Nej, relationer är inte en förutsättning för lärande
Krönika ”Den här fixeringen att goda relationer till eleverna är en förutsättning för lärande och undervisning är både enfaldig och skadlig”, skriver HP Tran.
För fem år sedan kom Åsa Hirsh ut med sin bok ”Relationellt ledarskap i klassrummet – så skapas magi”, en sorts handbok i hur man kan bedriva undervisning med relationsbygget som en stadig grund för att kunna fånga upp en klass.
Boken fick ett otroligt genomslag i Skolsverige och inom kort blev det obligatorisk läsning för alla lärare under studiedagarna. I vissa kretsar blev boken näst intill helgonförklarad och presenterad som lösningen på skolans alla problem, utmaningar och brister.
Jag skulle vilja gå så långt att jag vill påstå att boken finns stationerad i samtliga av landets skolor. Den står garanterat i personalrummet eller på en bokhylla i något arbetslag. Mitt eget exemplar står och dammar i ett av mina skåp. Där förvarar jag bland annat böcker som ”Lektionsdesign”, ”Kooperativt lärande”, ”Lärare av imorgon” och en mängd andra titlar som jag inte minns namnet på. Just det, jag har också en mängd pappershäften (utskrivna pdf:er eftersom det är skönare att läsa på papper än på en datorskärm) från Skolverkets alla lyft (mattelyftet, läslyftet, digitaliseringslyftet och så vidare), ett häfte som handlar om lågaffektivt bemötande (LAB) samt en liten handbok i hur man använder sig av bildstöd.
Utmaningarna består
Det går fort i hockey och likaså inom skolans värld. Trender kommer och går, men lärarens utmaningar i klassrummet består. Förra veckan stack rektor Linnea Lindquist ut hakan i en debattartikel här på Vi Lärare och hävdade bland annat att det var dags för oss att “avliva myten om att relationer är en förutsättning för lärande”. Har man följt debatten och läst kommentarerna på sociala medier så tog det – hus i helvete är väl att ta i – men åtminstone fart i trafiken.
Fixeringen är både enfaldig och skadlig.
Jag håller med Linnea Lindquist i den här uppfattningen och utmaningen. Den här fixeringen, hos vissa kollegor känns det nästan som en besatthet, att goda relationer till eleverna är en förutsättning för lärande och undervisning är både enfaldig och skadlig.
Den är enfaldig för att den förminskar läraryrket (”allt handlar om relationen till eleven”) och den är skadlig för att den riskerar att skuldbelägga lärarna ytterligare om en elev blir underkänd i ett ämne eller arbetsområde. Istället för att prata om elevens bristande kunskaper, elevens låga motivation, prestation, höga frånvaro, sociala beteende och så vidare landar diskussionen på huruvida läraren har lyckats skapa en relation till eleven eller inte. Läraren görs ännu en gång till syndabock för något som står utanför dennes kontroll.
Ingen universallösning
Elev får underkänt i matematik på grund av bristande kunskaper.
- Eleven säger att hen ogillar dig och vill inte gå på dina lektioner.
Elev har hög frånvaro på svensklektionerna.
- Du behöver jobba på din relation till eleven.
Elev arbetar inte med sina uppgifter på lektionen.
- Du måste stärka din relation till eleven.
Elev spottar på en lärare.
- Det är för att eleven inte känner dig och ni behöver upprätta en relation.
Missförstå mig inte nu. Det är bra och det är viktigt att man som lärare kan skapa en god relation till sina elever. Det relationsskapande arbetet är en metod, ett arbetssätt för läraren att jobba med enskilda elever eller med en klass. Men det är inte en universallösning för lärarens arbete med undervisning och det är inte en förutsättning för att man ska bedriva god undervisning.
Jag vet hur man leder en klass
Jag har, likt många kollegor i hela landet, fått hoppa in i klasser som jag vanligtvis inte jobbar med. Det har till och med varit klasser där jag inte kan namnet på en enda elev – och ändå har jag lyckats bedriva undervisning, uppnått studiero och eleverna har slutfört sina uppgifter. Här handlade det inte om relationsskapande. Här handlade det kort och gott om undervisning. Jag vet hur man leder en klass och jag vet hur man bedriver undervisning.
Det som avgör om eleverna lär sig mycket på lektionerna är att läraren uppvisar goda ämneskunskaper, är erfaren, har god didaktik och ett tydligt ledarskap. Allt som finns där emellan: goda relationer, tydliga rutiner, varierat arbetssätt och så vidare är ytterligare hjälpmedel och arbetsmetoder i en lärares verktygslåda.
LÄS MER:
”Dags att avliva myten om relationer och lärande”
