”Detta ska förbjudas i beskyddets namn”
Jesper Nilsson, Malmö universitet, hoppas politikerna svänger om skärmförbud.
Debatt ”Jag tänker på mitt gamla fritidshem där vi hade en Minecraft-server under flera år. Jag tänker på hur värdefull den världen var, och vilka erfarenheter och kunskaper jag kunde erbjuda de barnen med hjälp av digitala verktyg”, skriver Jesper Nilsson, universitetsadjunkt.
Den politiska diskursen om digitala verktyg gör mig ledsen för våra barn. Vi vuxna föder in dem i en digital värld som vi själva skapat, och som vi vuxna använder mest hela tiden och har stor nytta och glädje av. Denna värld förbjuder vi för våra barn, trots att vi aldrig skulle tänka tanken att förbjuda den för oss själva.
Vi förbjuder med ambitionen att skydda barnen mot det vi tänker skulle vara skadligt. Vi gömmer och förbjuder den digitala värld som de som vuxna sedan ska vara själva i - helt obekanta. I samma vända förvägrar vi, genom våra grova generaliseringar med begreppet ”skärmtid", barnen positiva och livsbejakande upplevelser via digitala verktyg.
”Allt detta ska förbjudas”
Jag tänker på mitt gamla fritidshem där vi hade en Minecraft-server under flera år. Jag tänker på hur värdefull den världen var, och vilka erfarenheter och kunskaper jag kunde erbjuda de barnen med hjälp av digitala verktyg. Erfarenheter och kunskaper som annars varit svåra att ge barnen. Jag tänker på vårt musikskapande med digitala verktyg. Jag tänker på när vi formgav politiskt material för att använda i vår deliberativa demokrati på fritids. Allt detta ska förbjudas i beskyddets namn. Men för oss vuxna är världen, hela livet digitalt. Beskyddar vi dem mot världen och livet? Det är en svindlande och sorgsen tanke att vi hamnat där, i så fall.
Det kanske stämmer att vi hade kunnat maximera positiv kognitiv utveckling och tillägnandet av ämneskunskaper om vi förbjuder en del av världen och livet för barnen. Men det leder in mig i slutsatsen att fritidshemmet och alla andra pedagogiska institutioner ska förbjudas från att arbeta med verkligheten och det verkliga livet. Det kan inte leda till annat än sorg och ånger längre fram tror jag.
Vi hade en Minecraft-server under flera år
Jag hoppas den politiska diskursen om digitala verktyg vänder snart. Jag hoppas att vi istället börjar titta på saker som:
-
Individualiseringen av samhället med grund i en marknadslogik och ständig ekonomisk tillväxt
-
Begränsningen av barns fysiska världar som mer eller mindre tvingar in dem i digitala arenor för att möta erfarenheter och relationer
-
Kunskapssamhället som internationell konkurrenskraft där våra barn ska vara de nästan levande maskiner som pressas och stressas till maximal mängd kunskap för att "vinna" över andra länder i internationell ekonomisk konkurrens,
Med punkterna ovan tror jag vi kan komma långt i att skapa pedagogiska institutioner som tillåter barn att deltaga i samhället och livet.
Jesper Nilsson, universitetsadjunkt, Malmö universitet
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.
Vill du skriva en debattartikel på Vi Lärare?
Gör så här:
- Skriv max 3 000 tecken, underteckna med namn, titel och gärna bostadsort.
- Skicka helst texten som en Word-fil, och bifoga gärna ett högupplöst porträttfoto i färg (oftast duger en selfie tagen i bra ljus).
- Mejla texten till adressen nedan och skriv även ditt mobilnummer i mejlet ifall vi behöver diskutera texten.
Mejla till oss på: debatt@vilarare.se
LÄS ÄVEN:
Lättare att stänga av stökiga elever ska ge studiero
Wiman: Hårdare tag och mobilförbud är ett förbannat skuggfäktande
