Studiero i svampskogen

– Vi har tur i dag, killar! Det här är en av Sveriges giftigaste svampar!

Thomas Masson håller triumferande upp en liten brun svamp så att hans tre elever Mio Löfgren, Tim Nidle och Arvid Fridh kan se. Svampen, en toppig giftspindling, är för det ovana ögat förvillande lik en trattkantarell men om man studerar den närmare ser man att den är formad som en topp i stället för en tratt.

– Problemet är att den växer på samma ställen som trattkantarellen, vilket gör att ivriga plockare lätt sveper ned även den i svampkorgen, säger Thomas Masson.

Den senaste veckans regnrusk har fått ge vika för en härligt solig höstdag i Simlångsdalen, strax öster om Halmstad. Löven börjar skifta i gult och skogen luktar gott efter regnet. Från Söndrumsskolan, där Thomas Masson jobbar med specialundervisning för elever med npf i årskurs 6–9, tar det en halvtimme hit med bil.

Dagens svampexkursion är höjdpunkten på ett knappt tre veckor långt tema om naturens samband som Mio, Tim och Arvid just nu håller på med. De går i olika årskurser från sexan till nian. Tidigare har de mest haft enskild undervisning, men nu är tanken att de allt mer ska ingå i en liten grupp tillsammans. Utomhusundervisning har visat sig vara ett bra sätt att få det att fungera. Förutom dagens större svampexkursion har gruppen under temat gjort flera mindre lektionsutflykter i närområdet runt skolan.

– Då har eleverna först fått titta på en karta på Google Maps över området. Utifrån vilken sorts träd som de ser växer där har de fått ställa upp en hypotes om vilken sorts svamp de tror att vi kommer att kunna hitta. Ute har de sedan fått träna på hur man gör när man letar efter svamp, till exempel att man ska gå långsamt, skanna av omgivningen och vända sig om och även titta bakom sig, berättar Thomas Masson.

Att eleverna har tränat syns när de nu går runt och metodiskt söker av det för dem helt nya skogsområdet efter svamp. Deras korgar fylls snabbt med svampar i olika storlekar och färger. När de hittar något särskilt intressant ropar de på Thomas, som kommer och tittar och kommenterar. Till exempel får Arvid beröm när han kommer ihåg att gräva upp en misstänkt vit flugsvamp med foten, något som kommer att underlätta den efterföljande artbestämningen eftersom det endast är då som man kan se om svampen har en strumpa eller inte.

Efter en stund hittar Thomas ytterligare en svamp som han entusiastiskt visar eleverna. Denna gång en pytteliten variant som växer på ett ännu mindre barr.

Det sociala samspelet fungerade och eleverna fick chansen att visa vad de kunde på ett sätt som de inte hade fått inne i klassrummet.
Foto: Lina Salomonsson

– Det här är en barrbrosking. Den är ett väldigt pedagogiskt exempel på hur svampar samarbetar och lever i symbios med andra arter som träd, örter och, i det här fallet, barr, säger han.

När killarnas korgar börjar bli fulla av svamp ber Thomas dem slå sig ner mellan några träd och hälla ut sina fynd på den mjuka mossan som täcker marken likt en grön heltäckningsmatta.

– Lägg svamparna på rad. Försök att sortera dem så mycket som möjligt efter släktskap så ska jag under tiden gå bort och kolla om jag kan hitta en blomkålssvamp bland tallarna där borta, instruerar han.

När han efter en liten stund kommer tillbaka tomhänt – ”blomkålssvamp är svårhittad” – ligger de flesta svamparna utlagda. Thomas Masson kör en liten teorigenomgång och ber eleverna förklara varför de tror att vissa svampar är släkt med varandra. Vid närmare undersökning visar det sig att Arvids vita svamp mycket riktigt har en strumpa, eller volva som det egentligen heter, och en antydan till ring på stammen – den är ännu så ung att den inte helt har utvecklat ringen än men man kan se början till den. Tillsammans konstaterar lärare och elever därför att den inte är en champinjon – champinjoner har aldrig strumpa – utan en vit flugsvamp.

Därefter ber Thomas Masson killarna att försöka reda ut om några medelstora bruna svampar är kremlor eller riskor. Det visar sig snart att svamparna har skivor under hatten, att de varken har ring eller strumpa, att det går lätt att bryta av en bit från foten och att hatten inte blöder när man bryter av en bit från den. Alltså är det kremlor. Nu är bara frågan om det handlar om ätliga eller oätliga kremlor. Thomas stoppar en bit svamp i munnen medan eleverna intresserat tittar på.

– Usch! Den smakar skarpt som wasabi, alltså ingen ätsvamp, säger han, och spottar ut svampbiten.

Inget vatten finns i närheten så Mio plockar fram en kaka ur sin ryggsäck och erbjuder Thomas, som tacksamt tar emot för att få bort den skarpa smaken ur munnen. Teoristunden pågår en stund till men sedan börjar koncentrationen falna hos eleverna.

Det blir dags för en promenad längs skogsvägen. Denna gång är svampjakten fokuserad på en enda sak: att finna en blodsopp! Killarna är direkt med på noterna. Innan de gav sig i väg från skolan gick Thomas Masson noga igenom utflyktens upplägg så att alla skulle vara väl förberedda på vad som skulle hända. De fick också veta målen med exkursionen. Både dagens WOW-mål – att försöka hitta en blodsopp – och vilka tre kunskapskrav som lektionen kommer att bedömas efter.

Trots att siktet nu egentligen är inställt endast på en sorts svamp hittar killarna ett flertal andra som också måste undersökas på vägen. Däribland en karljohan som när den skärs itu visar sig ha blivit angripen av parasitsvampen soppsnylting – ännu ett exempel på att svampar lever i symbios med andra arter.

– Ser ni den gula fläcken? Den visar att den här karljohan är angripen och snart kommer att börja lukta våt disktrasa. I morgon kommer den att vara oätlig, säger Thomas Masson.

En annan svamp som hittas i jakten på blodsoppen är en citronslemskivling. Thomas visar hur den har ett lager slem under det tunna skinnet på hatten och berättar att den går att äta – den smakar lite som citron, tack vare oxalsyran – men att slemmet kommer att göra alla de andra svamparna svarta om man lägger citronslemskivlingen i svampkorgen tillsammans med dem. Tim testar att skölja av slemmet från hatten i en bäck. Sedan går det bra för citronslemskivlingen att följa med i korgen tillsammans med de andra fynden. Till slut hittas även en liten blodsopp.

– Enligt mig den allra godaste matsvampen, säger Thomas Masson.

Men det är inte därför som han bett killarna leta efter den. Utan för att det går att skriva på undersidan av den med en pinne. Blodsoppen oxiderar så snabbt att det efter bara en liten stund syns vad man har skrivit. Alla tre eleverna får välja ett kort ord som skrivs på svampen. Och mycket riktigt, snart syns inskriptionen tydligt.

Innan orken börjar tryta är det därefter dags att ta kortaste vägen tillbaka till bilen och skolan, där först lunch och sedan en lugn eftermiddag väntar. En förmiddag i skogen tar på krafterna och det gäller att planera eftermiddagens lektioner så att de ger chans till återhämtning och tid att smälta alla nya intryck och upplevelser.

Efteråt är Thomas mer än nöjd med dagens exkursion.

– Det gick över förväntan, säger han och utvecklar:

– Det sociala samspelet fungerade och eleverna fick chansen att visa vad de kunde på ett sätt som de inte hade fått inne i klassrummet.

Utomhus känns också skolans alla regler och krav enklare och eleverna får lättare att lyckas – och svårare att misslyckas.
Foto: Lina Salomonsson

Planen är att följa upp svamputflykten med lite reflektion nästa lektion och sedan låta den inspirera vidare framåt. Både i form av orientering – Thomas Masson är förutom utbildad gymnasielärare i biologi även utbildad idrott och hälsa- och hem- och konsumentkunskapslärare – som en fortsättning på utomhustemat och i form av mer biologi. Det nyväckta svampintresset kan förhoppningsvis leda in på mer vetenskap i form av medicin – ”penicillin är ju en klassiker” – och kanske även till svamparnas roll inom det moderna skogsbruket.

– Vi får se var vi hamnar, det beror på vart elevernas intressen för oss, säger Thomas Masson.

Att han har fastnat för utomhusundervisning beror också i grunden på intresse, hans eget intresse för naturen och vad som går att äta av det som växer vilt. Förutom att plocka svamp gillar Thomas nämligen att gå ut i naturen och plocka ätliga växter att ta med sig hem och tillaga. Ett intresse som bland annat har uppmärksammats av lokaltidningen och SVT Nyheter Halland som ville att han skulle ta med tv-teamet på en ”walk and pick”. Under den halvtimmes långa promenaden hittades inte mindre än 27 ätliga växter som sedan visades upp i ett par tv-inslag.

– Det är lätt att glömma bort hur många olika smaker det faktiskt finns och bara hålla sig till de grönsaker och växter som finns i affären. Men i stället för att köpa en påse med spenat kan man gå ut och plocka lite gratis kirskål, som smakar ungefär likadant och är minst lika nyttig, men räknas som ogräs, säger Thomas Masson.

Uppmärksamheten i medierna väckte i sin tur nyfikenheten hos hans elever och Thomas Massons naturintresse har nu blivit en del av deras gemensamma sociala samspel. Han tar ofta med eleverna ut en och en på skogspromenader i närområdet och låter dem leta efter ätliga växter.

– Det finns så många fördelar med att vara utomhus i stället för inne i ett klassrum. Naturen väcker kreativiteten på ett helt annat sätt än vad fyra vita väggar fyllda med läroböcker och tjocka pärmar gör. Det finns så mycket att upptäcka utomhus, konstaterar han och fortsätter:

– Att vara ute ger också fysisk motion utan att man tänker på det, och det blir mer vilsamt för sinnena. Utomhus känns också skolans alla regler och krav enklare och eleverna får lättare att lyckas – och svårare att misslyckas.