My klarade inte att gå till skolan – nu blir hon lärare
My Nord klarade inte av att gå till skolan – nu läser hon till gymnasielärare på Mälardalens universitet.
Lärarutbildning
När My Nord gick på gymnasiet blev det för ångestladdat att gå till skolan. Så hon stannade hemma.
Men en lärare engagerade sig, och My tog sig genom det naturvetenskapliga programmet.
Nu är hon halvvägs igenom utbildningen till gymnasielärare.
– Jag hade kontakt med en lärare som hjälpte mig väldigt mycket. Och jag såg den inverkan hon hade på mig och förstod hur viktigt det är med lärare som ser elever för de individer som de är, säger My Nord.
Nu funderar hon på att höra av sig till sin gamla engelsklärare, som inte bara hjälpte henne att genomföra gymnasiet utan också inspirerade yrkesvalet, vilket SVT Västmanland var först att berätta.
Blir gymnasielärare
My Nord är 23 och har läst halva utbildningen till gymnasielärare i svenska och engelska vid Mälardalens universitet, och är på väg ut på sin andra VFU.
– Min gamla lärare gjorde så jag fick tillbaka en del av motivationen och kunde klara av gymnasiet. Jag kände att med de erfarenheter jag har kan jag se till de eleverna som faller mellan stolarna, säger hon.
Det var livet hemma som gjorde det jobbigt att gå till skolan.
– Jag hade en stökig hemmamiljö, och det skapade oro och stress och jag fick svårt att fokusera, svårt med motivationen. Det blev en ond spiral eftersom jag också fick ångest av att jag inte gick i skolan, säger hon.
Samlade lista
Uppgifterna som skulle genomföras för att hon skulle klara utbildningen samlade hon i en anteckning i telefonen.
Och listan växte.
– Jag antecknade alla uppgifter som jag inte lämnat in. Sen fick jag kontakta lärarna och beta av dem en efter en. Vissa lärare plockade bort några uppgifter där jag visat förmågor tidigare. Jag gick ut med bra betyg i alla fall, säger hon.
I tvåan var hon nära att hoppa av.
– Mentorerna såg det som psykisk ohälsa och skickade mig till kurator. Psykisk ohälsa spelade in, men de hade ett perspektiv som innebar att det var jag som behövde ta mer ansvar. De lade hela grejen på mig, det var mitt eget fel, säger My Nord.
Så hjälpte läraren
Men hennes engelsklärare hjälpte henne.
– Hon var väldigt duktig på att berömma det jag gjorde bra. Hon såg mina färdigheter och förmågor, hon var noggrann att uppmärksammade mig utan att hänga ut mig. Hon mejlade och frågade ”hur mår du?”, ”hur ligger du till?”, ”kul att se dig idag”. Jag kände en otrolig trygghet med att jag kunde fråga henne saker, säger My Nord.
Det var långt ifrån självklart att plugga vidare.
– Men det har varit en stor vinst för mig att börja plugga. Det var många gånger jag satt och tänkte att det inte var för mig, men ju äldre jag blir, desto mer vet jag att det bara är känslor, säger hon.
”Viktigt och värdigt yrke”
Hon har fullständiga betyg från gymnasiet, och tar med sig sina erfarenheter in i jobbet.
– Jag tror att jag kommer att gå in i läraryrket med viss förståelse för att frånvaro är ett symptom och inte själva problemet. Vi måste utgå från att alla elever vill göra rätt, och att de inte är lata som inte kommer till skolan. Det är andra saker som ligger bakom, säger My Nord.
VFU är det roligaste med utbildningen, säger hon.
– Jag tänker att man har ett enormt ansvar, och att det är ett viktigt och värdigt yrke. Att jag får möjlighet att påverka individer och ge dem verktyg och färdigheter som de kommer att ha nytta av i sina liv. Det är svårt att greppa den tanken, säger My Nord.
LÄS ÄVEN:
Podcast: Hur möter vi barnen som inte vill gå till förskolan
124 friskolor utan frånvaro: ”Studiemotiverade elever”
