Lärare, psykologer och forskare har länge larmat om en särskilt utsatt elevgrupp, de så kallade gråzonsbarnen, som inte har de kognitiva förutsättningarna att nå betyg i alla ämnen. Ibland förmår inte elever att prestera tillräckliga resultat av andra skäl, till exempel tillfälliga medicinska, psykiska eller sociala problem. Motivation spelar också stor roll för med vilken ambition och ansträngning elever tar sig an skolans uppgifter. Det finns elever som inte är särskilt intresserade av friidrott, poesi eller kolets kretslopp. De kanske värderar och prioriterar andra saker högre än skolresultat, utan att det för den sakens skull föreligger några uppenbara fel eller sjukdomar hos eleverna.

På något magiskt sätt

Trots dessa kända faktum menar Skolverket att alla elever kan nå målen. På något magiskt sätt kan svårigheter, problem och hinder trollas bort. Med anpassningar, differentiering och tillgänglig lärmiljö har skolmyndigheterna övertygat elever, vårdnadshavare, specialpedagoger, rektorer och politiker att det faktiskt är möjligt.

Andra kreativa lösningar som prånglats på skolan genom åren är holistiskt bedömning, digitalisering och individualisering. Gemensamt för alla förhållningssätt är att de förmedlar en förljugen bild av kunskap och lärande som:

• leder till kunskapsrelativism,
• lämnar eleverna ensamma i lärandet,
• och förhindrar dem att faktiskt lära sig (exempelvis att läsa och skriva). 

SPSM framställer sig som räddare i nöden

SPSM har under lång tid framställt sig själv som räddaren i nöden. Det senaste utspelet om gråzonsbarnen utgör inget undantag – det är bara att ringa för att få hjälp. SPSM erbjuder läraren otaliga kurser och vidareutbildningar som om dennes tid är oändlig, liksom möjligheterna att skräddarsy en utbildning för varje elev samtidigt som undervisning i helklass pågår.

På SPSM:s sajt finns omfattande material som läraren kan använda för att möta alla elevers behov, även för de elever som går i årskurs nio och befinner sig på en 10-årings kunskapsnivå. Bara läraren anpassar materialet så att inga andra ser de förenklade uppgifterna kan alla ingå i en social, pedagogisk och fysisk gemenskap där ”ingen elev ska känna sig utpekad.”

Problemen hamnar i lärarens knä

Om läraren, trots påtryckningar från alla möjliga håll, sätter ett F i betyg börjar loopen av verkningslösa charader. Elevens svårigheter utreds och dokumenteras. Åtgärder inom ramen för undervisningen planläggs, testas och utvärderas. Sedan utreds elevens kvarstående svårigheter. Så här kan både elever och lärare fastna i en evighetsmaskin där det reella stödet uteblir. Många lärare har genomskådat detta och struntar i att anmäla elever till elevhälsan, ett nålsöga som måste passeras för att eleven ska få det stöd den har rätt till. Problemen hamnar nämligen ändå nästan alltid i lärarens knä att ensam hantera.

Lärarna blir dubbelbestraffade

Om läraren vidhåller sin bedömning och av förklarliga skäl underkänner eleven (den kan ju inte) är det lärarens fel. Det är läraren som har underlåtit sig att anpassa material, differentierat uppgifter och ägnat tid åt det relationella. Läraren har ställt alldeles för höga krav och haft för många (poäng)prov. Läraren är nog faktiskt lite allmänt elevfientlig. Listan kan göras lång på lärarens tillkortakommanden, vilka ofta utgör många huvudmäns förklaringsmodell för den alltför låga måluppfyllelsen. Lärare blir således dubbelt bestraffade när eleven inte förmår tillräckligt – ökad administration och skuld.

Lärares ovilja att fuska

Det är skamligt att skolmyndigheter, huvudmän, rektorer och andra som sätter press på lärare inte medger att det egentligen handlar om lärarens ovilja att fuska. Det är ännu värre att våra politiker blundar när lärare tvingas se mellan fingrarna för elevers bristande kunskaper. Lika illa är det i andra änden av kunskapsspannet när 50 elever av 50 möjliga får A i slöjd på en skola. Kunskapen blir urvattnad och urvalet till vidare studier korrumperat.

Skolan måste göra upp med tanken att alla elever kan i samma uträckning, har liknande möjligheter att lära sig och ens vill lära sig lika mycket.

Skolan måste göra upp med tanken att alla elever kan i samma uträckning, har liknande möjligheter att lära sig och ens vill lära sig lika mycket. Skolan måste kunna erkänna att elever har olika kunskaper, förmågor och ambitioner. De målrelaterade betygen skapar en illusion att alla kan nå ribban bara man kämpar lite till eller gör lite mer. Det gäller för såväl elever som lärare. Frågan ”Är jag godkänd?” är sannolikt en av de vanligaste frågorna som elever ställer i skolan. Det underkända betyget F har skapat en bild av skolan som något man ska klara av, eller inte, vilket är både oetiskt och sorgligt. Relativa betyg (1–5) där elevernas prestationer jämförs med varandra och normeras mot nationella prov på skolnivå räcker för att sortera och göra urval till vidare studier. Att prestera något under genomsnittet i ett eller ett par ämnen är dessutom något väsenskilt annat än att bli underkänd.

Gjort det enkla väldigt svårt

Specialpedagogikens förändrade fokus och skolans tilltro till administration har gjort vägarna till särskilt stöd, mindre undervisningsgrupper eller nivågrupperingar alldeles för lång. Skolan har gjort det enkla väldigt svårt. Vi behöver inte fler utredningar och möten, inte mer dokumentation och konsultation. Skolan behöver tilltro till läraren och tillförlitliga kontrollstationer som avgör om eleven behöver stöd, mindre grupp eller nivågruppering. Trösklarna till dessa lösningar måste sänkas. Ska skolan dokumentera vad den borde göra, eller bara göra det skolan borde?

Mats Alvesson skriver i SvD om hur dagens organisationer, däribland skolan, lägger stort engagemang på dokument, strategier och policyer, som sedan används för att ha ryggen fri eller hålla människor sysselsatta. Många rör sig i symbolsfären och språket är ofta marinerat av floskler: ”Visioner, värdegrunder och etik höjs till skyarna och stannar oftast just där, alltså uppe i det blå.” Detta gäller i synnerhet arbetsplatser som har stora resurser, menar Alvesson. Jag kan konstatera att Skolverket i dagsläget har drygt 850 anställda och söker ännu fler medarbetare.

Skolan är på många olika plan korrumperad

Skolan är på många olika plan korrumperad, förljugen och förstörd. Flera ändringar är nödvändiga för att bringa ordning i röran som politiken har orsakat de senaste 30 åren. Skolan behöver genomgå ett stålbad av förändringar som rör driftsform, huvudmannaskap, styrning, finansiering, skolmyndigheter, skollag, läroplan, betygssystem och nationella prov. Rektorer, specialpedagoger, speciallärare, lärare och övrig personal har ett lika digert arbete framför sig och måste samtidigt göra upp med sin syn på kunskap, undervisning och lärande.

Tills det är gjort finner jag tröst i Mats Alvessons konstaterande: ”Det är inte du som är galen, det är ditt jobb.”

LÄS MER:

SPSM rycker ut för gråzonsbarnen

Skrota F-betyget – räddning för gråzonsbarnen

Läraren om gråzonsbarn: ”Svåra att upptäcka i tid”