Lärares arbetstid – så kan den se ut nästa år

Sedan den centralt reglerade undervisningsskyldigheten (den så kallade usken) försvann för cirka 30 år sedan har såväl lärares undervisningstid som arbetsbelastning ökat. Återkommande besparingar – ofta lanserade som effektiviseringar – har förstärkt den utvecklingen med bland annat ökad ohälsa bland lärare som följd.

Lärarfacken har under många år försökt få till en förhandlingsuppgörelse med arbetsgivarsidan om en central reglering av lärares undervisningstid.

Men utan att lyckas.

– Därför behöver staten nu gå in. Det handlar både om att se till att lärarna får rimliga arbetsvillkor och eleverna en bra kunskapsutveckling, säger Bo Jansson som tidigare var ordförande i Lärarnas Riksförbund.

Tydlig reglering ska minska överbelastnig

I vår väntas riksdagen besluta att:

• Lärares hela undervisningsuppdrag ska definieras i skollagen, det vill säga att utöver undervisning ingår även planering och uppföljning av undervisningen.

• Att regeringen i förordning ska ange lärares maximala undervisningstid samt minsta tid till planering och uppföljning av undervisningen. Mycket talar för att regeringen kommer att ange olika intervall (se lista på nästa sida).

– Jag hoppas att regeringen beslutar om intervallen redan i sommar. En tydlig reglering gör det svårare för huvudmännen att lägga på lärarna för mycket undervisning och att ge för lite tid till för- och efterarbetet. Förhållandet bör vara ungefär 1–1, säger Bo Jansson.

– Skolinspektionen ska kunna kontrollera att huvudmännen sköter sig och lever upp till regelverket.

Bör inte lärares undervisningstid åtminstone till viss del avgöras av vilka elever de har?

– Man behöver ta hänsyn till bland annat skolform, årskurs, hur många elever läraren undervisar och hur många av eleverna som har behov av särskilt stöd. Det föreslår vi också i utredningen. En reglering ger en bra ram för den lokala utformningen.

Enligt regeringens bedömning kommer reformen leda till att lärare i framtiden i genomsnitt undervisar färre antal timmar än i dag.

Är det inte risk för att huvudmän ökar klasstorlekarna för att kompensera för ökade kostnader?

– Därför behöver man även reglera grupp- och klasstorlekarna, säger Bo Jansson.

Almega och SKR kämpar emot reformen

De stora arbetsgivarorganisationerna på skolans område, Almega utbildning och SKR, är motståndare till reformen som de betecknar som ett hårt slag mot den svenska arbetsmarknadsmodellen, det vill säga att arbetsmarknadens parter självständigt förhandlar om villkoren.

Cecilia Carnefeldt, styrelseledamot i Almega utbildning och styrelseordförande och delägare i Kunskapsskolan, befarar att en reglering kan påverka sättet Kunskapsskolan organiserar undervisningen.

– Kanske får vi göra om en del. Men att vi skulle bli en traditionell skola, det ser jag inte framför mig.

Anders Henriksson, SKR, Cecilia Carnefeldt och Andreas Mörck, Almega utbildning.

Trots återkommande löften om motsatsen har de administrativa delarna av lärararbetet ökat, bland annat som ett resultat av ökad juridifiering av skolan.

– En del administration är viktig och en naturlig del av lärararbetet, men mycket är inte det och görs framför allt för att skolan ska ha ryggen fri vid eventuella granskningar, säger Bo Jansson.

– I dag går mycket tid till att hantera även ”lättare” anmälningar i stället för att göra något åt problemen.

I Tidöavtalet utlovades ett gemensamt och obligatoriskt skolval samt en kortning av längsta möjliga kötid.

– Det är anmärkningsvärt att man inte går vidare med den kanske viktigaste reformen för att för att vi ska få ordning och reda och ett skolsystem som hänger ihop. Det är dessutom den kanske lägst hängande frukten, säger Almega utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck.