Larmet: Elevernas skriftspråk är i fritt fall

Texterna är osammanhängande och kryllar av ofullständiga meningar, syftningsfel och anglicismer. Basala skrivregler – som att sätta ut skiljetecken och inleda meningar med stor bokstav – sitter inte, trots att eleverna går på högstadiet och gymnasiet.

Ordförrådet är fattigt, handstilen oläslig, ordföljden bedrövlig och stavningen usel – även bland högpresterande elever.

Stora problem med stavning och regler

I Ämneslärarens enkätundersökning, som besvarats av 2 452 lärare i grund- och gymnasieskolan, vittnar lärare om hur skrivförmågan i skolan har störtdykt.

Drygt en tredjedel av lärarna svarar att en majoritet av deras elever inte behärskar grundläggande skrivregler. Och var fjärde lärare menar att mer än hälften av eleverna inte kan stava på en åldersadekvat nivå.

Drygt åtta av tio, 84 procent av lärarna, tycker att dagens elever skriver sämre än eleverna gjorde när de började som lärare.

Therese Carlsson på Vistaskolan i Huddinge, har sett en klar försämring under sina 17 år som svensklärare på högstadiet.

– I dag kan många elever i årskurs 7 inte stava till enkla ord som ”föräldrar”. De har stora problem med dubbelteckning och meningsbyggnad. Många har andraspråksdrag trots att svenska är deras modersmål, säger Therese Carlsson.

Elever skriver obegripliga texter

Mellanstadieläraren Jenny menar att skrivkunskaperna i dag är så bristfälliga att elevernas texter i många fall blir obegripliga.

– De kan inte skriva en hel mening och vet inte var de ska sätta punkt och stor bokstav. Texterna blir ”blahablaha”. Kunskaper som skulle ha grundlagts på lågstadiet saknas, säger Jenny, som inte vill ha med sitt efternamn i tidningen av rädsla för att hennes åsikter ska leda till negativ särbehandling på skolan.

Att eleverna läser allt mindre och i stället översköljs av snabba, engelskspråkiga klipp och badar i chattspråk i sociala medier ser hon som en tung förklaring till att skrivförmågan försämrats drastiskt.

Vi har fortfarande ett textbaserat samhälle

I takt med att skärmar ersatt böcker har elevernas koncentrationsförmåga rasat och deras uppfattning om hur skriftspråket är uppbyggt urholkats, menar många lärare i undersökningen.

När läs- och skrivträning sällan sker på fritiden får skolan ett tyngre ansvar för att rusta eleverna med grundläggande läs- och skrivkunskaper. Samtidigt vittnar lärarna om att förutsättningarna att klara det uppdraget stadigt försämrats.

”En generation som inte kan uttrycka sig”

Klasserna växer, resurserna krymper, den administrativa bördan sväller och mängden ämneskunskaper som ska hinnas med och bedömas driver upp tempot i undervisningen.

– I stället för att ge skolan tillräckliga resurser så att vi faktiskt kan lära alla elever att skriva på riktigt så sänker vi ribban och kraven. Det är katastrofalt. Vi får en generation som inte kan uttrycka sig, säger läraren Jenny.

Flera lärare pekar också ut digitaliseringen i skolan som en starkt bidragande orsak till skrivkrisen. I stället för att anteckna på lektionerna fotar elever av tavlan. Powerpointpresentationer med färdiga sammanfattningar mejlas ut. Fel rättas automatiskt på datorn och texter hamras fram på tangentbord i en tilltagande hastighet.

Maria Lind, kemilärare på Voxnadalens gymnasium i Edsbyn, tycker att det har blivit vanligare att elever skriver allt snabbare och kortare laborationsrapporter. Vissa texter kan helt sakna skiljetecken och innehålla så grava syftningsfel att det är högst oklart vad eleven menar och om eleven själv har förstått vad hen har skrivit. Strategin att saxa ihop texter från nätet har ökat.

– De bearbetar inte informationen som de sökt upp, vilket gör att det blir svårt att använda informationen och visa förståelse för textens innehåll. Det blir ett görande i stället för ett lärande, säger Maria Lind.

När fler och fler elever skriver allt sämre finns en tendens att lärare ersätter skrivandet med muntliga uppgifter, menar Emma Odelson, lärare i svenska och engelska på Lerums gymnasium.

Eftersom skrivförmågan bara betygssätt i svenska läggs allt mindre krut på att träna på att skriva korrekta, välstrukturerade texter i andra ämnen, anser hon.

– Vi skulle behöva jobba mycket bredare med skrivande och textbearbetning i alla ämnen. Vi har fortfarande ett textbaserat samhälle. Förbereder vi inte eleverna för det så gör vi dem en väldig otjänst, säger Emma Odelson.

Forskaren: ”Ett gigantiskt problem”

Hon får medhåll av Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, som reagerar starkt på Ämneslärarens granskning.

– Det här är ett gigantiskt problem. Vi vingklipper barnen. Att elever inte lär sig skriva ordentligt är jätteilla, både för dem som individer och för samhället, säger Agneta Gulz.

Hon liknar skrivandet vid ett träningspass som stärker och utvecklar våra tankeverktyg. När elever övar på att skriva stimuleras de nätverk i hjärnan som är centrala för lärande, minne och informationsbearbetning.

– Den som kan skriva väl har betydligare lättare att tänka brett, djupt och skarpsinnigt. Skrivandet gör att du lättare kan befästa kunskaper, lösa problem, vara kritisk och kreativ, säger Agneta Gulz.

Därför måste alla elever få tid och hjälp att lära sig stavning, språkriktighet och att skriva med flyt – även för hand, anser hon.

– Det är byggstenar som krävs för att du ska komma vidare och kunna skriva en intressant och mer komplex text. Utan dem är du fast. Det går inte att bygga en tjusig vindsvåning utan en husgrund och våningar därunder.

Rådet: Sluta tillåta enkla genvägar

Både lärarutbildningarna och styrdokumenten måste lyfta fram vikten av grundläggande skrivundervisning tydligare, anser Agneta Gulz. Och lärare som tror att de hjälper elever när de låter dem fota av tavlan, skriva med rättstavningsprogram eller med hjälp av AI-verktyg bör tänka om.

– Det är att dra undan mattan för eleverna och förvägra dem möjligheten att utvecklas som tänkande individer. Det är ett svek, särskilt för barn från resurssvaga miljöer. Ingen kommer att inspirera, knuffa på dem och ge dem incitament att lära sig att skriva, säger Agneta Gulz.