Forskaren om tre fallgropar i historieundervisningen

Alf Sjöblom, forskare och projektledare vid Skolforskningsinstitutet, medger att uppgiften är svår:

– Det är väldigt mycket faktakunskaper som ska hinnas med på få timmar under läsåret. Men samtalen i klassrummet måste också prioriteras för att kunna ”utveckla förståelse av historiska samhällsförändringar” som det står i läroplanen.

Alf Sjöblom och hans forskarkollegor har gått igenom 23 utvalda studier ur svenska och internationella databaser. Åtta studier är från Sverige, tretton från USA och en vardera från Spanien och Israel. De viktigaste slutsatserna?

– Forskarna pekar på en del fallgropar, en av dem är att historieundervisningen tenderar att fokusera väl mycket på aktörer. Självfallet är historiens huvudpersoner viktiga, men man måste också förstå i vilket sammanhang de funnits, förstå de kringliggande strukturerna. Dessa individer verkade ju inte i ett vakuum.

Kanske är det lättare att få eleverna engagerade i Napoleon som person än av beskrivningar av det franska samhället på den tiden?

– Absolut, så är det. Undervisningen om Napoleon nämner vi i rapporten eftersom en svensk avhandling tar upp honom. Man kan fråga eleverna om Napoleon hade kunnat nå makten om han kommit fram 30 år tidigare? På så sätt kan man uppmärksamma eleverna på privilegiesamhällets betydelse vid den här tiden. 

Risk om det blir för ”samtidsrelevant”

Ett av tipsen i rapporten är att just att använda sig av kontrafaktiska resonemang. De hjälper eleverna att förstå varför en viss person kommer fram – eller en viss händelse äger rum – vid en speciell tidpunkt.

– Varför fick kvinnor rösträtt i Sverige just 1921? Hade det lika gärna kunnat ske 1916? Nej, sannolikt inte, eftersom ryska revolutionen 1917 ännu inte hade inträffat, en händelse som fick länder att ge fler människor utökade rättigheter för att inte revolutionstankarna skulle sprida sig.

En andra fallgrop kan vara att göra ämnet alltför ”samtidsrelevant”, menar Alf Sjöblom som själv disputerat i historia:

– Det står ju i läroplanen att man ska fostra demokratiska medborgare, hjälpa eleverna att förstå att det som hänt i historien påverkar det som sker i landet idag. Men om alltför mycket handlar om att hitta paralleller mellan nuet och historien så finns inte tid kvar till att hjälpa eleverna att förstå den historiska kontexten.

Balansen är viktigast

En tredje fallgrop kan vara att i alltför hög grad följa kronologin i sin undervisning.

– Tydliga tidslinjer är självfallet viktiga för innehållskunskaperna, något att hänga upp kunskaperna på. Men om man har för mycket fokus på årtal och händelser så riskerar man att inte hinna diskutera orsakssammanhang med eleverna.

Vilken är din bild av dagens historielärare? Är de väldigt inriktade på kronologi och hårda fakta?

– Vissa är traditionella i sin lärarstil och bygger sin undervisning på föreläsningar och historiska fakta. Men andra går långt i andra riktningen och använder sig av teater och andra nya pedagogiska grepp. Därmed riskerar de att tappa bort just innehållskunskaperna.

En balans är att föredra, eller?

– Precis. Vårt viktigaste budskap är att hitta en balans mellan att ge eleverna rikligt med faktakunskaper samtidigt som man avsätter tid till diskussioner och tolkningar av historien, skapar en frågedriven undervisning. Eleverna ska lära sig att det inte bara finns en sanning, att det tvärtom finns många olika perspektiv på historiska händelser. Och att ny forskning bjuder in till nya tolkningar.

Här hittar du Skolforskningsinstitutets forskningsöversikt.

Rättelse: I en tidigare version av den här artikeln påstods det att Napoleon inte var adlig. Det stämmer inte, han tillhörde korsikansk adel. Vi ber om ursäkt för missen.

LÄS ÄVEN

Prisad historielärare låter eleverna möta verkligheten

Därför glöms kvinnor bort i historieundervisningen

Forskarna: Så bemöter du elever som har ensidiga åsikter

Så blir undervisningen i grammatik mer levande