Därför glöms kvinnor bort i historieundervisningen
Jakob Harknäs är historielärare och läroboksförfattare. Foto: Privat
Svenska so språk
Hur bra är högstadiets historielärare på att lyfta kvinnornas roll i historien? De kan bli bättre, anser historieläraren och läroboksförfattaren Jakob Harknäs.
– I forskarvärlden har kvinnohistoria varit i fokus i decennier, men skolorna och läromedlen har varit långsamma att haka på.
Jakob Harknäs är i helgen inbjuden att tala på De svenska historiedagarna i Lund på temat ”Får kvinnorna plats i historieundervisningen?” Ja, får de plats?
– Alltmer skulle jag säga, men det går förvånansvärt trögt. Kungar och mäktiga män får fortfarande störst utrymme.
I närmare 20 år undervisade han i historia och religion i Stockholmsregionen, i huvudsak på högstadiet. Sedan en tid jobbar han på förlaget Natur & Kultur och skrev för några år sedan ett nytt läromedel.
– Vi ansträngde oss då att få med betydligt fler kvinnor än i tidigare läroböcker. Jag räknade i personregistret: det blev 204 kvinnor och 235 män!
Så har det sannerligen inte alltid varit. När en statlig utredning 2010 kom med sina kritiska slutsatser så exemplifierade man med en högstadiebok i historia där man nämnde 150 män – och sex kvinnor.
– Det är väldigt märkligt att en lärobok på 2000-talet kan ha den fördelningen mellan kvinnor och män samtidigt som historikerna tagit fram mängder av forskning om kvinnornas betydelse i historien.
”Aha-upplevelser”
När han undervisat elever i årskurs två på gymnasiet har han många gånger upplevt hur de fått aha-upplevelser när han berättat om olika kvinnor som spelat centrala roller i historien. De trodde knappt att sådana existerade.
– För att finna dem måste man förstås läsa på ordentligt vad dagens historiker har publicerat. Om man gör det blir det uppenbart att det finns många kvinnor som borde ha varit med i lärobokstraditionen.
Exempel på bortglömda kvinnor som eleverna fascinerats av?
– Den sumeriska drottningen Puabi som styrde stadsstaten Ur 2600 f kr. Godsägaren och entreprenören Christina Piper, en person med enorm ekonomisk makt i Sverige på 1700-talet. Irma Grese, en av nazismens mest bestialiska lägervakter.
Och det finns förstås många fler. Samma dag som vår intervju skriver historikern Dick Harrison en krönika i Svenska Dagbladet om världens första musiechef – prinsessan Ennigaldi i Babylonien 500 f kr.
Medvetenheten är viktigast
Jakob Harknäs menar att kursplanens tre historiska linjer – makt, levnadsvillkor och migration – bäddar väl för att beskriva såväl betydelsefulla män som kvinnor.
– Det ger oss möjlighet att både berätta om kvinnors livssituation i allmänhet och om enskilda kvinnor som spelat roll i historien.
Det måste betyda att man ger viktiga män mindre plats i läroböckerna, eller?
– Julius Caesar kanske inte behöver ha sex egna sidor, han får nöja sig med lite färre antal. Vi vill ju att alla människor, män som kvinnor, som har påverkat utvecklingen ska få plats.
Hur bra är dagens läroböcker i det här avseendet?
– Jag varken kan eller bör recensera dem eftersom jag själv skrivit en av de senaste. Det främsta problemet idag är nog att många skolor har rätt gamla läroböcker, där vi vet att balansen mellan män och kvinnor har varit dålig.
Dina råd till dagens högstadielärare i historia?
– Det viktigaste är nog att vara medveten om risken att man fokuserar för mycket på männens historia och gömmer undan halva mänskligheten. De lärare som jobbar med egna power points kanske kan ta sig en funderare om de ger ungefär lika stort utrymme för kvinnor som män i historien.
LÄS ÄVEN
Elever skriver in kvinnor i konsthistorien
Debatt: Därför blir jag provocerad av debatten om pojkars läsning
