellanstadiet framför allt lära sig om svensk och nordisk historia, den omgivande världen kommer in senare. Finns det skäl att tänka om där?

– Jag diskuterade det med lärarna som frågade sig om de borde fläta in Mellanösterns historia då så många elever har rötter där. Men nej, det är redan svårt att hinna med som det är.

LÄS ÄVEN

Historiskt intresse lyfter unik utbildning

Debatt: Därför drar jag en lans för korvstoppning

Så slits historielärare mellan olika uppdrag

Nya siffror: Allt fler flickor underkänns i SO-ämnena

Hårdast trängda – nu får lärare i historia mer tid

Prisad historielärare låter eleverna möta verkligheten

”Offrar vi ämneskunskaper för källkritik får vi inget av dem”