Skriver dagbok under corona: ”Största experimentet i modern skolhistoria”
Coronaviruset Corona-pandemin har fått stora följder för samhället och skolorna har påverkats på flera olika sätt. Men hur är det att jobba som lärare när undervisningen ska ställas om och samtidigt skötas enligt plan? Vi har låtit läraren Marie Rödemark, 55, skriva dagbok för oss.
HÄR HITTAR DU LÄRAREN MARIES CORONA-DAGBOK
Samhället har på många sätt stannat upp den senaste tiden och mycket har förändrats. Skolundervisningen pågår som vanligt, även om gymnasieundervisningen sedan i mitten på mars ska skötas på distans.
Marie Rödemark jobbar som fransk- och svensklärare, halvtid på gymnasieskolan i Åre och halvtid på högstadiet i Duved.
– Jag var relativt förberedd på det här. Åre är ett skidgymnasium vilket innebär att en del elever kan vara borta från klassrummet i tre-fyra månader så jag har använt mig av en digital plattform för undervisning i flera år, säger hon.
Den digitala undervisningen som sker nu har däremot inneburit en större arbetsbelastning för Marie och hennes kollegor. Första helgen blev det tio timmars extra jobb för att rätta alla uppgifter och komma i fas.
– Tidigare har jag hunnit ge feedback under själva lektionerna men på en digital lektion har jag istället fått rätta uppgifter efteråt och även bokat många samtal med elever på raster och efter skoltid. Nu är det många elever som ska hålla sjuminuters samtal muntligt. I vanliga fall har jag tio stycken som gör det under en lektion i klassrummet medan det nu sker utanför lektionen.
Hur den digitala undervisningen uppfattas och påverkar eleverna är individuellt.
Högstadie- och gymnasieläraren Marie Rödebäck, från Åre/Duved, skriver "coronadagbok" på Lärarnas tidning.
– Jag märker att de som är motiverade hinner väldigt mycket medan de som inte är det får ännu mindre gjort när de är hemma. Det funkar inte bara att logga in på lektionen utan de måste även hinna en viss del under lektionens tid och skicka in fler uppgifter. Däremot får jag faktiskt in mer uppgifter nu än vad jag brukar få, säger Marie.
Hon kallar det för ”det största experimentet i modern skolhistoria” och det finns lärdomar hon kommer ta med sig även när undervisningen återgår till det normala. De elever som är tillräckligt friska för att delta på lektionerna, men inte kan ta sig till skolan, kommer från och med nu ändå kunna närvara på distans på Maries undervisningar.
– Jag hade aldrig tidigare tänkt att jag skulle gå digitalt på varje lektion, men så fort någon i klassen är sjuk kommer jag numera ställa upp datorn i klassrummet och se om någon loggar in.
Det Marie tycker är tråkigast med att undervisa på distans är den uteblivna elevkontakten och att kunna gå runt i klassrummet och hjälpa till samtidigt som lektionerna pågår.
– De dagar jag undervisar högstadieelever på plats blir jag fylld av raketbränsle efter att ha träffat mina livliga sjätteklassare och niondeklassarna som ser fram emot gymnasiet, säger hon och skrattar.
Däremot tror hon att den här svåra tiden även kommer föra med sig något stort för skolvärlden.
